Wednesday, April 29, 2015

Inga kajor över Kista Science Tower i dag

Kistalight på hightech promenad i vårsolen! Bild Thommy Sjöberg
Inga kajor i dag över Kista Science Tower bara ett litet stackmoln.
Undrar var fågelsvärmarna tar vägen när ljuset tittar fram?
Kistalight som tror sig vara en kulturentreprenör.
Säljer egna utgåvor i sin serie av lätt bearbetade bloggböcker.
Ärligt talat grabbar, tjejer, fru Mimmi och Skatteverket!
Ingen större rusning efter dyrgriparna!
Då och då prackar vi på vår omgivning våra alster till som vi tror värdiga köpare och till mycket facila priser. Till några som kan ha anknytning till vårt stoff, vår tankevärld och miljö, kistabor kanske, som rent av kan vara en smula intresserade av och få glädje av våra nedtecknade tankar.
Utvalda köpare helt enkelt!
Det kan gå fel!?
Köpare som mår dåligt efter en (offensiv nätattack) försäljning  av våra små prosabitar!
Men vi måste säga att det inte är fråga om några hutlösa priser!
Många gånger ger vi bort våra böcker bara för att det är roligt.
Kul att ge bort rent av givandets glädje!
Ibland byter vi helt enkelt (varor) med andra fattiga kulturutövare och entreprenörer i samma bransch.
Vännen, konstnären, poeten och den fine essäisten Lennart Sjögren poeten och den fine essäisten Lennart Sjögren på Norra Öland till exempel brukar dedicera sina böcker till mig med:
Till Thommy för goda bytesaffärer.

Klart jag spricker upp i ett stort leende när jag får en sådan dedikation!
Av Lennart har jag också lärt mig att sälja konst är och bör vara en mycket öppen affär!
Om du inte tycker om och trivs med min målning så köper jag tillbaka den kan han säga till sina köpare!
Strunt i ångervecka eller andra stela formaliteter!
Gillar du inte mina grejer så köper jag tillbaka mästerverket!
Kistalight bara instämmer och vår högsta önskan är att våra köpare ska må bra med sina köp av våra böcker.
Ångervecka visst gäller det!
Men läs boken först!


Just nu specialerbjudande av de två sista exemplaren av Kistalight på spaning..!
Priset för de sista rariteterna, obs bara 2 möjligen 3 ex kvar, är 130 :- SEK och då ingår leverans. Bara att beställa på kistalight@gmail.com!
Högt pris kanske men de sista exemplaren bör man inte ta skäligt betalt för dem?
Vem vet kanske de blir värda en hel del en vacker dag?
Inga kajor över Kista Science Tower i dag!
- Bara ett litet stackmoln!

Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 
©Thommy Sjöberg

Tuesday, April 28, 2015

Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga


Visst har vi besökt Saint Germain des Pres genom åren redan som unga, mycket unga 1967 - stora demonstrationer redan då, året före studentrevolten, på 1970-talet fortfarande unga bodde vi i kvarteren men var mest  i Quartier Latin kring Boul Mich, Place de la Contrescarpe och Rue Moufftard och vi var där på 80-talet som yngre medelålders när gentrifieringen allt mer tog över och de chica modehusen började synas på de rätta adresserna.
Visst var vi som unga inspirerade av Nya Franska Vågens filmer och absolut av Jean Luc Godards genombrottsfilm Till Sista andetaget här ovan med Jean Seberg och Jean Paul Belmondo i inledningsscenen som i bästa  nouveauanda visar på Vänstra strandens kreativitet, magi och energi! Belmondo som tuff ömhetstörstande desperado och Seberg som livlig känslomässigt intelligent ung tjej. Vi gillade berättartekniken bakom Godards filmer, snabba klipp, växlande med långa autentiska tagningar med ljud, ljus och annat brus i gestaltningen. Påminner en hel del om lätta mobilinspelningar i dag!
Vilket det också kunde jämföras med; lätta handkameror, billig utrustning och låg budget, dessutom kunde Godard upphäva berättarformen, det var inte riktigt säkert vad som var början, slut och filmens höjdpunkt. Säkert var dock att regissören, Godard, stod enväldig, i mörka glasögon, i berättelsens centrum och angav tonen gärna som kommenterande läsande speaker till vad som hände!
Kistalight blir ständigt lika förundrad över av att jag var så pass avancerad i min ungdom när det gällde kulturella intressen - här den franska filmen, nouvelle vaque, vid den här tiden började jag också springa på Moderna i Stockholm och upptäckte den amerikanska popkonsten och Andy Warhol. Faktiskt läste jag också Frihetens vägar av Jean Paul Sartre i flera band även om jag kände mig främmande för tonen och miljön i böckerna och egentligen inte förstod de existentialistiska frågorna i Sartres trilogi! Något var det dock som fick mig att tröska mig igenom sidorna.
Starkt för det fanns ingen yttre påverkan för att läsa Sartre (läste även Muren, Äcklet och möjligen Existentialismen är en humanism). Till vardags som tonåring var jag målarlärling, den akademiska och den intellektuella världen fanns i ett annat universum och i en annan sfär för oss förortskids. Ändå undrar jag om inte Sartre kan ha påverkat mig?
Var inte huvudpersonen i Frihetens vägar en okonventionell och mycket uppskattad lärare?
Kan omedvetet ha påverkat mig i mina framtida val!?
Kanske sökte jag bara ett uttryck för att komma till rätta med mina egna unga blessyrer som kunde kännas igen med ett modernt formspråk?
Mina blessyrer de fanns där i både inre och yttre mening!

