Saturday, October 13, 2007

Värdegrund Light

Nobelpristagare javisst men vem bestämmer här då?
- Kanon med Doris! Fint val av Svenska akademin - var det då inte si så där 15, 20 år försent.
- Men vad gör det?
Gräset sjunger har vi läst i vår ungdom på Kistalight. Vi är bekanta med Den femte sanningen och ser i inslag från intervjuv med Bengtsson i tv-soffan att Doris Lessing har en katt med svartvit teckning. En liknande katt hade minns vi även nobelpristagaren V.S. Naipul.
- Det inger förtroende säger vi på Kistalight! Vi är nyfikna på hennes kattböcker som Particularly Cats.
- Som sagt kanon med Doris.
Vi rekommenderar läsning av Doris för alla skribenter som saknar en värdegrund men ändå vill utveckla förmågan till att gestalta en kärv verklighet och söka en sanning i tillvaron.
Alltså infama författare, gemena krönikörer, monsterbloggare, mobbande skitsnackare på nätet, ungdomar övergivna av sina föräldrar, folk som tränger ut andra på sina arbetsplatser, fanatiker, feminister och kommunister och inte minst alla andra.
- Läs Doris Lessing!

På Kistalight fortsätter vi med att citera vår tänkta kandidat Les Murray utan att darra på manschetten eller för den delen tycka att Doris Lessing på något sätt är fel val. Här den svenska versionen av An ordinary rainbow ur Tillflykt till ödemarken Dikter i urval.


En alldeles vanlig regnbåge
Det pratas om det på Repins,
det mumlas om det på Lorenzinis,
på Tattersals ser männen upp från sina tabeller,
skrivarna på Börsen glömmer kritan de har i händerna
och män med bröd i fickorna lämnar Grekiska klubben:
Det står någon och gråter på Martin Place. Man kan inte få stopp
på honom.
Trafiken på George Street står i kilometerlånga köer
och ingenting rör sig. Människorna pratar upprört
och fler skyndar till. Många springer på bakgatorna
som alldeles nyss var livliga huvudgator och pekar:
Det står en typ och gråter där borta. Ingen kan få stopp på honom.
Den man vi trängs kring, den man som ingen närmar sig
står bara och gråter, utan att dölja det, gråter, fast
inte som ett barn, inte som vinden, utan som en man;
han gör ingen affär av det, slår sig inte för bröstet, snyftar inte ens
särskilt ljudligt
- men hans värdiga sätt att gråta
håller oss på avstånd, skapar ett tomrum kring honom
i middagsljuset, i hans smärtas pentagram,
och de uniformerade längst bak i massan, de som försökte gripa
honom,
stirrar på honom, och känner med förundran längtan
efter tårar som ett barn efter regnbågen
Med tiden ska vissa sägaatt han hade en gloria
eller en aura kring sig. Men så var det inte.
Andra skall säga att de blev upprörda och tänkte hindra honom
men de var i själva verket inte där. Den manlige obändige,
den kärvast tystlåtne den mest slagfärdiga av oss
darrar i tystnad och glöder av oväntade
domslut om fred. Andra i vimlet skriker
fast de trodde de var lyckliga. Bara de minsta barnen
och de ser ut från paradisetkommer honom nära
och sitter vid hans fötter, tillsammans med hundar och dammiga
duvor.
Löjligt säger en man intill mig, och håller
handen för munnen som om den uttalat en spya -
och jag ser en kvinna, som riktigt lyser, sträcka ut sin hand
och skälvande ta emot gråtens gåva;
och alla som följer henne får den också
och många gråter rent bifall och andra
vägrar gråta av rädsla för allt detta bifall,
men mannen som gråter, kräver, likt jorden, ingenting
mannen som gråter bryr sig inte om oss och skriker
ur sitt förvridna anlete och sin alldagliga kropp
inte ord men förtvivlan, inte budskap, men sorg,
tung som jorden, ren likt havet -
och när han slutar, går han helt enkelt sin väg
och torkar sitt ansikte med värdigheten hos en man
som har gråtit, och nu har slutat gråta.
För att undvika tillbedjare skyndar han nedför Pitt Street.



6 comments:

Jarle Petterson said...

Hei.

Jeg har kikket gjennom bloggen din, og undres om ikke du kunne ha interesse av et fellesnordisk, borgerjournalistisk blogprosjekt.

Hvis så, kunne du tenke deg å overveie dette -- eventuelt spre "det glade budskap"?

For øvrig er det en god blog du har her (hvilket også foranlediget min henvendelse).

Thommy Kistalight said...

Hedrande och kul med en sådan förfrågan.
Deltar gärna med eventuella bidrag - vågar dock mig inte på något fördjupat engagemang - se har ägnat helgen åt:
Däckad, skriver omdömen för skolan i helgen, lassvis:
Når eleven målen, tar eleven ansvar, elevens utveckling, pedagogiska tips för elevens fortsatta arbete i skolan och övriga kommentarer.
Finns skolans idé och verksamhet samlad i dessa omdömena?
- Hur som helst!
- De räcker för att fylla en långtradare i den virtuella världen.
- Printar man pränten på papper så ryker snart den fjällnära skogen.
- Synd!

Jarle Petterson said...

Hei igjen, Lars Thommy.

Det hadde vært trivelig om du kunne tenke deg å bidra med sporadiske artikler/bloggposter nå og da. I så fall skal vi nok sørge for at lanseringen gjøres kjent på steder du normalt frekventerer (som nyligen.se osv).

Dersom du likevel kunne tenke deg å revurdere rollen som medredaktør av den svenske utgaven (og dermed den felles-nordiske portalen), håper jeg du sender meg noen ord på jarle.petterson[snabel-a]gmail.com, så skal jeg sørge for å sende deg en invitasjon til prosjektrommet, der redaksjonell policy, design og funksjonalitet defineres -- as we speak.

Ha en fortryllende onsdag så lenge!

Mvh
Jarle P

Thommy Kistalight said...

Nöjer mig med att vara redaktör på Kistalight och kanske bidra med en eller annan artikel till er tidning.
Arbetsbördan som harvande So-lärare räcker mer än väl se t ex konsten att skriva omdömen ovan!

Thommy Kistalight said...

Till Jalle

Förresten måste säga att din bildprofil är mycket förtroendeingivande.
Vi gillar Marty F. skarpt
på Kistalight.
Kände mig alltid befryndad med Marty i ungdomen då hans ena öga liksom mitt pekade i zenit.

Anonymous said...

Vilken vacker dikt på din blogg! Själv sitter jag o harvar med en retorisk text som jag senare ska bildsätta. / _ _ _ /

Kram