Friday, July 23, 2010

Mona Lisa Light i repris

Nytt ljus över Mona Lisas leende skriver Svd, 21/7, i veckan. Kistalight läser intresserad och minns egna möten i gränderna i San Gimignano. Bild ovan en i allra högsta grad levande Principessa och sentida ättling till Lisa Gherardini.
- Kan man annat än att charmas av ett sådant leende?


Kistalight på vift i San Gimignano
besöker Galleria d Àrte Contemporaneo
skådar ut bland medeltida torn
a la Manhattan skyline
som vanligt en aning vilse
- svängde höger
en gammal pilgrimsväg
på vår färd mot Siena.

Leendet i dörröppningen
i den smala gränden!
Något bekant, en ton - en känsla?
Ett tilltal genom seklerna eller bara
klanger från några vackra terziner!

Dante said: Han var från Tours och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia.


Några flaskor vitt Vernaccia,
en specialité från orten
inhandlade av en leende Lisa Gherardini
Principessa i grändens butik
med ett korpsvart hår
Da Vinci kunde ha målat.
Mixen av modernitet och medeltid
så självklar på Galleria d Àrte Contemporaneo.

Bob said:
But Mona Lisa musta had the highway blues
You can tell by the way she smile

No…no mer ett skratt som klingar
likt en sång av kvinnoklackar
genom seklerna i den smala gränden
på vår pilgrimsväg till Siena.

Dikten finns i nya Kistalight goes Ryan och i Poesi on line Författares bokmaskin
(tryckår 2009)
Lust att provläsa – klicka här!
Kistalight fildelar på sig själv och bjussar på en Kistalight goes Ryan!
Vitsen måste väl ändå vara att bli läst!? (Får inte till det med PDF-filen så här långt!)

Lusta att köpa ändå!
Skicka ett e-mail till kistalight@hotmail.com

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Fildelning
Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Thursday, July 22, 2010

Slas revisited - Blåbärsmaskinen

Kistalight på spaning i sommartid här vid Ölands folkhögskolas nya konsthall. Nedan något om Slas. Bild Thommy Sjöberg

Det ena ger det andra…
Kistalight inspireras av sitt Söder-Quiz från i maj och läser i sommar Supportern av Slas (omläsning där) och Blåbärsmaskinen av sonen Nils Claesson.
Blåbärsmaskinen är en bok om Slas men också en bok som handlar om missbruk, om en dysfunktionell familj, om en ung känslig killes utveckling och hur det är att vara son till en känd författare och konstnär.
Inte minst är det en bok om författarkallets (konstnärs) destruktiva krafter.
- Vad offras inte för en bra story!
Sonen Nils beskriver Slas metod när det gäller att skriva med något som han liknar vid en blåbärsmaskin:
- Ta in allt osorterat - kaos och mörka sidor där, tugga om och bearbeta, ofta en snedsegling som följd eller rent av en kraschlandning – typ kamikazepilot!
I bästa fall blir det en tänkvärd djupdykning i folkhemmet!

- På vägen dit finns blåbär, läs människor, som plockas isär, prövas – Slas leker roller, åsikter och attityder. Ofta är den som utsätts någon som beundrar Slas. Kan sedan omformas till något som liknar en festlig anekdot för både offer och förövare!
Anekdoter som blir berättelser och teckningar i Slas regi.
Så småningom uppstår ett varumärke!
– Slas!

Värme humor med lite sorgsen klang.
Hör hemma på Söder, ibland ute i världen då främst Europa och Canada, hel del om Finland ofta även om landsbygden i form av nedlagda småjordbruk och folk som blivit kvar.
Omisskänslig dialekt – södersnack, lite hes röst, keps, tecknar, målar och skriver minst en bok om året.
Hörs ofta i radio och tv. Citat, ungefär från Nils Claesson Blåbärsmaskinen

Ett varumärke som till slut karikerar sig själv, blir uttunnat och mister sin patina. Sin storhet och lyster har Slas i sin ungdoms författarskap tycker, Kistalight, med böcker som Berättelser från Europa och nya världen, Supportern, Ugnstekt gädda, Västgötalagret och En Stockholmsbok och de mer mogna verken Vem älskar Yngve Frej och På palmblad och rosor
Kistalight jämför gärna med den franska målaren Utrillo som i sin ungdom hade en alldeles egen ton, en palett med en särdeles lyster när han målade från gator och torg i Paris fattiga bohemkvarter. Men som efter sitt konstnärliga genombrott och en mer ordnad tillvaro tappade sitt konstnärliga sting och mest blev en karikatyr av sig själv.
Kistalight instämmer dock helt med sonen Nils att Slas som tecknare var still going strong – se till exempel teckningarna i Sekonderna lämnar ringen från 2005.
-They never come back - but Slas did! Detalj ur målning av Behn Edvinsson fasadutställning Konstens hus Ölands folkhögskola. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight som i sin ungdom under några månaders brevbärarjobb ofta mötte Slas när han delade ut posten till familjen Claesson under den tiden de bodde i Lilla Skinnarviksgränd uppe på Stockholms Söder. Brevbäraren var en viktig, som ett sändebud från gudarna – en Hermes förklädd till postis, för Slas. Här kunde det vankas postanvisningar från AB eller någon annan blaska. Då blev Slas bekräftad, kanske så att han rent av kände sig älskad och hur som helst var det snart dags för en eftermiddagspilsner!