Även om jag inte riktigt förstod Sartres budskap om den moderna människans ångest och att vi alla måste göra våra val så förstod jag desto mer om att hans högra öga pekade i norr. Kistalight led också av en liknande ögonskada som aldrig riktigt diagnosticerades men som kom att prägla en del av min tillvaro genom åren så småningom sa jag farväl till min trilskande kompis -  jacket som pekade i november.
Trots sin dystra filosofi och sylvassa tankar om ångest och människans val var Sartre en glad och charmfull person som gärna umgicks med sina vänner och generöst stöttade unga skribenter, författare och filmare. Violette Leduc till exempel, den i dagarna filmaktuelle författarinnan (Violette), som blev vän med Sartre och Simone de Beauvoir. Violette var lång, elegant och blond, de Beauvoir trodde att hon hade överklassbakgrund. I själva verket försörjde hon sig som porteur de valise det vill säga hon smugglade resväskor fulla med smör, ostar, vilt och kött från Normandie till ransoneringarnas Paris där hon genom sin kreativitet (hon var streetsmart) sålde livsmedlen vidare till olika restauranger. Ett exempel på en av de många sysselsättningar som fanns i och omkring ockupationsåren i Paris och som Patrick Modiano gärna skildrar i sina Parisböcker. Violette lämnade sitt debutantmanus till de Beauvoir som rekommenderade det för Camus som ingick i redaktionen på förlaget Gallimard. Violette som hade en tuff uppväxt, övergiven av sin mor och mest fick klara sig själv, blev alldeles betagen av att bli utgiven och uppmärksammad. Kruxet var bara att hon blev upp över öronen blixtförälskad i Simone de Beauvoir så förälskad att de fick sätta upp umgängesregler dem emellan för att deras tillvaro skulle fungera.
Sartre kom senare att regelbundet via förlaget, i hemlighet för att inte genera, stötta Violette Leduc med månatliga apanage som betalades ut via Gallimard.
Det finns mängder av anekdoter kring de intellektuella och livet i Saint Germain des Pres och att kvarteren blev ett centrum för Europas kulturliv under 1940, 50 och 60-tal. De historiska förutsättningarna fanns där, kvarteren har alltid dragit till sig författare, konstnärer, studenter, senare filmare och i dag modekreatörer.
Kistalight tror också att bakom kreativiteten fanns stora uppdämda behov, man ville bryta sig loss från instängdheten, förtrycket och censuren under ockupationen, senare under 68-revolten blev det en protest mot förljugenhet och konservatism hos skolor, institutioner och föräldragenerationen. Dessutom hade man roligt, min kurs, viktigt i kreativa sammanhang, det var inte bara umgänge och diskussioner på bistros och caféer eller jazz och dans på Le Tabou utan man kunde också sätta upp fantasifulla pjäser.
 Vad sägs om titeln på Picassos lilla komedi Åtrån fångad i svansen där flera av de tunga namnen var med som Albert Camus - scenpresentatör, Jean Paul Sartre - läsare av scenakter, Raymond Queneau, Dora Maar och Simone de Beauvoir med flera.
Dessutom så när man driver projekt tillsammans uppstår lätt (Light) känslor.
Alla låg med alla, nåja det rådde också en sträng arbetsmoral och Sartre och Beauvoir hade väl inrutade arbetsdagar där de skrev och läste (bedömde) varandras alster.
 Beauvoir och Sartres  stora popularitet genom åren hos studenter, feminister, vänstern och förr existentialister var att de var de eviga studenterna, de inlemmade sig aldrig i den borgerliga världen och dess livsstil, de gifte sig inte och de levde i fria sexuella förhållanden. Båda var utexaminerade läroverkslärare, från samma årskull, med utmärkta examinationer, Sartre gick ut som nummer ett och de Beauvoir, ja gissa, som nummer två av 76 stycken, kanske var de Beauvoir den mer briljanta av dem medan Sartre var den originella personligheten dessutom var det även då ett manssamhälle. På sätt och vis var också paret de eviga lärarna, även i sin fria gärning som skribenter, författare och debattörer slutade de aldrig att undervisa om samhällets och världens orättvisor.
Plötsligt bara händer det!
En stadsdel, några kvarter, blir världens kulturella centrum och hamnar i media och på allas läppar!
Greenwich Village och New York centrum för folkmusik och all världens protester mot rasism och atombomben eller Swinging London med nyskapande popmusik, konst och mode, Hippieerans San Fransisco med blommor i håret och all frihet för sex, droger och rock´n roll.
Popmusiken, konsten och modets nyskapande trender på 1960-talet sammanföll på rader av universitet och i städer med en politisk radikalisering, uppror och revolter i både öst och väst men bara i Paris i mitten av 1940-talet har en filosofi med Sartre i spetsen stått i världens intellektuella centrum!
Kring Sartre fanns det under åren en förunderlig karisma, en popstjärnenivå av känslor, ofta uppstod tumult kring hans framträdanden allt från hans officiella debut som fri föreläsare den 29 oktober 1945 i Paris nära Metro Marbeuf där han föreläste under rubriken Existentialismen är en humanism. Där uppstod tumult, utsålt lapp på luckan - biljettluckan slogs i spillror, knuffar, slag, stolar slogs sönder, kvinnor svimmade och vår lille man, med ögat i norr fick kämpa, knuffa, sig fram till scenen, ingen kände just igen honom, för sin föreläsning sedan följde en genomgång utan koncept (fegt med manus) av begreppen kring hans filosofi. Där han snävade in ramarna för existentialismen, en filosofilektion, där han bemötte sina kritiker från vänster (kommunisterna) och från höger katolikerna. Sedan fortsatte tumulten under åren; de första fria radiosändningarna med hans tidning Les Temps Modernes där de kritiserade och ironiserade och drev kraftigt med de Gaulle och Gaullismen, att han tackade nej till Nobelpriset trots att hans tidskrift Les Temps Modernes behövde alla pengar, kring 68-revolten när de unga, André Glücksman,  skrek åt Sartre fatta er kort monseiur Sartre, under 70-tals åren som redaktör för små maoistiska skrifter där han förenklade språket som en värsta webbredaktör samtidigt som han arbetade på en gigantisk avhandling om Flaubert som aldrig blev riktigt avslutad. De många kvinnohistorierna, gärna med unga filosofiintresserade studentskor, en av dem adopterade han, Arlette Alkaim styvdottern som i dag förvaltar Sartres litterära kvarlåtenskap, in i det sista stödjer han grupper som gör uppror mot det bestående samhället. Jean Paul Sartres begravning 19 april 1980 blev en stor manifestation i Paris med drygt 50 000 som följer honom till graven på Montparnasse-kyrkogården - tumultartad även den. I dag är det många i Frankrike som sörjer och saknar han röst och att det inte finns en samlande kritisk intellektuell röst i landets radikala idétradition när samhället splittras av National Front, högerkrafter, fattiga förorter och islamistiska våldsgrupper.
Jean Paul Sartre lever sitt eget liv!
Leve existentialismen och en skarp samhällskritisk blick!

