Tuesday, January 31, 2017

Elena Ferrante Light

Kistalight har läst de två första delarna av Elena Ferrantes Napolikvartett, Min fantastiska väninna och Hennes nya namn. Vi är liksom många andra läsare drabbade av de två tjejerna från Neapel. Det finns en magi, en gåta, kring författarnamnet till böckerna.
Ett namn som är en pseudonym!
Möjligen inspirerat av en av efterkrigstidens stora italienska författare Elsa Morantes som skrev om den lilla människan i det italienska samhället.
Vad vi vet är att Elena Ferante är från Neapel, är kvinna och född 1943 och vill låta sina romaner tala för sig själva och att berättelsen ska stå i centrum.
Kanske är det bara en fråga om trovärdighet?
Ska man skriva om två flickor från en fattig stadsdel i Neapel och deras resa i efterkrigstidens Italien med en självbiografisk vinkling bör man dela den erfarenheten för att verka äkta i sin berättelse.
Nåja, Elena Ferrante har ju skrivit ett antal böcker innan Napoli kvartetten.
Hur som helst böckerna är skrivna med ett stort driv, korta kapitel, återkommande cliffhangers och oväntade vändningar. Första boken om flickornas barndom är mer stilistiskt stringent med novelliknande kapitel som ruvar på det fattiga kvarterets hemligheter än andra delen som till sin ton mer får karaktären av (ibland ironisk) melodram. Romanerna hämtar också hjälp för sin story genom litterära knep som att flika in berättelser om berättelsen (metaberättelse - Lilas plåtaskar i Hennes nya namn) och Lenú (Elena) som skriver en berättelse som blir den bok vi precis har läst.
Om Kistalight siar om vem som ligger bakom författar pseudonymen tror vi att det skulle kunna vara en litterär, kunnig och flyhänt manusförfattare för film eller varför inte TV-serier a la Soprano, skolad i Dickens 1800-tals tradition, i filmens drömfabriker och med god kännedom om livet i Neapel.
Varför inte en lärare?
Vad sägs om följande scenario?
Ett fattigt kvarter öster om Neapels Centralstation (camorraland), ett antal familjer med fattiga traditionella yrken, skomakarens familj, vaktmästarens familj, apotekaren, caféägaren, snickaren charkaffärsföreståndarens, frukthandlarens, den galna änkans familj och den poesiskrivande konduktörens familj, folkskoleläraren och prästen.
Ett litet universum i sig med spänningar och hierarkier!
Temat är att växa upp och ta sig ut (klassresor) i det moderna Italien. Båda flickorna, Lila och Lenu (Elena) är födda i augusti 1944 med några veckors mellanrum.
I amerikansk film vimlar det av par, ofta män, som ger sig ut på resor över den amerikanska kontinenten (roadmovies) ibland även kvinnor, Thelma och Louise, och i litteraturen finns liknande exempel med det mest berömda litterära paret Don Quijote och Sancho Panza och i Italien i samtidslitteraturen finns Stål av Silvia Avallone även där står två fattiga flickor i centrum från en fattig nedsliten stålindustristad Piombino vid kusten i Toscana.
Vinsten eller fördelen med att ha två huvudpersoner är förstås att då kan man pröva sina idéer genom dem, teser och antiteser, skapa dialog och få syn på saker och ting. Här likt en forskningsresa (roadmovie for two) i det moderna Italien sett med ett perspektiv från ett fattigt kvarter i Neapel, italienska södern, så får man också syn på det rika Nord Italien.
Utbrytningsförsök... utflykter från kvarteret börjar tjejerna redan med när de är små. Lila och Lenù ska gå till havet. De följer och hittar den långa tunneln under järnvägen som ska leda dem dit men de avbryts av ett skyfall. Händelsen sammanfaller med när flickorna erbjuds att från folkskolan få gå över till läroverket eftersom de är så studiebegåvade. Deras föräldrar reagerar på olika sätt. Lila pappa skomakaren kastar bokstavligen ut henne genom fönstret, jantelagen på napolitanska, Lila som kanske är den mest begåvade av de två, medan Lenús pappa som är vaktmästare på kommunen visar sin dotter de historiska platserna och byggnaderna nere i Neapels klassiska kvarter och bifaller sin dotters studier. I folkskolan läser de, De Trolovade och Vergilius Aeniden. De diskuterar och lever sig in i fjärde sången om Aeneas och Didos kärlekshistoria. En flykt från kvarteret om man så vill men också en närhet för Vergilius hörde hemma i det antika Neapel (Neapolis).
När de blivit tonåringar ger de sig ibland ut med sitt tonårsgäng i det fashionabla Neapel, går armkrok på Via Toledo, går på café och på modegatan via Chiaia och råkar i ruskigt handgemäng (fight och Stora slagsmålet) med de rika grabbarna från Vei dei Mille som bara kan ordnas upp med hjälp av deras camorra vänner.


