Sunday, April 16, 2017

Erdogan picknickade nog aldrig på the Mall

Kistalight på Café i Geziparken med en kopp Kusburnu, Nyponthé, i bakgrunden skymtar Bosporen. Bild Mimmi Kistalight

Erdogan picknickade nog aldrig på the Mall eller tog en fika på The Pennsylvania Avenue eller för den delen, tog ett glas, boire une verre, på Cafe Palais Bourbon i sin politiska ungdom.
Det där med maktfördelning är knepiga grejer!
I dag hoppas vi på ett (rungande) nej för Erdogan i turkiska folkets val för utökade maktbefogenheter för presidentämbetet.
Men det medges att det ser dystert ut!
Dagen till ära minns vi ett besök i Geziparken.
Det är rätt att göra uppror...
Kistalight hyllar de kreativa krafterna i Istanbul.

När tårgasen lättat - Geziparken

Kistalight besöker Geziparken - här den berömda bilden med flickan i den röda klänningen från demonstrationerna förra året - blev vald till årets bild 2013 i Turkiet. Flickan heter Ceyda Sungur och är student i stadsplanering och hon skiljer sig väl en del från vilka föreställningar man har om demonstranterna från parken.
Bilden känns lite som en skildring av kampen mellan Skönheten och Odjuret!
Ceyda tycks ha klarat sin syn och ansikte från skador av pepparsprayen och polismannen har dömts till tre och ett halvt års fängelse och entledigande från tjänsten som polis.
En av få poliser som blev dömda ska tilläggas!
Klart vi besöker Geziparken på vår tour genom Istanbuls centrala delar!
 Under förmiddagen har vi promenerat från vårt hotell Armada längs strandpromenaden nedanför Kennedy Caddesis motorvägsbrus, som två glada studenter - jag menar pensionärer. Utanför vågbrytarna Marmarasjöns blåa blänk, soldis och sjöfåglars skrän, på andra sidan Üsküdar och Asien. I dag räknar jag till 73 små fiskebåtar i kanten av farleden som drar sina revar, mindre nät, när de stora lastfartygen och färjorna passerar och vi rundar Seraljudden med Topkapi. Vid Eminönü kollar vi färjorna på Bosporen innan vi glider med flanörsdojorna över Galatabron på nedre däck med tavernorna och metarna med sina fiskespön.
Målet - Galata tornet, Tünnel, Självständighetsgatan - Istiklal Cad, och Taksimtorget med Beyoglu stadsdelen som klättrar uppför den branta kullen. Första théstopp torget nedanför Galatatornet, har blivit förtjust i nyponthé, Kusburnu, som jag förväxlar med (tror är) körsbärsthé.
Vilket väcker en viss förvirring vid beställningarna.


Stannar till vid Svenska konsulatet där Svenska Kulturinstitutet i Istanbul huserar. De har precis i dagarna fått besked om fortsatt stöd från Svenska regeringen och är ej längre nedläggningshotade. Istanbul är en viktig plats att vara på i dag för alla aktörer inte bara för kulturen utan också för handel, teknik och allmänt när det gäller kommunikation. Turkiet är en hubb mellan Europa, Nordafrika, Mellanöstern och Asiens väldiga marknader och är genomkorsat av pipelines, gasledningar och samfärdsel.
 - Den nya Sidenvägen i den nya globala världshandeln.
Plus tyvärr även terroristresor!
Vid Taksimtorget beskådar vi det rysliga monumentet över Atatürk. Fascistoida skönhetsideal?
Känns igen från liknande konstverk från Italien under Mussolinis tid eller varför inte de gamla sovjetpamparnas estetik när det gällde offentlig konst.
 Thé stopp i hörnan av Geziparken, parken är mindre än man tror, mest skolungdomar nu på eftermiddagen med sina laptops vid caféborden, dessutom gatukök och parken fungerar även som mötesplats där bland plantanerna.
 Vi dricker nyponthé som vi tror är körsbärsthé, fru Mimmie vill ha lunch, blir ändå bjuden på ett glas thé som hon inte vill ha, säger sig vara trött på körsbärsthé (egentligen nyponthé), medan Kistalight går i spinn över förra årets stora demonstrationer  och ockupation av parken.

Psst pedagogiska blänkare från katedern, jag menar vid cafébordet över ett glas thé i Geziparken, från Svenne Light
Grabbar  tjejer och fru Mimmie!
Turkiska fotbollsfans är hängivna!
Turkiska aktivister och demonstranter är hängivna!
Få polisstyrkor i världen är så brutala som den turkiska!
Det började som en fredlig liten sit-in med 50 miljöaktivister som slog över och förvandlades till en massockupation av parken med matutskänkning, sleep-ins och sjukhus i kampen mot polisvåld och övergrepp. Man protesterade mot att parken skulle rivas och att det skulle byggas en galleria där. I vidare mening protesterade man mot Erdogans marknadsliberalism, gentrifiering av staden och hans gigantiska miljardrullning Marmarayprojektet där det ska byggas en tredje bro över Bosporen, tunnel under Bosporen där Europa via järnvägsspår möter Asien,  nytt jätteflygfält, där det ingår skövling av Belgradskogen strax norr om Istanbul.
Förbifart Stockholm framstår vid jämförelse som rena fickpengarna som investering!
Ungdomarna protesterade mot vänskapskorruptionen - skandalerna avlöste varandra medan Erdogans polare fyllde fickorna med förmåner och pengar, man protesterade mot Erdogans flirt med islamisterna och allmänna konservativa hållning och inte minst hans åsikter om att det är internationella antiturkiska krafter bakom upproret och att han ville släcka ned Internet och då speciellt Twitter. Ett agerande som var typiskt för Erdogan och hans arroganta hållning till yttrande, tryck och för den delen mötesfrihet och hans bristande insikt i att Internet är en global företeelse.
 Inspirationen och engagemanget hämtade kraft från den Arabiska våren, men också ett försvar för allmänna mänskliga frågor som rätten till personlig frihet, att få förverkliga sig själv, media och internets frihet, och tror Kistalight rätten att få vara ung, känna livsglädje, klä sig som man vill och vara den man är utan tyngande konservativa islamitiska regler och förbehåll,  att det finns ett civilt samhälle med lag och rätt.
 Demonstrationerna i Geziparken kom att bli ett uttryck för en praktikens direktdemokrati och det var en mängd  rörelser som engagerade sig som, miljöaktivister, socialister, aleviser, anarkister, kemalister, feminister, HBQ, kurder, fotbollfans från Istanbuls stora klubbar, 3H - liberaler, Urban Voices, olika fackförbund som t ex de för arkitekter, journalister och författare.