© Thommy Sjöberg

Wednesday, April 22, 2015

See you in Istanbul - Kistalight

Nu prövar vi en ebook av See you in Istanbul, som vanligt, en massa trial and error med formaten! Men här en något så när färdig version!
Omslaget, framsidan, till exempel ska ha ett visst antal pixlar och en viss bredd och höjd!
Då duger inte allt för rektangulära bilder även om de är estetiskt lyckade och uttrycksfulla.
Form går före innehåll!
Kanske är det också så att först nu är texten mogen för en slutlig bearbetning och version?
Ett grundmanus som behöver poleras och slipas för att få det där flytet i språket och den till synes lätta och ljusa framställningen.
Som är så typiskt för Kistalight!?
Men någonstans ska man sätta punkt så håll till godo!
Välj flöde i PDF eller bladvändare i epub och mobi eller läs direkt online!
Se även bloggarna i ett flöde på Kistalight goes Ryan!
Kanske snyggaste versionen layoutmässigt!
Men fungerar det, ett flöde, för läsningen?
Bäst med papper eller ebook?
Varför inte både och!
I en ebook finns det hur som helst plats för en ny typ av berättande där du kan blanda text, bild, ljud och musik och länka dig fram till noter och kommentarer på ett spännande sätt.
Blir det tid för eftertänksam läsning då?
Hur so helst håll till godo!
Free Download som vi säger på nusvenska!
Bara att ladda ner (nedan) grabbar och tjejer!

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 
©Thommy Sjöberg

Tuesday, April 14, 2015

Vi minns Günter Grass på Kistalight


I dag minns vi Günter Grass på Kistalight med några gamla bloggar om den magiske berättaren. Nu går de vidare till andra nejder våra litterära idoler, Grass och Tranströmer, men deras berättelser och dikter lever kvar. 