Under tonårstiden arrangeras det även danskvällar i kvarteret, ungdomarna ska lära sig dansa, som ett led i att bli vuxna. Kring detta blir det sådana intriger och spänningar mellan de olika grupperna så att de bara kan förstås av en högstadielärare som varit med.
- Så det så.
Två vägar ut ur det fattiga kvarteret ser våra 40-tals tjejer.
Att gifta sig rikt eller studier!
Lila blir den unga vackra tonårsbruden.
Hon som är den smartaste av dem men förvägras studier av sin far.
Lila som är en mix av Lisbet Salander (fotografiskt minne och analys), Sophia Loren (vacker men längre och tunnare) och Carrie från Homeland (manisk energi, eld och oro).
Lila är en tjej som får saker att hända och trigga igång händelserna i romanerna.
Av sitt bröllopsfotografi (som ung vacker gåtfull tonårsbrud) gör Lila ett modernistiskt konstverk. Hon  klipper bilden i fragment.
Bitar som får bilda ett konceptuellt konstverk av en ung modern (sårig) napolitanska i en våldsam manlig värld.
Elena Ferrante leker här med genrén samhällstillvänd litteratur från 60-talets klichéer i t ex Elsa Morantes böcker.
Lenú (Elena) är den kloka flickan av de två, den som är strukturerad och har ett driv i sina studier, en som tar in omgivningen och är balanserad i sina relationer och det är hon som berättar flickornas historia.
Fyndigt nog är det Lenú som benämns av Lila som min fantastiska väninna egentligen Lámica geniale!
Det är befriande med Elena Ferrante!
Hon idealiserar inte Lenús (Elenas) studier, det skaver en hel del i hennes bildningsgång så genomgår  hon en kris när väninnan Lila gifter sig, skolkar i veckor genom att låtsas gå till läroverket. Hon orienterar sig istället under dagarna i det borgerliga Neapel, besöker boklådorna i Port Álba, flanerar längs via Toledo ned mot havet och tar sig upp emot kullarna vid det fashionabla Vomero.
Lärare gör skillnad!
Det är lärarna som visar vägen för tjejerna ut ur det fattiga kvarteret!
Först fröken Oliviero i folkskolan och sedan på läroverket för Lenú fröken Galiani som lånar ut böcker och tidningar som tjejerna läser.
Under en sommar med badäventyr på ön Ischia med vådliga erotiska förvecklingar läser tjejerna Becketts skådespel (Elena har från början använt boken för att slå ihjäl mygg). Den något sargade boken blir föremål för samtal och diskussioner om t ex Dan Rooney som bara unga människor kan ha.
 Kistalight minns egna samtal om absurda dramer med unga elever och kan bara önska att vi varit där. Boken (pjäsen) blir senare viktig när Elena söker in på Italiens motsvarighet till Ecole de Normale Superieur, i Pisa, där Elena anmodas att berätta om någon bok hon läst utanför skolprogrammet. Hon väljer Beckett. Något som antagligen får examinatorn att häpna hur en fattig flicka från Neapel berättar och diskuterar ett absurt existentiellt drama av Beckett.
Till sin förvåning kommer Elena in på La Normale i Pisa, en elitskola, och hon får dessutom studierna och böckerna betalda och ett alldeles eget rum och hon är på väg att ensam  ta sig ifrån kvarteret.
Ensam som bara en riktig klassresenär kan vara!
Nu bäddar vi in lite fotbolls och Napoliromantik!