Ofta mötte han upp redan på Bastugatan…

- Tjenare grabben!
- Harru nån anvisning med sekiner i dag rå?
Det var den unge Slas som mötte upp, ofta redan i backen ned för Bastugatan, väntande på betalningar från Aftonbladet för sina egensinniga kulturbitar med spretiga kongeniala teckningar som fångade ljuset.
- Dom gillar vi skarpt på Kistalight!

På den tiden bodde han i Skinnarviksgränd med sin unga familj, två små knoddar och en vacker tekla med indianskt ursprung, sades det, från S:t Lawrencefloden i provinsen Quebec i franska Kanada.
En gång hjälpte jag Slas och det måste ha varit hans fru – mycket vacker – en riktig pingla! En man och en ännu vackrare pingla - troligen syrra till den förra vackra pinglan och schussa igång en gammal Porsche nedför Bastugatsbacken.
- Om Porschen startade?
- Inte den blekaste!
- Men nog puffade det ett antal moln av charm när jag gluggade och tirade på syrran till den vackra pinglan.
- Oh la la – man skulle bli konstnär.
Tror också att jag allt sen den tiden har närt en dröm om att skriva egensinniga bitar och se dem i tryck.
- På någon blaskas kultursida.
-Dra in några sekiner!
- Få lite pröjs!
- Här kommer en annan snidare. Från Blogg Kistalight En mörsare från Söder

När familjen Claesson hade flyttat till Tanto i mitten av 1960-talet hade man bland familjens fåglar, katter och akvariefiskar även en Beo Stare som kan härma alla ljud. Familjen Claessons stares specialare var att härma ljudet av en postanvisning.
- Slas älskar postverket!
Bra bok som inte väjer för det ömtåliga om Slas av Nils Clesson!
Betyg fem Beostarar av fem.
Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Slas: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Wednesday, July 14, 2010

Kanon med litterär kanon

Framför lindarna i Enerum - Kistalight fikar, funderar och drömmer om att bygga en bikupa! Bild Thommy Sjöberg

Det regnar humlor och bin!
Berusade av nektar!
Eller är bina bara utarbetade av allt för många dagsverken med utslitna vingar som följd?
Sitter under en blommande lind med surrande humlor och bin i Enerum på Norra Öland.
- Likt en ljudmatta av milda vuvuzelor så här några dagar efter fotbolls-VM!
I dag ler livet med ironier.
Folkpartiet tycks inte ha övergivit sitt förslag om en svensk litterär kanon ser vi i Svd 7 juli.
- Kistalight livar upp en gammal text med anledning av detta!

Hur svensk är egentligen den svenska litteraturen frågar vi oss på verandan?
Vi börjar med Stiernhielm och Hercules från den svenska stormaktstiden. Mustigt, med massor av ryggrad på kärnfull gammaldags svenska. Men satt inte Stierhielm i
Greifswald borta i Baltikum och skrev de där verserna.
– Ett verk av en svensk i exil!

Varför inte något av Bellman från frihetstiden.
Några bilder från Roddartrappan ur Fredmans epistel nr 33 med hovpoeten som social reporter från1700-talets Stockholm.
Känsligt öga, fina iakttagelser, rytm och rörligt sinne, lägg
märke till utropen och dialogen. Här surrar de europeiska
språken: Tyska, franska, danska och förstås svenska.
- Förvirrande språkblandning?

Från den sista skälvande tiden för ståndsriksdagen väljer
vi ett verk av Carl Jonas Love Almqvist. Det går an.
Från tiden för kampen om rösträttsreformer, tryck och
yttrandefrihet, folkskolans införande och mer jämlikhet
i lagstiftning mellan man och kvinna.
Boken lever än i dag. Levande dialog, aktuell i jämlikhetsfrågor och en mycket fin miljöskildring från Stockholm, Mälaren och Hjälmarens stränder ned till Mariestad.
Men Almqvist minsann - han slutade sina dagar i exil som amerikan.