I dag kikar vi på några böcker som absolut hör hemma i en kanon. Det får bli Günter Grass med Blecktrumman och Michail Bulgakov med Mästaren och Margarita. Båda verken tillhör de böcker som brukar kunna räknas till den Fantastiska romanen den så kallade magiska realismen. De står på Kistalights redaktion och väntar på att bli lästa men utan att darra på manschetten utnämner vi dem olästa till att tillhöra en kanon. Blektrumman har vi sett i en mycket sevärd film och Mästaren och Margarita sågs i en upplevelserik teaterföreställning med bland annat Per Myrberg.
Var det på 70-talet?
Bägge böckerna berättar en historia om det grymma 1900-talet under nazismens och kommunismens totalitära regimer. Där de genom sina berättargrepp gestaltar ondskan. Det ser vi på Kistalight bara genom att läsa några sidor.
Günter Grass som avslöjat i sina nyss utgivna memoarer att han tillhörde Waffen SS, som tonåring, under andra världskriget har fått utstå mycket smälek för detta ändå var det en gammal känd sanning som funnits i källor och dokument. Kanske är det ändå en försoningsgest från Grass sida att lyfta fram sitt medlemskap där i sin självbiografi och lätta på skammen.
Även vanliga hyggliga tyskar kunde tillhöra typ Wafffen SS och liknande om det ville sig illa!
Ryan Air ser vi genom DN erbjuder lågpris resor från Krakow i Polen till Frankfurt för kränkta polacker för att komma och snacka med Günther – man måste väl mena bokmässan där då?
Fantastiskt form av erbjudande i sig!
Vi på Kistalight som läst andra minor klassiker av Grass som Flundran, Mötet i Telgte och Tankefoster eller tyskarna dör ut har länge tänkt besöka både Lübeck och Gdansk. I Lübeck finns i den gamla Hansastaden ett Günter Grass-Haus där det finns samlingar av hans gravyrer och skulpturer. Under speciella Hansadagar uppträder Grass där med läsning av sina texter i den medeltida miljön. Grass bor även i staden.
I Gdansk utspelas ju Blecktrumman även detta en Hansastad där Grass är hedersmedborgare tack vare Blektrumman. Grass som är född i Gdansk, dåvarande Danzig, anses fortfarande av Gdanskborna som en värdig hedersmedborgare åtminstone av 72 procent av dem.
Poängen är att med Ryan air kan man flyga till både Gdansk och Lübeck till en mycket billig penning på mindre än en timme från Skavsta och uppleva dessa genuina städer från Hansaförbundets tid.
Snacka med Grass det kan man ju göra genom att läsa hans böcker och då speciellt Blecktrumman.


Nyårslöfte Light
Årets (2/1 2010) litterära läslöfte Günter Grass Blecktrumman - en modern klassiker om Oscar Matzetath som inte ville bli vuxen och den oöverträffade skildringen av staden Danzig som sedan blev Gdansk!
 Blecktrumman avklarad och läst under hösten i början av oktober!
Hittade inte boken i vare  sig välsorterade gamla boklådor eller på antikvariat i början av året utan lånar till slut Blecktrumman  på Kista bibliotek av Lotta som hämtar fram boken från magasinet.
Äntligen får jag läsa hela boken - filmen har jag sett flera gånger med mina nior när vi läser om mellankrigstiden och andra världskriget i historia. I filmen ligger tyngdpunkten med all rätt på tiden före kriget med klassiska miljöskildringar från Danzig (Gdansk) och fina personteckningar från den den tysk/polska familjen Matzerath med rötter i Kashubien.
Günter Grass lär ha hävdat att Blecktrumman är en realistisk roman! Kanske kan man säga det i en känslomässig och psykologisk mening. Till formen ligger den dock nära den Latinamerikanska romanens magiska realism och den europeiska skälmromanen.
Vad passar väl inte bättre än ett grodperspektiv från en liten kille som stannat i växten och vägrar att bli vuxen om man ska skildra  det känslomässiga klimatet hos tysk småborgerlighet, nazismens framväxt, andra världskrigets fasor och efterkrigstidens omvandlingar i mellaneuropa.
Genialiskt och stort berättande med massor av berättelser som fungerar som fristående noveller. Där satir och realism kan övergå i kväljande naturalism som i t ex berättelsen om hästhuvudet och ålfisket eller när Oskar besöker läkaren och prövar sin röst bland inlagda foster. Symboliskt blir även att här skildras de första skotten, salvorna, som avfyras av tyskarna från Die westernplatte i Danzig när polska posten anfölls i inledningen av andra världskriget.
Något mer osäker på hur efterkrigsskildringen - fungerar dock utmärkt om svartabörsmarknaden, komiskt burleskt om konstakademin i Düsseldorf och Oskars, läs Günter Grass, tid som stenhuggare där och när Oskar gör karriär som musiker.
Betyg fem virvlande slag på Blecktrumman av fem!