Bara nu inte Elena Ferrante spär på Napoliromantiken. Det lär redan finnas Ferranteresor till Neapel och hur som helst finns det guidade turer i stan där man kan följa tjejerna plus en liten tur till de varma källornas Ischia. Det finns också en googlemap med nålar för de viktigaste platserna i böckerna.
 Kvarteret med utflykter!
Väljer du att själv åka till Napoli och följa tjejerna i spåren bör du se upp i vissa kvarter och fram för allt använda sunt förnuft när du rör dig i stan vid den vackra Neapelbukten.
Vem Elena Ferrante är verkar uppklarat av en ekonomiskt grävande journalist men är inte bekräftat. Kistalight tror, verkar mycket troligt, att det är ett par Domenico Starnones born 1943 och Anita Raja som ligger bakom succéböckerna. Domenico är bördig från Neapel har varit lärare (sic!), journalist (reportage, satir, om skolan) skrivit filmmanus och böcker och Anita är översättare.
Varför inte en lärare och en översättare?
Alltid retar det någon som Pippi Långstrump sa!
Här speciellt det italienska kulturetablissemanget!
Betyg Min fantastiska väninna och Hennes nya namn: Fem goda klassresenärer av fem för att hylla deras resa i okänt land!
Ibland besöker även Kistalight Neapel!
Här med Vesuvio i bakgrunden och flanerande på Via Partenope inte långt från Castel dell Ovo, Via Chiaia, operan San Carlo, berömda caféer som Gambrinus och pizzeria Brandi.
Läs mer på Napoli Light INapoli Light II eller i en sammanfattande blogg Forza Napoli
Kistalight was there!
.
© Thommy Sjöberg 

Labels: , ,

Friday, January 27, 2017

Anniversary Light tennis

Kistalight upptäcker i veckan att jag spelat min 100.e match i mitt gruppspel i Solna TK.
Nåja det är min 100;e match sedan det eminenta programmet Backhandsmash infördes i gruppspelet i klubben.
Ett program som möjliggör en enkel överblick över resultat, vinster, oavgjorda och förlorade matcher och placeringar i tabellerna. Till programmet finns också ett cirkeldiagram som visar den aktuella formen i procent och färg. Kistalights form visar på 52 procent - helt okej alltså men en bit upp till det gröna fältet.
Faktiskt har programmet funnits i ca fyra år, ungefär lika länge som undertecknad varit folkpensionär, om än vi pensionerade oss något senare.
Kistalight vinner sin 100;e match (obs match nr 100) mot den spelare som vi tycker är mest svår av alla att möta.
Vi har möts ett antal gånger i gruppspelet.
Vi befinner oss liksom på samma nivå!
Ingen är så svår och oförutsägbar att möta som du säger vår gode motspelare!
Bollsäker, slår aldrig bort en boll, dina höga bollar och längden på dem som växlas med korta vinklade snäva forehands och skurna stoppbollar med backhanden.
Bäste Bror kontrar Kistalight!
Instämmer du är en levande bollvägg.
Bollen kommer alltid tillbaka!
Tålamod är bara förnamnet när vi möts!
Lägger till!
Undrar om det inte ibland  bara beror på hur bollrackarna studsar?
Man måste helt enkelt ha lite tur för att vinna!
Statistik så här långt för Kistalight efter 100 matcher i gruppspelet.
Segrar 39, oavgjorda 7 och förluster 54.
Målet är förstås att ha lite mer positiv lutning på sin matchstatistik men okej svettig tröja min belöning.
Vinsten är förstås att man överhuvudtaget spelar.
Plus att man får ha lite kul, spelglädje, får lira och variera spelet.
Ändå har vi ambitioner!
Kistalight måste utveckla sin backhand!
Vad gör man i dag om man vill utveckla sitt spel?
Jo man kollar på Youtube!
På de två stora i modern tennis (2000-talet) bägge har också underbara backhand slag.
Inom herrarnas tennis finns Roger Federer och i damtennisen har vi Justine Henin (numera tennispensionär). Båda spelarna är också bland de mest talangfulla och mångsidiga som finns inom världstennisen.
Varför inte studera ett Youtubeklipp?
Vi väljer matchen mellan Justine Henin och Sharapova från 2010