Från representationsriksdagens tid måste vi bara ha
med August Strindberg. Vi väljer Röda rummet. Den
första moderna romanen i svensk litteratur där snarare
staden är mer huvudperson än några romanhjältar, och som
Stockholm lever i Strindbergs text.
Samtidigt kan vi inte låta bli att rekommendera kapitlet där Olle Montanus håller föredrag om svenska kungar.
- En drift med det svenska!

En kanonkäring i berättandets konst som Selma Lagerlöf
är naturligtvis ett absolut måste i en svensk litterär kanon. Gösta Berlings saga, Nils Holgersson Kejsaren av Portugallien här snackar vi världslitteratur, men här väljer
vi den något tunga Jerusalem.
- Dalkarlar i förskingringen - olyckliga svenskar i exil!

Vilhem Moberg och hans utvandrarepos väljs ofta i
omröstningar som de bästa svenska romanerna någonsin.
Men temat är utvandring och hemlängtan.
– Typiskt svenskt?

Vi bara måste ha med en poet. Vi väljer Gunnar Ekelöf,
citerar ur Non Serviam.
”Jag är en främling i detta land
Men detta land är ingen främling i mig!”
Varför inte även slå till med något av Tomas Tranströmer.
Tranströmer som alltid nämns i Nobelprissammanhang.
Den ofta citerade Romanska bågar ur Levande och
döda duger bra. Den dikten har både Göran Persson och
Margot Wallström läst i offentliga sammanhang när det
behövs tröst och samling. Men så särskilt svenska i sin
ton är varken Ekelöf eller Tranströmer snarare intar de
en universell mänsklig hållning.

Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

En rökring av illusion för en kanon! Litteraturläsning kräver djärva grepp! – Men vem är egentligen svensk och behövs en modern kanon? Bild Modernista

– Vi får inte glömma populärlitteraturen!
Vi slår till med Ulf Lundells Jack. Uffe som är så
ursvensk att man kan ställa ut han på Skansen.
Jack som är en så briljant tidsskildring av sextio och sjuttiotal i Stockholm med en rapp glimrande miljöskildring i Bellmans anda.
Problemet är bara att konceptet till boken
är knyckt från Jack Kerouac och hans On the road. En
amerikansk beatroman i svensk språkdräkt alltså.
– Hur svenskt är det?

Vi avslutar med några unga nya svenskar. En prosaist
och en poet. Jonas Khemiri som leker med svenskan, nya
svenskaläraren, i Ett öga rött och Johannes Anyru Det är
bara gudarna som är nya. Hos den senare finns det ekon
ända från Homeros Illiaden som klingar i den svenska
förorten.
Kanon säger vi på Kistalight.
Här under lindarna i Enerum har vi varken tillgång till
litteraturlexikon eller Internet. Det kan alltså ha smugit
sig in sakfel i förslagen ovan, källkritiska som vi är, men
håll till godo med några förslag till en svensk kanon.
- Vad är egentligen svenskt?
Det regnar humlor och bin från vår lind i Enerum.
- Berusade av nektar!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Tuesday, July 06, 2010

Patti Smith Light

Självporträtt - Drawing Patti Smith
Läser ut Patti Smiths diktsamling Oskuldens tecken på Amerikas nationaldag - fourth of july. Passar bra för Patti Smith är urtypen för en viss amerikansk frihetstradition.
- Ni vet pionjärer!
 - Allt ifrån kväkare, mormoner och andra religiösa fribrytare som sökte sig västerut - going west!
Till radikala poetiska modernister som flyttade fram de andliga gränserna!
 Där Walt Whitman var anfader för beatpoesins pionjärer som Allen Ginsbourg och Bob Like a rolling stone Dylan.
- Dylan som införde modernismen i rockpoesin!
Patti får väl anses vara den som ger punken ett ansikte i poesins finkulturella värld med rockalbumet Horses.
Tonen i diktsamlingen påminner om Patti Smiths Just kids som Kistalight läst tidigare under våren. I Just kids finns det ett stråk av sorg mellan raderna. I ungdomen får Patti adoptera bort ett barn, baby, och hon får inte – kan inte fortsätta sin utbildning till lärare.
Lika bra det tycker Patti som söker sig från vischan i södra New Jersey till New York city pank och med Arthur Rimbauds dikter i bagaget och tänker sig, drömmer om, en framtid som konstnär.
Arthur Rimbaud är följeslagaren, förebilden och tröstaren i Just kids och i Oskuldens tecken tillägnas han en av samlingens tyngre prosapoem Mimarens kärlek.
Skulle också kunna citera den ursinniga Iraks fåglar där Patti följer sin radikala frihetstradition med frän kritik av USA:s krigföring i Irak.
Kistalight väljer dock att citera den milda slutdikten Författarens sång!

Ur Författarens sång

Jag ville inte arbeta
Jag ville inte tjäna
bara sitta med min kruka
i sockerdurran
jag lade min matta i vassen
jag hörde de fria männen ropa
åh mitt liv
vad tjänar det till
skulle vassen sluta böja sig
skulle den spetälske vända om
jag hade ett horn men jag blåste inte
jag drack en saké och en till
jag hörde de fria männen
berusade av himlen
vad tjänar mitt rop till
skulle månen fyllas
skulle lågan rygga
bonsai bonsai
det är bättre att skriva

/ _ _ _ /
Citat del av författarens sång av Patti Smith Oskuldens tecken
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Friday, July 02, 2010

Lätt om Romantiken

I dag livar vi upp en gammal text på Kistalight – ser i Svd 1 juli att det kommit en ny essäsamling – Femton röster om Stagnelius på Ellerströms förlag. Kistalight stämmer in i hyllningskören!

Romantiken mer känsla än förnuft, mer hjärta än tanke, här finns de brinnande konstnärspersonligheterna. Rörelsen har sina rötter i tidigt 1800-tal och i Sverige är, Erik Johan Stagnelius prästson från Gärdslösa på Öland, den oöverträffade poeten från den perioden.– Makten att begära är det första – sorgen att försaka den andra skrev han i Suckarnes mystär.
-Kistalight instämmer!

På väg till Gärdslösa - Stagnelius, spenat, kameler och lite poesi

Sol, grönska, blå himmel, ännu inte riktigt utloggade från webben, Kalmarsund som skimrar i horisonten och lek med stilnivåer. Vi bilar förbi kameler i Alböke och alvarsmarker. Långt söderut men ändå Sverige och vi är på spaning efter romantikens själ och den svenska poesins rötter.
- Var han, Stagge alltså, sin tids punkare frågar vår tonåring som räddar dagen med kul frågor.
En fråga föranledd av föreläsande på väg mot Gärdslösa som är resans mål.
- Njaa, hm, för att göra en modern jämförelse skulle man kunna säga det, lite bildlikt så där. Ett romantiskt konstnärsöde, han levde hårt, missbrukade droger och alkohol, skrev massor av poesi, hade det svårt med motsatta könet och dog ung.
- Du vet ungefär som den där, han - hm, du vet i Sex Pistols.
- Men du farsan, även om han var körd på dope och booze, hade svårt och fixa en guzz som vi säger i Kista och att han mest fick ta det chill på kammaren och knåpa med versfötter och rim istället för att ha ihop det med de där Julia och Amanda, så förstår jag inte varför den där nudisten måste hoppa i böljan där i bäcken som rinner bakom kyrkan.
- Ja hm, nu var det ju inte direkt en nudist han beskrev där i dikten utan Näcken måste ses i ett vidare perspektiv. Man kan tänka sig en sammansatt tolkning. Näcken är en folklig symbol, en som förleder med sin musik, med mörka avgrunder och med sinnliga frestelser i sitt spelande. Du vet som, han - hm, i Sex Pistols. Och så finns det nog mycket av Stagnelius själv där i porträttet av Näcken, utanförskap och med massor av musikalitet. Ingen kunde skriva som han. Han var en mästare i ordmusik, med rim, versfötter och ljudklanger som få om än någon nått upp till i den svenska litteraturen.
- Hör här!

Arma gubbe!
Varför spela?
Kan det smärtorna fördela
Fritt du skog och mark må liva,
Skall Guds barn dock aldrig bliva!
/ _ _ _ /
Tårar gubbens anlet skölja,
Ned han dykar i sin bölja
Gigan tystnar.
Aldrig näckenSpelar mer i silverbäcken.

- Schyst farsan, men du, hade det inte varit bättre om Stagge hade fått ihop det med Julia eller Amanda istället, jag menar för honom själv?
- Jo, förresten heter han Stagnelius, men du har antagligen rätt.
Kanske har vi funnit den svenska poesins rötter funderar vi medan dofterna från Östersjöns strandängar ligger tunga över nejden.
- Riktig lantluft, om man så säger, mättad med växandets och förmultnelsens odörer.
Vi lyssnar av Stagnelius versrader och solen strilar genom spenaten vid bäcken bakom kyrkan i Gärdlösa.
- Porlar inte bäcken likt en Stagnelius versmelodi och är inte vindens sus i asp, al och lind likt lyckade rim frågar vi oss innan vi åter åker norrut mot kameler, alvarsmarker och ett skimrande Kalmarsund för ett dopp i böljan blå.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
© Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,