Saturday, April 11, 2015

Inspiration Light - Saint Germain des Pres

Juilette Greco existentialisternas musa framför kyrkan Saint Germain i Quartier Latin. Hjärtpunkten för alla bohemer, författare, konstnärer, musiker och för några år under det sena 1940-talet den intellektuella världens centrum. Här samlades de på andra sidan torget på de berömda café de Flore och Deux Magots!
I Paris Latinkvarter hade också under århundraden bohemer, konstnärer, författare, lärare och studenter samlats kring akademier för de sköna konsterna - Ecole des Beaux Arts, lärosäten som Sorbonne, institutioner, målarakademier och de många små hotellen som fungerade som pensionat för de många gånger fattiga studenterna. Kvarteren blomstrade även konstnärligt under 1920-talet när växelvalutan var låg för francen och många amerikaner med Hemingway i spetsen sökte sig till Paris för att skriva och bli författare.

 Kistalight som just nu läser Bodil Malmstens Så gör jag låter sig inspireras av en av arbetsuppgifterna i Bodils bok.
Ta in skriver Bodil!
Vi tar in och låter oss inspireras av ett uttalande av Albert Camus citerat från boken Paris efter befrielsen 1944 - 49 av Antony Beevor och Artemis Cooper.
Ett av fynden från årets bokrea som vi nu har läst!
Uttalandet av Camus gäller den ständiga politiska striden mellan höger och vänster!
Vad är sant hos en tanke eller idé?
Blir den sannare om den kan placeras hos den ideologiska vänstern?
Läs här hos kommunisterna i Paris, som kan kallas för den stalinistiska vänstern, efter befrielsen 1944.
Jean Paul Sartre hade trots sin existentialistiska filosofi och sin idélära en svaghet för den marxistiska läran om en lagbunden revolutionär samhällsutveckling, där våldet var ett ofrånkomligt inslag, alla franska intellektuella har också en inneboende svaghet för jakobinernas våld i den franska revolutionen.
Här lyser det igenom!
Albert Camus som kritiseras av Jean Paul Sartre i hans tidskrift Les Temps Modernes (Moderna tider) för sina pjäser och att de (han) inte tar mer politisk ställning för vänsterns idéer.
Camus skriver "Han (Sartre) pekade på den grundläggande motsägelsen i att existentialister rättfärdigade ett system som helt motsatte sig föreställningen om individens ansvar."
En sådan polemik kommenterade R. A. "skulle knappast förstås utanför Frankrike och Saint Germain des Pres."
Kistalight förstår precis, stolt över detta, även om det är i dag 2000-talet och nåja relativt långt från Paris och Saint Germain des Pres på 1940-talet så känner vi igen oss i känslan av över vad som var politiskt korrekt på vänsterkanten. Här att man inte ville fördöma Sovjetsystemet, ändamålen helgade medlen (förtryck och förföljelser) för att bygga den kommunistiska staten. Det behövs knäckas några ägg för att laga en omelett - rent av trodde man att kommunisterna skulle kunna ta över makten även i Frankrike!
 Spännande, lätt att bli förundrad, över att Saint Germain des Pres kunde bli världens intellektuella centrum under några år för den nya litteraturen (existentialismen), den spännande konsten, teatern, jazzmusiken och kabarén på vänstra stranden i kvarteren mellan Seines kajer, Boulevard Saint Michel, rue des Saint-Peres och rue de Vaugirard i Paris sjätte Arrondissement. Idéerna var nya men miljön med de gamla caféerna och Les bistros var välbekanta där de unga kunde samlas och byta tankar och inspirera varandra.
Kring krigsslutet rådde ett politiskt tomrum, vänstern, motståndsrörelsen, de som skulle bli de nya gaullisterna och de allierade (amerikaner och britter) försökte hitta vägar för en ny framtid. I denna smältdegel skulle man samtidigt göra upp med kollaboratörer och Petains anhängare i det som hade varit. Erfarenheterna från kriget, ockupationen, samarbetsmännens svek och nazismen krävde nya uttryck samtidigt som man, tyvärr vurmade för Sovjetunionen som segrare inte bara militärt utan även ideologiskt, trots alla varningstecken på förtryck och rent av bevis på förföljelser i Stalins Sovjet.
Sympatin för Sovjet medförde att det dröjde ända till 68-rörelsen innan franska vänstern kunde göra upp med sina gamla kommunistiska spöken. Några år senare kom även de nya franska filosoferna, André Glücksman i spetsen med Kokerskan och kannibalen, som analyserade och beskrev sovjetiska läger och Gulag.
Vi tänker inte recensera Antony Beevors Parisbok här men Kistalight förundras över att ett så förhållandevis litet område, några kvarter, i förvisso en världsstad om än på knegen (politisk oro under fjärde republiken, ransoneringar och brist på det mesta), under några år kunde bli världens intellektuella centrum och inspirationskälla för alla unga intellektuella!
Nåja en liten recension kan vi allt leverera!
Antony Beevors Paris efter befrielsen är en utmärkt bok om man vill skapa sig en mer nyanserad bild av Paris och Frankrike under efterkrigstiden åren mellan 1944 - 49. Ovissa år där återuppbyggnaden och ekonomiska utvecklingen så småningom tog fart med Marshallhjälp och de första "EU"-fördragen som lade en grund för en borgerlig stabil utveckling. Men ska man förstå sprickorna i den franska samhället kan man läsa Beevor gärna tillsammans med Patrick Modianos noireskildringar av Paris.
Betyg Paris efter befrielsen Fem övervintrade existentialister av fem.
För att återgå till en mer positiv frågeställning!
Var i världen samlas alla tänkare och samhällsdebattörer i dag när inte Saint Germain des Pres är aktuellt som centrum för världens intellektuella?
Finns en sådan mötesplats?