Följ spelsekvenserna!
Öva lite franska och njut (tjut) av spelet!
Vad gör du Thommy gubben undrar fru Mimmi?
Kollar du på något erotiskt på datorn?
Jag hör franska, ryska och en väldigt massa stönanden!
Nja... tennis darling!
Studerar backhandslag och en mångsidig tennis!
Se hur Henin liksom gräver upp sin backhand och vinklar slagen!
Ser man slaget i slowmotion så ser man hur högt hon drar tillbaka racketet.
Det ser ut som en början till ett dubbelfattat slag.
Vänster hand skjuter liksom tag i racketet och ger fart sedan slår hon igenom slaget så att det blir full swing. Effekten blir att hon hittar vinklar hos motspelaren som man inte trodde (fanns) var möjliga dessutom med bra fart på bollen.
Oh fifteen - love!
Justine Henin läser spelet, snabbt på plats efter en elegant (stön) stoppboll från Sharapova, smaskar in en forehand med omöjlig vinkel för Sharapova.
Ah thirty - love.
Maria Sharapova rör sig bra, jobbar fysiskt, stark, långa dueller, Justine Henin slår i nätet!
Stön, thirty - fifteen.
Maria Sharapova är en riktig amazon, rör sig bra på banan, hur lång som helst framme vid nätet, (damtennisens Eiffeltorn) volley och låter sig inte passeras - effektivt!
Stön, thirty all.
Justine utnyttjar sin repertoar, rak backhand, skuren dito och en underbar slice, stoppboll, som Sharapova inte når.
Oh forty - thirty Henin (stön) har också börjat stöna om än inte lika ljudligt som Sharapova.
Sharapova behärskar de flesta slagen, arbetar med dem med stor intensitet, växlar fore hand och backhand sida, pang, pang - stön!
Deuce!
Justine Henin har en utmärkt serve , pang - ess i backhandrutan när det som bäst behövs!
Oh Advantage Justine Henin.
Justine Henin har inte bara damtennisens vackraste backhand utan också en förmåga att läsa spelet och vinna de där avgörande bollarna. Justine Henin liksom håller i bollen, kan växla tempo i slagen, och är därför inte riktigt förutsägbar för vår kvinnlige amazon Maria Sharapova som mest kör på en växel, full fart och kraft i alla lägen - stön, visst med en och annan elegant stoppboll.
Oh - Game, set and match till Justine Henin. Damtennisens Einstein som vuxit upp vid en tennisbana och som spelat hur mycket tennis som helst i barn, ungdomen och precis som Björn Borg med sin garageport fått möjlighet att hitta (utforma) sitt eget spel.

Oh även kvinnliga hårdslående amazoner kan vinna i Paris Open! Här Maraia Sharapova med 2014 års Trophy av Susanne Lenglen pokalen. Visst kan en tennisutbildning för barn och ungdomar på broiler tennisfabrik i Florida göra (stön) susen.
Tjoho Sharapova och Henin för matchen ni bjöd på ovan.
Fifteen love!

© Thommy Sjöberg

Labels:

Friday, January 20, 2017

Inagural Adress Light

I dag svär Donald Trump presidenteden i Washington.
Blir det Twitter Light i fyra år eller hur ska det gå?
God bless America!
Kistalight kommer att föja invigningen, blir kanske något amerikanskt att äta och dricka, fräscha hamburgare och ett gott rödvin from over there eller varför inte en öl från ett amerikanskt bryggeri till burgaren. Vi firar (bävar inför dagen) med en något gammal bearbetad blogg om Amerika, deras presidenter och ursprungsbefolkningen.


