Wednesday, November 20, 2013

Daguerreotype Light

På spaning bland glas, stål, pastellfuturism och hightech i Kista - bild mobil Thommy Sjöberg.
 En spegel kan reflektera, vara symbol för, (1800-tal viktorianska tiden) spänningen mellan verklighet och framträdande och är en skiljelinje mellan konst och liv. 

 Kistalight som blivit student på äldre dagar och knyter an till  förra årets crossmedia äventyr med en ny kurs i Digital fotografi och bildteori. En kurs som ges av institutionen för Data och Systemvetenskap SU i Kista i samarbete med Kungliga Konsthögskolan. Uppgift nr 1 är redan fixad - en fotoblogg som i mitt fall blev en carte-de-visite samling av porträtt.

Daguerreotypen och den tidiga fotografins historia

Daguerreotypen är namnet på den metod som användes vid genombrottet för historiens första fotografier. De första fotografierna hör hemma vid tiden för när den industriella revolutionen erövrade Europa - tidigt 1800-tal. En tid när teknik och vetenskap utvecklades och man stod inför en rad nya uppfinningar där fotografiet var en av flera innovationer.
Ljus (Lightwriting - Wow säger vi på Kistalight!) eller sol skrivande var det ursprungliga namnet för fotografi. Ursprunget till hur gåtan löstes för det som anses som första fotografiet fanns i Camera Obscura och Heliografen (sol och skrivande) och gjordes av entreprenören och teknikern J. N. Niepce. Se nedan!

View from the window at Gras Heliograph - solteckning gjord genom en Camera Obscura med en exponeringstid på 8 timmar.Tennplåten i kameran var preparerad med en sorts asfaltslack (tjära) löst i lavendelolja.   
 Vid exponering i solljus blev därför asfalten hård och olöslig på de belysta ställena, men blev löslig på bildens mörka partier, som sedan tvättades bort med en lösning av lavendelolja och terpentin. Citat från Per-Anders Westman, Vännäs Fotografins historia.

Niepce kom sedan att samarbeta med L. J. M Daguerre. Daguerre som var målare, designer av scenuppsättningar och delägare i en Diorama - en sorts teater där man visade realistiska special och spökeffekter för åskådarna och där han använde sig av en Camera Obscura teknik för att manipulera effekterna.
Camera Obscura är ett mörkt rum där det finns en ram eller hål i en av väggarna som släpper in solljuset som då kunde avbilda landskapet utanför i en upp och nervänd bild på en av väggarna. Byggde man sedan lådor som kunde fånga den processen kom de att kallas kameror.
L.J.M Daguerres Daguerreotypen har sin grund i och utvecklades från Camera Obscura idén och Niepces Heliografi.
Daguerre ersatte Niepces tennplåtar med silverplåtar (försilvrad kopparplåt?) som utsattes för kvicksilverångor som påskyndade exponeringstiden. Det ljuskänsliga materialets reaktion stoppades sedan upp med en blandning av koksalt. Metoden kom möjligen till, hittades, av en slump men hokus pokus hade Daguerre uppfunnit en av de första fotograferingsmetoderna där detaljer framträder med stor skärpa.
Boulevard de Temple troligen 1938 alternativt 1939 Daguerreotyp Bild L. J. M Daguerre

Enligt NE innehåller en kamera av Daguerre en kasset med försilvrad kopparplåt där bilden skulle framträda . Där finns ett föga ljusstarkt objektiv på kamerans front. Skärpan ställdes in genom att kamerahusets bakre del antingen drogs ut eller sköts in i dess främre del.
L. J. M Daguerrre och J. N Niepces (egentligen sonen Isodore Niepce) fick ett patent på metoden som fick namn efter Daguerre och kallades Daguerrreotype. Franska Akademin för vetenskap kom att att stödja Daguerre med en livslång pension och livränta mot att metoden, Daguerreotype, släpptes fri från 7 januari 1839 för alla och envar att utöva. Jämför fria programvaror i dag på internet.
Daguerreometoden var en speciell metod och varje bild kunde bara bevaras i ett unikt foto. För att kopiera fick man ta foton av fotot.
Flera metoder kom att utvecklas förutom Daguerroe också Photogenic och Calotype. Daguerroetypen lämpade sig för bilder där detaljerna var skarpa och viktiga. Det kunde gälla både historiska byggnader, vetenskap och krigsbilder och så småningom porträtt från förment rasistiska, makthavare, kändisar till kommersiella familjeporträtt. Calotypen saknade Daguerroetypen skärpa för detaljer men skapade mer atmosfär, nostalgi, medeltidskänsla och lämpade sig bättre för masskopiering.
Etienne Carjats berömda porträtt av Charles Baudelaire 1862.

Från mitten av 1800-talet när fotografin expanderade blev det en kraft för masskultur, den demokratiska rörelsen och den växande medelklassen tillsammans med populärlitteratur, dagstidningar, billiga litografier och gravyrer. Man kunde dela in fotografiet i tre områden. Det Mekaniska exakt återgivande, Konstfotografiet arrangerat, modifierat och disponerat på ett vackert sätt och Speciella bilder där fotot skulle återge ett högre mål, instruera, rena och vara nobelt. En av de viktorianska epokens mest berömda porträttfotografer var Julius Margaret Cameron som hade ambitionen att förädla fotografin till konst. Det förädlade konstfotot hämtade gärna teman och idéer från andra media som poesi och måleri.

Andra bloggar om Kista   Andra bloggar om fotografi
Andra bloggar om litteratur    Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg



1 comment:

Thommy Kistalight said...

Blir en märkvärdig poesi kring Daguerreotype bilderna.
Den långa exponeringstiden gör att alla rörelser, människor, rörliga ekipage mm inte fångas.
Här dock en man som putsar skorna hos en liten pojke (skoputsare) och därför står relativt stilla under en längre tid.
Grym poesi över bilden!