Oh dessa Parisiskor kanske de rent av vet var världens kreatörer finns i dag och var de samlas?
Nous avons mis cette question!
 Oui monsieur et professeur!
Tänk dessa parisiskor! Att bli kallad professor och herre! Javisst ja professor är också en synonym för lärare!
Var va vi nu?
Jovisst ja var i världen finns de mest briljanta och tänkande personligheterna i dag?
Vår fransyska igen!
Nous pensons qu'ils sont à New York, notamment à Brooklyn et Prospect Park. Qui abrite de nombreux cinéastes, écrivains et autres créateurs.
(Det är inne, chic, att gilla New York, hos de verkliga les Parisiennes, vilket de ständigt poängterar - men Horace Engdahl vår svenska akademis före detta sekreterare han tror inte på den amerikanska litteraturens nyskapande förmåga!)
Bien sur - absolument!
Kistalight tror dock å sin sida att de skarpa hjärnorna och de mångsidiga kreatörerna i dag samlas i Santa Clara Valley i Californien men där formas berättelserna av andra koder, programmerade av vår tids talanger och filosofer, plus förstås av ett gäng entreprenörer, riskkapitalister och rent av rövarbaroner.
Oui...oui...oui!
Cést Google qui attire votre cerveau et votre dollar!
För säkerhets skull!
Den svenska versionen (fritt mycket fritt)!
Det är Google som kidnappar er hjärna och snor era dollar!

Bokomslag CV från Kistalight (häftad)
Sugen på att läsa mer av Kistalight?
Klicka på bilden - nu något billigare utgåva!
Beställ annars på kistalight@gmail.com
CV från Kistalight kostar en hundring inkl frakt!




©Thommy Sjöberg


 