Indianhövdingen Tecumsehs förbannelse
 Kan inte riktigt gå i god för den här storyn - osäker på källorna! Kistalight har hört den av någon korrespondent på radio eller tv eller läst den i någon tidning – dock stämmer själva kärnan i berättelsen. Vi kan inte annat än instämma:
 Det ligger någonting i vad han säger den gamle indian hövdingen, tros vara Tecumseh och hans galne bror Profeten, som dåvarande militären William Henry Harrison besegrade i USA;s (New frontier) nordvästra territorier.
Storyn berättas på följande sätt: Du visar en overhead med USA:s samtliga presidenter på väggen. Lägger pennan vid 1841 – sedan rullar historien på och berättar sig själv!
Någon gång kring 1840 när de vita trängt undan indianerna till allt för många reservat, begått allt för många svek och grymheter och buffalon minskat drastiskt i antal på prärien och gräset viker sig åt fel håll för vindarna sade en gammal indianhövding ungefär så här:
-Varje jämt årsvarv när den vite mannen väljer en ny hövding ska det vila en förbannelse över honom så länge vi indianer inte får tillbaka vårt land och så länge som buffalon inte åter kan få ströva fritt mellan bergen, månen och soluppgångarna.
År 1841 tillträdde president William Henry Harrison Tacumsehs banneman. Det blev en kort period han dog i lunginflammation samma år strax efter installationen. Han fick lunginflammation, alltför lättklädd i blazer, inga långkalsonger eller överrock när han svor presidenteden framför Capitolium i ett svinkallt Washington.
 Nästa president vald jämt årtionde tillträdde 1861, vald året innan. Då var det dags för en av USA:s riktigt stora presidenter Abraham Lincoln. Efter att ha vunnit amerikanska inbördeskriget hållit ihop unionen, stått på de nordamerikanska staternas sida och stött industrikapitalismen men också blivit en symbol för de svartas frigörelse blev han skjuten på Ford´s teater i Washington på lågfredagen 1865. Ett år in på sin andra period, av en sydstatsfanatiker, och han dog någon vecka senare.
1881 blev James Garfield president. Efter några månader blev han skjuten på Washingtons järnvägsstation av en bitter åklagare (rättshaverist?) som tyckte sig ha blivit förbigången vid utnämningen till en tjänst som konsul.
1901 ett halvår in på sin andra period som president blev president William McKinley (som vann Spanskamerikanska kriget och var protektionist) skjuten i september på en Pan amerikansk utställning i Buffalo av en galen anarkist och han dog åtta dagar senare.
President Woodrow Wilson, NF:s skapare efter första världskriget och åren då USA blev en supermakt. Wilson hann aldrig avsluta sin presidentperiod när han drabbades av en stroke 1921 ett år in på sin andra presidentperiod.
Nästa president som tillträdde efter val jämt årtionde var Franklin D Roosevelt en av de riktigt stora  presidenterna, skapare av New Deal och USA:s ledare under andra världskriget, han hann aldrig överleva sin sista period som president utan dog i hjärnblödning strax innan andra världskriget var till ända. Franklin D Roosevelt är unik ingen president har suttit så länge som han, 4 perioder från 1932 till 1945. I dag kan en president bara sitta i åtta år.
Nästa jämna årtionde var 1960 – Kennedy vann valet och 1961 tillträdde han och hans period vet vi alla som var med då hur den slutade med skotten i Dallas Texas den 22 november 1963. Ett mord som lett till kriminalhistoriens största mordutredning och mängder av spekulationer inom film, journalistik och litteratur.
När Roland Reagan tillträdde 1981 dröjde det exakt 69 dagar innan han blev utsatt för ett mordförsök men han överlevde.
Älskling jag duckade sa han i sjuksängen inför tv-kamerorna till sin hustru Nancy, mordförsöket fanns förstås filmat av övervakande TV-kameror.
Mr Reagan visste hur man gjorde för att överleva slika attentat, för han hade varit filmskådis i Hollywood i sin ungdom och medverkat i massor westernfilmer. Där han hade spelat cowboyhjälte och var van vid skottlossningar om än bara på bioduken. I och med att Reagan överlevde tror man att den gamle indianhövdingens förbannelse ska vara bruten men riktigt säker kan man inte vara. Nästa president som valdes jämt årtionde, 2000, var Mr George Bush under hans presidentskap utsattes USA för det värsta terrorattentatet, Nine Eleven, i landets historia. Både Barack Obama  och Donald Trump är valda när det inte har varit jämna årtionden så de lär slippa Indianhövdingen förbannelse och andra sidan vet man aldrig hur det kommer att gå med Twitter Light under president Donald J. Trump kommande fyra år? 
Kistalight läser ur Kistalight Academy eller Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga high:
Amerikanska Presidenter valda jämt årtionde från 1840 som så att säga stupat i tjänst dock inte de två sista Reagan och Bush.
William Henry Harrison  1841 (vald 1840)
Abraham Lincoln 1861-65 (vald 1860)
James Garfield 1881 (vald 1880)
William McKinley1896 - 1901 (omvald 1900)
Woodrow Wilson 1913-21 (omvald 1920)
Franklin D. Roosevelt 1933-45 (omvald 1940)
John F. Kennedy 1961-63 vald 1960)
Ronald Reagan  1981-89 (vald 1980)
George W. Bush . 2001-2007 (vald 2000)
© Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Friday, January 13, 2017

