Sunday, August 27, 2006

Sommar...sommar kanon light



If you see her, say hello, she might be in Tangier She left here last early spring, is livin' there, I hearSay for me that I'm all right though things get kind of slow She might think that I've forgotten her, don't tell her it isn't so.
Oh mama här något om min läsning!

Yossarian i Joseph Hellers Moment 22 var min ungdoms litteräre hjälte. Desperat försökte han tygla tillvaron och kapa sina bojor. Tonen var absurd och stilen tokrolig. Även jag försökte slita mig loss. Vägen dit gick över ett antal år som målarlärling och målare, ville bli nåt konstnärligt, alltid på väg, sökte även KTH avdelning Arkitektur, relativt bra reservplats, men modet svek och jag tackade nej, studier på Komvux och i matematik, ledde till arbete på aktuarieavdelning på försäkringsbolag och arbete som tekniker på SGU och så småningom som vikarierande lärare, och slutligen till min stora förvåning kom jag i mitten av 1980-talet in på lärarhögskolan i Uppsala och blev gymnasielärare. På den tiden som det var fint att bli lärare med höga intagningspoäng.
Hela tiden före Uppsala läste jag så när andra projekt havererade fanns alltid litteraturen som tröst men framförallt till glädje och på den vägen skaffade jag en Fil Kand på fritiden där litteratur var mitt huvudämne. Mina litterära hjältar kom att bli en ansenlig mängd sökande själar men som sagt Yossarian kändes som den som stod mig närmast i ungdomen. Tuff, crazy och desperat bombfällare med häftig skinnpaj som ständigt sökte möjligheter att komma loss.
Visst gillade jag Falks samhällsvandring i Strindbergs Röda rummet, skildringen av hans konstnärskamrater och de fint tecknade miljöerna från 1800-talets Stockholm, nog har det satt sina avtryck i den litterära själen. I dag när jag hör kyrkklockorna slå i Gamla Stan går tankarna alltid till Strindbergs panoramavy från Mosebacke.
Visst gillade jag västvärldens egen litterära arketyp till hjälte; Odyssevs, hans list, slughet och irrfärder runt Medelhavet. Sältan och brisen från havet, kvinnorna och solljuset som alltid låg som ett förklarat ljus över öarna i Egeiska havet har dröjt sig kvar i mitt läsande hjärta.
Bedårande, Marcel Proust På spaning, litteraturens eget söndagsbarn, den briljanta intelligensen, utanförskapet, iakttagelseförmågan, de långa vindlande meningarna, vem vill inte som han spana ut över engelska kanalen vid Balbec (Cabourg), fundera över språket, besöka salonger, soaréer, cafeér och äntligen få besöka Venedig och där tjusas av grändernas virrvarv och förverkliga drömmen om att få skriva den stora romanen.
En som förverkligade sin dröm i ungdomen och skrev en generationsroman var Ulf Lundell, visserligen i en annan division än Marcel Proust, men nog blänkte det om hans prosa och visst var det en riktig stockholmsskildrare som trädde fram i Bellmans anda och i August Strindbergs spår med en smidig 70-talsprosa, fångande tidens jargong med ett lättrörligt sinne. Kul för Uffe och nog var vi flera som kände att här har vi killen som gjort vad vi själva hade drömt om när han skrev sin generationsroman Jack. En annan tokrolig roman som ligger nära är Voltaires Candide.

- Vem skulle inte vilja skriva en satir i pikaresk anda?- Visst lever vi i den bästa av världar och det gäller att odla sin trädgård.Under mina studier i litteraturvetenskap skrev jag passande nog en C-uppsats om Ivar Lo-Johanssons Asfalt. Memoarer där den gamle Ivar Lo blickar tillbaka på sin ungdom och sina universitet med förvånansvärt ungdomliga fräscha ögon.Av Ivar Lo lärde jag mig bildligt och bokstavligen om hantverk och drömmen om att skriva och att resa.Identifikationen låg nära med mina lätt absurda år som målare runt Stockholm.Under senare år har Bruce Chatwin, en ikon bland reseskildrare, tagit en plats med sin resa i Patagonien bland de böcker jag återvänder till.

När hösten 2004 Bob Dylan kom med sin Chronicles blev några av krönikorna där favoriter. Oh Mersey, krönikan om New Orleans, visade på en Dylan som en utomordentlig miljöskildrare. Läsningen av krönikan River of ice tinade upp spår till ungdomens tundra och studentåren och inspirerade till en essä om Dylan.
En poet som är en mycket begåvad essäist var Joseph Brodsky. Enbart hans essä Ett och ett halvt rum om hans ungdom i Sankt Petersburg från Att behaga en skugga är värt ett stort litterärt pris. Fin syntes av miljö, historia, ironi och poetisk uppfattning finns i den boken. Brodsky tillhör ett knippe poeter som tillhör mina favoriter tillsammans med Tomas Tranströmer, Gunnar Ekelöf, Seamus Heaney och Derek Walcott och för att få med en kvinna i samlingen nämner vi Wislawa Szymborska.
Hon är en underfundig poet som kan skapa bråddjup i vardagliga scener och situationer.

Alltså utan inbördes ordning några lästips – en kanon light.