Friday, April 03, 2015

Bodil fifth time around

I Påskägget

Kistalight har läst Bodil Malmstens Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig från årets bokrea.
Hon hänger med Bodil!
Sopor, fossila bränslen och miljöengagemang varvas med ett återkommande inslag, ledmotiv, av kvarterens hemlösa baglady som ständigt dyker upp i parken, på gatan eller vid Seven Eleven butiken.
Tanten är cool, Bodil alltså, som några unga killar säger till henne i boken.
En hjälte för Bodil kring tanken om en grönare värld blir också Nikola Tesla (1856 - 1943) en elektricitetens förkämpe som sprutar ur sig uppfinningar, om honom läser Bodil i en roman av Jean Echonoz, Des Eclairs (Blixtarna).
Spännande tycker Kistalight!
Om Nikola hade fått råda hade elbilen idag varit i var mans ägo skriver Bodil!
Finns ett fint reportage i SvD 21/3 15, ekonomidelen som Bodil högaktar, om Teslafabriken i Freemont utanför San Francisco.
 Bodil upptäcker till och med ett ryskt punkband som heter Tesla boy där huvudpersonen, namne med bandet, är så elektrisk så att om han kelar med tjejer så dör de av all EL spänning.
Grym historia!
Så stor kan bara kärlek vara i Putins Ryssland!
Grym historia även om hur Nikola Tesla slutar sina dagar som en ensling med att mata duvor i Bryant Park, en glänta bland skyskraporna, på Manhattan.
Inget sorgligt med det säger Bodil!
Han hade väl bara fått nog med allt exploderande i sina experiment!
I sin femte loggbok verkar Bodil vara på bättre humör igen!
Jämför då med nummer fyra Och en månad går fortare än ett hjärtslag där dissonanserna slår igenom!
Det är den senare vistelsen i Frankrike som spökar där kanske?
Arg som vanligt och med den goda och underfundiga humorn!
Finns förstås i alla loggböckerna!
Kistalight känner sig en smula befryndad med Bodil!
Kusinen från förorten?
Inte lika arg kanske men väl så engagerad i världens brus!
Tycks drivas av något sorts patos! (citat sonen Love)
Speciellt om han drabbas av oförrätter i den egna vardagen säger sonen Love som gått i Kistalights ironiska skola!
Kistalight har också gett ut fem loggböcker med teman från sina bloggar. Se Kistalight Print On Demand på eget förlag tryckta på Författares Bokmaskin!
Sålda till några bibliotek kring Järvafältet, kolleger som får något oroligt i blicken när jag kommer dragande med en ny bok, grannar i stan och på landet, tenniskompisar, vänner, släkt och några en okända allt i små upplagor.
Ibland har böckerna också fått fungera som bytesvara på Öland!
En Kistalight mot en Ventlinge Light!
Det lilla kretsloppet i böckernas värld med plats för en indieförfattare!
Medan Bodil förstås tillhör det etablerade i det stora litterära kretsloppet.
Undrar också om det inte finns ett nyskapande drag hos Bodil i hennes loggböcker?
Kombinationen av samhällsengagerad text och bild, underfundig humor och folkbildning för den resonerande litteraturgenren vidare till en ny typ av folkhemsessäer!
Dessutom är Bodil befriande frimodig när det gäller sociala medier - inga snobbiga kulturfördömanden där inte!
Bodil använder twitter och bloggar, som hennes loggböckerna bygger på, och tycker om ny teknik - naturligtvis har hon en Mac och hon är ingen språkets grindvakt även om hon gett ut en bok om konsten att skriva:
Så Gör Jag - konsten att skriva
Allt det här gillar vi skarpt på Kistalight!
Faktiskt finns vi omnämnda på bloggen Finistere hos Bodil som förortens Montaigne och i dag har vi sen det begav sig till och med hunnit läsa Montaigne.
Om än bara den första delen!
Vi firar med ett knippe Dylanlåtar från Brian Ferry Dylanesque och vi bäddar in Ferry eftersom om vi länkar till Bob rensas det genast bort av det nitiska skivbolaget!
Dessutom vet vi att Bob är en av husgudarna hos Bodil!

When you´re lost in the rain in Juárez/
and it´s Eastern time too,
/ Glad Påsk!



Betyg för Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig Fem laddade Elbilar av fem!

Bokomslag CV från Kistalight (häftad)Klicka gärna på bilden!
Eller beställ en CV från Kistalight direkt på kistalight@gmail.com
Kostar en hundring inkl frakt!

©Thommy Sjöberg
  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Tomas Tranströmer: