Sunday, December 30, 2007

Gott nytt år Light

Tillsammans med Dog Agent 009, från Hollywood Dog, en favorit på Kistalight, skålar vi in det nya året och önskar alla bloggare och läsare:
- Ett gott nytt år!


Jag minns att jag sprang Ron McLarty
Med ett lästips från veckan.
Från veckan med tennismatcher, två riktiga (tresetare) och en femtio minuters match, fika, bloggande, julfirande, hostande så har vi också läst ut en feel good roman, Ron McLartys Jag minns att jag sprang. En riktig roadmovie för medelålders. Passar bra att läsa för både män och kvinnor. Huvudpersonen Smithy är en riktig loser, fet dricker för mycket (kopiöst), kedjeröker och har ett trist jobb. När så föräldrarna omkommer i en bilolycka och han får ett besked att hans älskade syster Bethany ligger död på ett bårhus på andra sidan USA, så kastar han sig bokstavligen på sin cykel och hojar över kontinenten. Från barndomens Providence i Rhode Island till Venice i L.A.
Smithys barndom har präglats av den schizofrena systerns sjukdom och de problem och de konflikter det innebar.
Fina växlingar i berättandet, parallellhandling mellan cykeltur och hågkomster, spetsat med magiska och realistiska inslag. Ron McLartys är en riktig historieberättare även om han är skådis. (Han har bland annat spelat kurator i Sex and the city.)
- Händelserna blir bara värre under cykelturen.
Miljöerna och naturskildringarna under resan dominerar inte men de finns där och leder handlingen framåt. Då och då dyker systern upp som en magisk drömlik följeslagare.
Genom storyn löper också en kärlekshistoria men den får ni bästa läsare upptäcka själva.
Betyg: Fem cykelväskor av fem
Andra bloggar om böcker: Andra bloggar om litteratur:
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Friday, December 28, 2007

Allegori Light

En film och skolans läroplaner - Gilbert Grape
The real Mymlan i Sundsvall som är en intensiv bloggare har initierat en debatt om skolan i mellandagarna; läroplaner debatteras, behöriga och obehöriga lärare är frågan. Omkring 150 kommentarsbidrag. Tonen är pretto i kommentarerna skulle säkert många ungdomar säga. Från vuxenhåll saknar man humorn och distansen. Lärarjobbet är på många sätt ett praktiskt och handfast yrke. Klar fördel också om man gillar ungdomar som de är inte som de borde vara enligt läroplanen.
- Vad är en bra lärare?
Frågar man eleverna, kan ligga nära till hands, så är en bra lärare en person som är rättvis om man går på låg eller mellanstadiet. Frågar du en elev på högstadiet handlar det om en medmänniska och en maje (Fröken) som är schyst.
- Istället för att reflektera, bidra med ett mer moget inslag, som var tänkt här på Kistalight, väljs en liten bit på A, Allegori, från ABC…Kistalight som tidigare varit publicerad på nättidningen blaskan under rubriken En film och skolans läroplaner.
- Se nedan!
För övrigt kan man hitta musikvideor med Nouvelle Vague hos Mymlan. Vilket gör oss mycket glada och får oss att tänka på den franska filmvågen med Truffaut, Godard och hans tjusiga star AnnaKarina som vi svärmade för i vår ungdom.

Allegori eller skolan inför 2000-talet
Temavecka med kultur; applåder, visslingar och hurrarop, ser Lasse Hallströms Gilbert Grape tillsammans med skolans nior. Filmen ingår i ett projekt för att få högstadiet och gymnasieelever att se kvalitetsfilm.Handlingen är kortfattat att Gilbert lever i Iowa tillsammans med sin magnifikt överviktiga mamma. Han är storebror och tar hand om övriga familjen, en utvecklingsstörd bror och en tonårssyster. Gilbert har det körigt. Han vill vara till lags och i en nyckelscen förklarar han att han ”vill vara en god människa” samtidigt som att han får höra att han bara bryr sig om sig själv! Plötsligt verkar allt med blixtens klarhet så igenkännbart!
- Är inte Gilbert Grape i själva verket en allegori över den svenska skolans lärares vardag om än förflyttad till Iowas oändliga prärierymder?
Den magnifikt övergödda mamman som likt en strandad val äter alla ur huset och får alla att må dåligt är naturligtvis symbolen för lärarnas avtal inför år 2000. Mesalliansen med den kärleksranka hemmafrun, för Gilbert ett tvång, för hemmafrun en maktutövning, är givetvis 1989 års kommunalisering av skolan. Den utvecklingsstörde brodern som ständigt är på rymmen för att bli räddad från stadens vattencisterns topp (för att han får sådana kickar när han hör polissirener) är naturligtvis ett uttryck för problemet med att räcka till i en skola för alla. Den frånvarande fadern, i dag ack så vanlig, ett självmord antyds, kan ses som skolan som väljer bort en tydlig pedagogisk roll av uppfostran och kunskapsförmedling. Gilbert finner på råd. Han förälskar sig i en slank tjej från Arizona medan den magnifikt övergödda damen (modern) brinner inne!

Om vi lämnar filmen där och den allegoriska (bildlika) tolkningen av lärarens situation i dagens skola så kan vi fundera på skolan och lärarnas roll i ett samhälle på väg in i ett nytt sekel. Den tydliga kunskapsförmedlaren från sin kateder skall ju enligt läroplaner och visioner ersättas av mentorer (handledare) som skall förmedla vägen till kunskapen. Kunskap ses då som någonting föränderligt, ej statiskt. En vacker tanke i en värld med stora förväntade förändringar; kunskapssamhället där eleverna via Internet, databaser, media och bibliotek får makt över sättet att nå kunskap. Läroplanerna anpassar sig då även till att skolan inte längre är en absolut auktoritet när det gäller kunskapsförmedling. Dock är kraven på skolan och lärarna i praktiken "ett både och": De gamla hederliga allmänbildningen och färdigheterna förväntas från många håll läras in utan urskillning och förmåga till det, från utvecklingsstörd till snille. Samtidigt som nya betygskriterier, utvecklingssamtal, lärarlagsorganisationer och arbetsplatsträffar skapar andra förväntningar på skola och lärare. Klart att det blir (likt i Gilberts fall) körigt. Nej fram för en tydligare, om man så vill slankare och mindre övergödd roll för skolan.
- Applåder, visslingar och hurrarop för lite kreativt bus när det gäller skolan.
Andra bloggar om skolan:
©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Thursday, December 27, 2007

Kistalight Bloggroll III

Flanör kring Times square – tiderna har hårdnat – 70-tal - hade en blogg kunnat hjälpa?
- Stryker ABC ovan - räcker bra med Kistalight!
Dags för en Bloggroll på Kistalight, tidigare Jamie boy 50-talet, Bob med flickvän på 60-talet - nu är det dags för 70-tal. Tiderna har hårdnat. Den första stora oljekrisen, inte lätt att vara villaägare i dessa dagar, viss depression i världsekonomin, USA förlorar Vietnamkriget. De små grabbarna har gett de stora … pisk. För Travis Bickle ovan i Robert de Niros tolkning hade det nog inte hjälpt att blogga, möjligen hade han blivit lite mindre våldsam.
- Vad han behövde var en psykolog och förstås en massa kärlek.
Mitt eget tidiga 70-tal - Studentliv på Nybohov, ringarna från sextiotalet svallvågor hade ännu inte ebbat ut, Gärdes och drakfester, Almarna, Söndagspromenader med vänstern, Franska vågen, Maggie May, Beatles, Stones och Dylan snurrar ännu på skivtallrikarna plus hårdrock, jazzig funk, och där var fester och friluftsliv. I det sista skälvande 70-talsåret flyttade vi på Kistalight in i en bostadsrätt i Kista på Järvafältet.
- Här några nya länkar med framförallt Kista och Stockholmsbloggare.

Alla vägar bär till Tensta... och till Rom var väl det?
Alltid trött pigga på er med ett besök vet ja!
AnderbergStrollo begåvad Augustnominerad författartjej från Hornstull
BJÖRNS BLÅA BLOGG den röda frågar vi efter på Kistalight?
Bokhora Fem gränslösa tjejer när det gäller litteratur
cjl.se Fotograf i själen, tekniknörd till yrket
Den vassa eggen Vi slipar och vi slipar - mediablogg från Stan!
Fakta ur en undersåtes liv se upp för överheten!
Knöstoftamagasinet Life is like a magazine!
Literoligare.se Varför inte ha...ha...ha!
Mikael Ståldal på softa toppen
MyyZz Depptripp Livet är bra jävla vingligt
Perzec pladdrar på it goes on and on...
TenstaChic som Kistachic fast på andra sidan Järvafältet
Vildvittra Allt det där - något om Astrid Lindgren?
Andra bloggar om Kista
Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Monday, December 24, 2007

Nacka Light - knorr på trasan

I dag fm plockar vi fram en gammal bit om Nacka Lennart Skoglund. Tänker på Tomten och de andra gubbarna på Katarina bangata som just nu firar Nackas födelsedag kring statyn.
- Skål från Kista - givetvis i tomtemust!

Sparven på Katarina Bangata
- Står vid monumentet ”Vi syns vid målet” på Katarina Bangata 42. Moderna myter och sagor lever ju sitt eget liv.
- Kalla mig Skoglund kunde han säga när han joxade som värst med trasan.
Det var långt innan han blev den vajande majskolven i Brasilien. Och långt innan han blev avgudat fotbollsproffs i Inter och liramiljonär flera gånger om i Italien. Och långt innan han konverserade kungen efter VM-finalen 58. Och för den delen långt innan han kylde vänsterdojan i en vattenhink efter att ha gjort mål på hörna mot Karlstad i sin comeback efter Italiensejouren. Dagis och fritis, utvecklingssamtal och välvilliga föräldragrupper hade inte sett dagens ljus på Skoglunds gata. Vilket nog var en förutsättning för hans artisteri och fotbollssaga.
- Nej, här gällde kompisarna och gänget och de första lärospånen gjordes mer i parker och på bakgårdar. Här lurade faror, men det fanns även en paradoxal frihet; föräldrar och lärares inflytande var långt borta.På Katarina Bangata kunde man ju joxa med trasan, trilla med päronet, hålla lädret i luften och klacka ett mynt i bröstfickan.Skoglund var säkert en känslig men ändå orädd kille med glimten i ögat. Det fanns så mycket som kunde överflyttas på den där läderbiten och vissa situationer var man bara tvungen att snacka sig ur: Trångboddhet och matos och ute i kvarteren kriminalitet och alkoholism som också hörde till vardagen. Och så fanns ju grabbarna som inte var lika snabba å huvudets vägnar som Skoglund och då gärna använde nävarna som argument om det uppstod debatt.Att trilla med bollen blev lyftet från vardagen och det var inte en dröm att tjäna storkovan. Det här var långt innan en svensk fotbollskille kunde bli fotbollsproffs och tjäna miljoner. Någon sådan förebild fanns ännu inte i fyrtiotalets Sverige. Ju snyggare klackspark eller en direktinskruvad hörna:
- Vad bryr jag mig om trångboddhet! En tunnel med öppnande passning kunde bli rena frälsis och ackompanjerades gärna med:
- Skoglund var namnet!
Just i dag sitter en sparv på monumentet och vid foten har någon lagt en ros. Bestämt har jag varit med om ett möte när jag står där. Visslande den fina gamla schlagern La vie en rose går jag därifrån.
- Visst kan det väl fortfarande vara knorr på trasan
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Friday, December 21, 2007

MÖSSENS JULAFTON ELLER JULAFTON LIGHT

BAO ett alternativt dansband
Konsert
Dans på Globen
Benny Anderssons orkester,
Helen Sjöholm & Tommy Sjöberg

Hittar festlig felskrivning i SvD 28/10 07 när jag sorterar tidningsklipp och pysslar med bloggen.
Detta får bli ett klipp för inspirationslådan.

- Varför inte svänga de lurviga till Alf Pröysens Mössens julafton!


1. När nätterna blir långa och kölden sätter in,
tar Mamma mus och samlar hela barnaskaran sin.
Hon visar sen på fällan :"Ni aktar er för den,
så får vi allesammans fira jul igen."

Ref:
Hejsan , hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda unge vara gla´!
Hejsan, hoppsan fallerallera!
När julen kommer ska varenda unge vara gla´.
...

4. Var unge får till julklapp en liten nöt,
den gnider dom med kolapapper, så att den blir söt.
Från skafferiet tar dom en fläskbit eller två,
Och den får allesammans lov att lukta på.

Ref:
Hejsan, hoppsan…….


7. Men gamla mormor gäspar och säger liksom så,
att julen den är roligast för alla som är små.
Om ingen går i fällan och aktar sig för den,
Ska alla nästa år få fira jul igen.
- God Jul från Kistalight
Andra bloggar om julen:
© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Monday, December 17, 2007

Jag längtar till Italien

Vackra citroner från Amalfi - men akta fingrarna!

Arbetslagsmöte på morgonen.
– Känns bra att börja veckan på det sättet;
några elevärenden, information om veckans händelser,
kan vara något om en brandövning eller besök av en skolinspektör, kanske planering av ett gemensamt projekt.
- Äntligen måndag klämmer jag till med när jag hälsar eleverna välkomna till en ny vecka på mentorstimmen som alltid följer på mötet.
Betänk bäste medborgare att när du klarat av måndagen är tjugo procent, av arbetsveckan överstökad.
Smaka på det tjugo procent eller en femte del.
Jämför med en tjugo procentig löneförhöjning!
- Inga dåliga grejer!
Andra bloggar om nya böcker:
Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Saturday, December 15, 2007

Kistalight goes Ryan

- Flanerar med en upplaga av Kistalight i bakfickan längs hamnpromenaden via Partenope i Neapel med Vesuvius i bakgrunden. Bild: Love Sjöberg

Kistalight goes Ryan
Nu är den här årets julbok från Kistalight.Just for fun!
Kistalight fortsätter att spana och söka.
Nu som flanör i Europa under en intensiv vecka!
Vem vill inte ta chansen till lite bildning i lågprisflygets tider.
– Som att tågluffa för medelålders.
Kistalight goes Ryan förresten!
Kan ses som en oförberedd lektion – att öppna dörren till ett klassrum för att se vad som händer.
Gå vilse i gränden eller leta efter hotellrum i natten.
Slå sig ned på ett café med en guidebok – kasta ner några rader i en anteckningsbok.
– Fånga en rytm, söka en ton och skapa en stämning.
Kompositionen får bli dagbok för en vecka.
Temat på spaning efter högt och lågt någonstans ute i Europa.
Att vara någon annanstans.
– Det Goda livet.
– Finns det?

Läs gärna även Ryanair Light - fantasi !

Cirkapris: 130 Sek alt 14 Euro
Utgivningsår: 2007 - ny utökad upplaga 2009
Genre: Resor/Essä
Språk: Svenska
Antal sidor: 72
Utförande: Limbunden ISBN: ISBN 978-91-631-9927-1
Beställningsadress: Thommy Sjöberg kistalight@gmail.com
Beskrivning: Essäer, reseskildringar från Europa och grå vardag i november
Förlag: Kistalight Publisher
Andra bloggar om Kista:
Andra bloggar om nya böcker:
© Thommy Sjöberg

Labels: , , , , , , ,

Sunday, December 09, 2007

Brügge - fight i gränden

- Är kanske konsten att vara belgare detsamma som att vara som mannen med kub på de berömda Magrittetavlorna?
Gårdagens DN - Krisen kan få Belgien att falla isär.
Kistalight som spanar på sina resor i Europa är inte förvånade.
Här ett litet utdrag från vår kommande bok Kistalight goes Ryan.
Brügge fight i Gränden

Carillon! Säcken spricker upp i sömmarna och tonerna rullar ut över Flandern.
Ur det Vilda torget av Tomas Tranströmer

Vi vaknar i natten på hotellet av upprörda röster i gränden. En riktig fight verkar pågå. Så var det! Men eftersom det här inte är ett undersökande reportage låter vi oss nöja med en redogörelse av händelserna. En av Kissmaskerna i baren på Bauhaus får sparken på omedelbar grund. En knytnäve i ansiktet av ägaren.
- Du får sparken - så ut i gränden med den avskedade och upprörda röster i natten. Men vad vi kan förstå efter att ha hört bakgrunden till storyn kan det ibland vara befogat att kunna sparka någon på stört!
- Nej språkstrider var det inte även om Belgien är ett delat land med autonoma, självständiga, politiska styren – regeringar, med språken som grund. Flamländska för Flandern och franska för Vallonien. Språkgränsen går strax söder om Bryssel från väst till öst och Bryssel har bägge språken. Traditionellt var franskan överhetens språk. För myndigheter, militär, politiska styret och i skolor dominerade franskan. I dag är Flandern den region som har bäst tillväxt och hänger med i den tekniska utvecklingen medan det är mer bekymmersamt för Valloniens landsdelar. Där det en gång i tiden, i industrialismens barndom, var den landsdel som var en föregångare i Europa när det gällde kol och stålindustri.
- Ser Bob Dylans Chronicles översatt till flamländska i bokhandelsfönstret på Markt, faktiskt, snabbare översatt än i Sverige. Till synes skyltar man dessutom med en massa festligt illustrerade barnböcker vilket särskilt glädjer en gammal lärare. Flamländarna är de belgare som bäst behärskar landets två språk och dessutom verkar de klara engelska och tyska riktigt bra. Vore man flamländare skulle man automatiskt vara tvåspråkig.
-Vilken gåva tänker jag.
Brügges store litteräre son Hugo Claus skrev eposet "Belgiens sorg" om ett kollektiv av människor och familjers svek och tillkortakommanden i Flandern vid tiden för andra världskriget. I dag räknas han till en av Belgiens stora inom litteraturen och nämns ofta i Nobelprissammanhang. Språket är flamländska och Hugo Claus storhet inom den belgiska litteraturen kan ses som en symbol för Flanderns framsteg men också som en förebild för en författare som gjort upp med sveken från andra världskriget och den nazistiska ockupationen. Hur som helst är Belgien ett av de länder i Europa där vår kontinents historia liksom blir belyst och där krig och konflikter kommit till sin spets under århundraden.Vår katt från parkeringen i Brügge tassar fram över takåsarnas brownstones.
- Att vara katt i Brügge, det är mer som att vara flamländare än belgare tycks han säga med sin stolt lyfta svans. Eller är kanske konsten att vara belgare detsamma som att vara som mannen med kub på de berömda Magrittetavlorna? Se Magritte
På den snabba europavägen ned till Charleroi passerar vi Waterloo. Vi följer de gamla turistströmmarna som en gång krigsromantiska britter banade väg för efter att ha läst Rodenbachs Bruges la morte och efter att ha idealiserat Wellingtons seger över Napoleon 1815.Vi joggar de 226 stegen uppför det 40 meter höga Butte de Lion för att beskåda slagfältet där 15 000 man förlorade livet.Alltid lika bråttom – här för att hinna med flyget!Det nio timmar långa slaget blev slutet på epoken Napoleon och de stora krigen i Europa under 1800-talet. Efter Wienkongressen 1815 skapades en tid för fred i Europa i nästan 100 år. Ett resultat av detta var även skapandet av Förenade kungadömet Nederländerna som efter ett "operettuppror" i Bryssel år 1830 ett år senare blev kungariket Belgien.
- Det är passande att Belgien i dag koloniseras av den nya europatanken och EU!Tänker jag hemma i Sverige igen med träningsvärk i benen efter joggingen uppför Butte de Lions 226 trappsteg.
© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Saturday, December 08, 2007

Roberto Saviano Blues

Napoli inne i vulkanens hetta – Montage av bl a Andy Wahrols Vesuviomålning

- Inte riktigt klokt egentligen!
Som turist bland Toscanas böljande kullar, hisnande utsikter och brinnande färger i november, runt slingrande serpentinvägar, sprakande vinrankor och cypresser som reser sig likt utropstecken kring chiantigrevars vingårdar. I Sienas medeltida kvarter och bland Pisas och Firenzes konstskatter från renässansen:
- Så drabbas jag av Roberto Savianos bok Gomorra om Napolis camorra.
- På cafeer och hotellrum läser jag boken.
Savianos texter lär ha startat som en blogg när han som student åkte runt på vespa i Neapel och följde Camorran som en led i sina filosofistudier på universitetet Federico II i Neapel.
Savianos metod är journalisten på spaning. På plats ser han offren för Camorrans vendettor, mord och knarkförsäljning.
Han följer de kriminella verksamheterna och idkar närstudium av aktuella platser; Neapels hamn, textilfabriker i gamla slitna industrilokaler i förorterna, byggen "förgiftade av cement", drogförsäljning och speedade ungdomsgäng i Casal de Principe, legala hotellaffärer i Scotland och inte minst sopphantering och besök i Eldslandet bland dumpade soppor i Caserte - området. Intervjuer och samtal på plats följs upp av polisrapporter, obduktionsprotokoll, listor för angörande båtar och konsten att trolla bort ett antal laster, femtiotusen förfalskade fraktsedlar, i Neapels hamn.
Radio och tidningsreportage granskas och han beskriver hur ungdomar lägger in foton från aktuella arresterade gangsters i sina mobiltelefoner.
Skildringarna av bestialiska mord är så plågsamma i sina detaljer att man är tvungen att lägga ifrån sig boken under läsningen.
Berättelsens tempo hämtar energi just i samlingen av fakta och inte minst namngivna camorister som löper genom handlingen. Språket är litterärt. Saviano arbetar med metaforer och bygger upp en världsbild genom bilden av Systemet. Se camorran som likt den starkare a la Machiaveli behärskar världen med hot våld och Euros. Systemet skonar inte heller någon. Det finns inga knivskarpa gränser mellan det rika nord och det fattiga Syditalien eller mellan den vita och den svarta ekonomin.
- Egentligen finns det bara förlorare.
Globaliseringen slår igenom och i princip är alla delaktiga och drabbade.

- Ändå är det i grunden, tycker jag, en postkolonial situation (södra Italien som exploaterat u-land) som råder för människor i den vackra Napolibukten och som gestaltas i Gomorra.
Saviano har skrivit en utvecklingsroman. Under resans gång träder hans jag fram. Han söker en plats där han kan reflektera över ordens möjligheter utan att korrumperas. Valet blir Pasolinis grav i Casarsa i regionen Friuli-Venezia i nordöstra Italien. Där kan han skrika ut sitt "jag vet, min tids jag vet" och han beslutar sig för att bli en sanningssägare.
Kanske är det de som inte ger upp som blir förebilder. De som träder fram likt prästen Don Peppino Diana eller lärarinnan i Mondragone som vågade vittna efter att ha sett ett begånget mord. De som är aktiva och sanningsenliga i kampen mot Camorran med livet som insats.
Kapitlet om den mördade prästen Don Peppino avslutas med en bibeltext om Gomorra, som kanske Peppino förberedde, som predikan när han mötte sina mördare i kyrkan i Casal de Principe och har fått gett namn åt boken.
Det är lätt att göra litterära associationer till Savianos vandring: Som en nutida Dante vandrar han, snarare åker vespa, genom Camorraland. Det är ett dödsrike, likt Dantes helvetesskildring i Den Gudomliga komedin, om än förflyttat till jordelivet och det nutida konsumtionssamhället. Inkörsporten till helvetet är Neapels hamn faktiskt inte långt från ingång till Helvetet, Lago DÁverno, som Dante trädde in i tillsammans med Vergilius när det begav sig i Den Gudomliga Komedin.
Avslutningen är storartad, "i den yttersta kretsen" - se slutstationen i vandringen i Camorraland: I Eldslandet, soptipparnas Casertesområde, konsumtionssamhällets yttersta utpost vandrar han med fötter nedsjunkna i dyn räddar sig upp på ett flytande kylskåp och slungar ut ett skrik med sin mages fulla kraft i ett,
- Där fick ni, era jävlar! Än är jag inte död!
Likt Dante får han också finna sig i ett liv i exil efter att skrivit boken. Det lär också vara svårt för honom att röra sig i hemtrakterna i Neapel utan att ha ständigt livvaktsskydd.
Savianos bok är välskriven med en vulkanisk hetta får man säga. Kanske är det som gör att de litterära associationerna infinner sig.
Konstigt nog är den dåligt uppmärksammad av de svenska stora tidningarna speciellt DN. Saviano har ändå nyligen, 22 november, besökt Stockholm (Svd var där och Junivallen med festlig inspelningsmojäng) och en intensivare samtida samhällsskildring får man leta efter. En som skrivit passionerat redan i somras om Roberto Saviano och hans bok är bloggaren Junivallen och även Bodil Malmsten har uppmärksammat den.
Betyg: Fem vulkaner av fem
Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Neapel: Andra bloggar om Roberto Saviano
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Sunday, December 02, 2007

ABC...Kistalight - några ex kvar

Julerbjudande - några ex kvar ABC...kistalight - snart kommer årets bok Kistalight goes Ryan

ABC... kistalight
Thommy Sjöberg
Cirkapris: 130:
Utgivningsår: 2006
Genre: prosapoem/essä
Språk: svenska
Antal sidor: 69
Utförande: limbundenISBN: 91-631-9926-2
Beställningsadress - Thommy Sjöberg Kista
e-mail: kistalight@hotmail.com
Beskrivning Essäer, dikter, lyriska kåserier och prosapoem
Från A till Ö - mellan Järvafältet och Norra Öland
från glesbygd till betong.
Finns att köpa på Akademibokhandeln Sthlm city och i Kista plus även på Bokia i Kista och Hedengren vid Stureplan.
Andra bloggar om Kista:
Andra bloggar om böcker:
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,