Google newslab fellowship light


Kistalight har upptäckt via Twitter ett spännande projekt för studenter, Google Newslab Fellowship, för dem som vill forska och skriva reportage med den nya digitala tekniken som grund. 
Något för Kistalight?
Ett kriterium uppfyller vi med råge!
Du ska ha fyllt 18 år och är svensk medborgare, fungerar även för ett antal internationella studenter.
Faktiskt är jag också student (inte överliggare) läser just nu en kurs på KTH i samarbete med Gävle Högskola - Einsteins speciella relativitetsteori. Kursen är mest till för att vi vill utveckla vårt tänkande på Kistalights redaktion samtidigt som vi tror att det ska utveckla skrivandet.
Kistalight brinner  för att hitta former för att utveckla samspelet mellan text, bild, ljud - musik i sina kultur och resebloggar.
Gärna då genom att hitta kanaler där upphovsmannarätt (med verkshöjd) och Tryck och yttrandefriheten respekteras.
Kanske utveckla en digital plattform kring detta?
Måste man då inte vara smart för att delta i Googles laborationer om digitala verktyg?
Google som är världens ledande kunskapsföretag som går i spetsen när det gäller teknikutveckling och har hur många innovativa människor som helst anställda.
Klart man ska vara smart för att delta där!
Kistalight har upptäckt att vi inte är så smarta!
Upptäckten gjordes för många år sedan!
Vilket vi tycker är en insikt som är mycket smart!


Följande sökande till Google newslab fellowship har stor chans att bli valda?

Du har en stor passion för journalistik, särskilt databaserad journalistik eller yttrandefrihet på nätet. Du tänker analytiskt och är bra på att göra efterforskningar, skriva och kommunicera. Du kan hålla många bollar i luften och arbetar snabbt, smart och strukturerat.
Vi har bett nyhetsorganisationerna specificera vilka typer av kunskaper de söker – vissa föredrar sökande som har erfarenhet av webbprogrammeringsspråk som HTML eller Javascript, andra kanske föredrar erfarenhet av publicering via onlinemedieplattformar. Alla nyhetsorganisationer söker efter människor med stor passion för rapportering och den roll som tekniken kan ha inom yrket.
- Bara att söka alltså Grabbar och Tjejer med intresse för journalistik och ny teknik!
© Thommy Sjöberg

Labels: ,