 Kring aktiviteterna i Geziparken finns det Onlineportaler som ROARMAGORG som rapporterar och skriver inträngande reportage och analyserar vad som hände i parken under några veckor i juni sommaren 2013 och det finns t o m ett symposium med artiklar där Strong Bodies Dirty Shoes: An Ode to the Resistance ingår. Texterna där blir också ett sätt att utveckla nätjournalistiken - en sorts prövande och sökande i skrivandet och uttrycket!
Där kan man också hitta och klicka sig fram till en hel del filmreportage via Vimeo och Youtube!
Viktigt också att notera att upproret spred sig över hela Turkiet och fortsatte även i en av Istanbuls mer militanta politiska stadsdelar, Gazi, där en aktiv arbetarklass (aleviser) och uppror alltid är levande.

En annan imponerande aktivitet är alla poem som skrivits kring händelserna i Geziparken och de bilder (t ex flickan i rött ovan) som blivit symboler runt  protesterna.  See Solidarity Park Poems, 60 poems about the Gezipark! Dessutom skapades ett bibliotek i parken där bussen ovan fungerade som institution för litteratur, skrivande och manifest.
Visst är böcker viktiga!
 Eftersom aktionerna i Geziparken handlade så mycket om frihet inom en rad områden och rätten att vara ung glad, självständig, få förverkliga sig själv i ett förljuget samhällsklimat precis som vi studenter, i dag panschisar, tyckte i slutet av 60-talet, minns 68, och senare almarna i Kungsträdgården.
Klart vi gillar det på Kistalight!
Men här i Geziparken var det hårdare tag!
En brutalare polismakt och ett mer auktoritärt etablissemang!



Frihet kan också vara musikalisk frihet så bäddar vi in (hackar fritt) en musikalisk session, Freedom av musikern, kompositören och kulturentreprenören och svenskättlingen Ilhan Ersahin.
Från en udde vid Gyllene Hornet klingar gruppens fria jazziga toner med silhuetterna av Süleymaniyemoskens kupol, minareter och babykupoler, Galatabron, färjor som pilar av och an som en klangbotten för stadens alldeles egen ton och speciella hüsün.

PS När tårgasen lättat och demonstrationerna, kommunen - frihetsprojektet, var över efter polisens brutalitet med vattenkanoner och sprayande i mitten av juni förra året  så lovade Erdogan att folket skulle få folkomrösta om parkens framtid och hos aktivisterna grundades en solidaritetsrörelse, Taksim Solidarity Movement. Det finns även en rapport från Amnesty International Gezi park Protest brutal denial of the right to peaceful assembly in Turkey.
När tårgasen lättat kunde man även räkna offren för våldsamheterna. Sju människor miste livet, mest ungdomar och en polis, mer än 8500 blev skadade, 12 stycken förlorade ett öga på grund av tårgasen och en industrigrupp, The Koc group, blev föremål för skatteundersökningar bara för att de upplät ett av sina hotell nära Taksimtorget för skadade ungdomar.

PS Vart är Turkiet på väg?

Fan av Erdogan vid Bosporen eller Marmarasjön?
Blickar mot Asien?
Rösta på Erdogan ett sätt att överleva!
Sultan Erdogan i ny skepnad?
Vad säger Kemal Atatürk i sin himmel?
Knapp seger för Erdogan i Turkiska valet om ny författning och utökad presidentmakt.
Han förlorar dock i storstäderna Istanbul, Ankara och Izmir.
Vilket naturligtvis måste tolkas som att den sekulära urbana befolkningen säger nej trots den oerhörda repression, (fängslade journalister, nedstängda media, avstängda akademiker och forskare, avskedade lärare och domare) som rått det senaste året mot oppositionen.
Dessutom anklagas Erdogan för valfusk både från observatörer och oppositionella.
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

2 Comments:

Anonymous Kistalight said...

PS Artikeln ovan är skriven före senaste kuppen i Turkiet.
Det har alltså bara blivit värre!

2:37 PM  
Anonymous Amnesty via Kistalight said...

Kistalight via Amnesty

Turkey: release imprisoned journalists and other media workers.

Turkey now jails more journalists than any other country. One third of all imprisoned journalists in the world are being held in Turkish prisons, the vast majority waiting to be brought to trial.

Journalists and media workers from all strands of opposition media have been targeted in an unprecedented crackdown since the violent coup attempt in July 2016.

Coupled with the closure of more than 160 media outlets, the message is clear and disturbing: the space for dissent is ever-shrinking and speaking out comes at an immeasurable cost.

This crackdown must end. Act now to demand media freedom in Turkey.

Journalists and other media workers must be freed from pre-trial detention. A free media is an essential component of any functioning, pluralist society.

They must be allowed to do their job, because journalism is not a crime.

2:37 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home