Joseph Brodsky Att behaga en skugga
Bruce Chatwin Resa i Patagonien
Bob Dylan Chronicles I
Joseph Heller Moment 22
Homeros Odyssén
Ivar Lo-Johansson Asfalt
Ulf Lundell Jack
Marcel Proust På spaning efter den tid som flytt
August Strindberg Röda rummet
François Voltaire Candide

Plus några poeter

Gunnar Ekelöf
Seamus Heaney
Tomas Tranströmer
Derek Walcott
Wislawa Zymborska

Kanon med kanon Andra bloggar om sommarpratare: Andra bloggar om kanon Sommar...sommar

Copyright LarsThommy



Tuesday, August 22, 2006

Skolan i förorten


Skolan i förorten - har den en roll i framtiden
Globalisering, en värld i förvandling, oro - La banlieu de Paris – det brinner i Paris. Förorten där flertalet av våra barn växer upp i dag – en plats som varken är stad eller landsbygd utan snarare någon sorts exil för både invandrare och svenskar.
- Är det här allt det spännande händer?
Där vi lever utan det där riktiga rotfästet och där vi i bästa fall kanske utvecklas till något sorts kosmopoliter och världsresenärer.
- Förorten är något som ligger före. Det hör man på namnet säger Cathrine Önnestam barn och ungdomschef i Spånga-Tensta stadsel i sitt inledande anförande i Tensta Bo 06 seminarium om skolan. "Skolan i förorten – har den en roll i framtiden?"
- En mus tittar på en elefant så vill dagens moderator Pirjo Lahdenperä som är Sveriges första professor i interkulturell pedagogik beskriva dagens huvudfråga för seminariet: Skolan-förorten-framtiden. Hon betonar att dagens kombatanter Ibrahim Baylan och Sten Tolgfors en doldis på väg in på politikerscenen ska formulera mer vad som skiljer dem åt mer än vad som förenar dem.
Eftersom det är valtider redovisar bägge valfläsk i form av en rad förslag men här upprätthåller vi oss vid synen på friskolor. De har kommit för att stanna är man överens om. Sten Tolgfors understryker valfriheten att välja, att kunskapsmålen nås och att det ska vara en nationell kvalitetsgranskning. Ibrahim Baylan å sin sida betonar att det ska vara schysta villkor för lärare och elever och att utsatta skolor ska förstärkas med resurser. Han tror vidare på att engagera föräldrar och att de blir delaktiga när det gäller att skriva individuella utvecklingsplaner.
- Ni har varit jätteduktiga säger vår kärnfulla moderator Pirjo efter debatten – betyg nästan fyra eftersom vi är bland lärare.
I pausen spelar jassmusikanten Tommy Haglund ett verk med den passande titeln Hagstråket by night från 9o-talet. Ett i mina öron Keith Jarret inspirerad verk mjukt och poetiskt. Tommy har sina rötter i Tensta. Han var elev vid Hjulstaskolan och "bodde" i studion hos musikläraren Janne Ramqvist.
Efter paus är dags för vår guru från Lärarhögskolan på 80-talet Ference Marton. Marton betonar en viktig fråga.
- Symptomatiskt säger han är att ingen vill prata om metoder i undervisningen i debatten. Varken Ibrahim Baylan eller Sten Tolgfors nämner något om detta i sina förslag för en bättre skola. Något liknande har han upplevt i lärardebatter.
Morton som forskar om att lära bättre anser att viktigare än faktakunskaper är att kunna se på samma sak på flera sätt ej vad som är rätt eller fel. I sin forskning och gärning har han varit i Fjärran Östern; Kina, Japan och Sydkorea och där utgår man i undervisningen från en problemställning för att finna metoder. I Sverige och USA gör man gärna tvärt om alltså först metod sedan problemlösning. Eftersom Kina, Japan och Sydkoreade varit framgångsrika de senaste åren vid internationella jämförelser om kuskaper i skolan vill han även framhålla att där tittar lärare på varandras undervisning med samma innehåll. Det blir en sorts lessons/studies, ett visst mål ska uppnås till exempel att lära sig procenträkning, demokratins grunder och innehåll och sedan kollar man utfallet efter ett par tre lektioner. De som tycks tjäna bäst på utvecklade metoder är inte överraskande de svaga eleverna även långt senare tester utföll bättre för samtliga elever och inte minst viktigt är att lärarna lär och utvecklas.
Föredömligt säger vi på Kistalight som gärna jämför med praktiska yrken utan att för den skull vara antiintellektuella. Vi tänker på en machokock och hans matlagning som vi läste om tidigare under året Kitchen Confidential Där machokrögarens kockar fick laga provrätter när de skulle anställas. Varje dag hade man på gourmetkrogen även provlagning och avsmakning.
Pirjo Lahdenperä, dagens moderator, som har arbetat som skolpsykolog i Tenstaområdet mellan 1974 och 82 och kan området knyter ihop dagens seminarier med mycket humor och själ och berättar om sina egna erfarenheter som elev i Finland. Glädjen i lärandet är viktigt men även den egna skolans betydelse. Det vill säga att man tillhör och är stolt över sin skola.
- Ungdomar i förorten i dag säger hon är postnationella, mångkulturella och kosmopoliter. De byter koder och integrerar värden. Jämför gärna med ungdomarna från Frankrike - La banlieu de Paris.
De lärare som är värdefulla i den mångkulturella förorten, säger Pirjo och tycks vända sig till rektorerna, och som är interkulturella och viktiga är inte förutsägbara och därmed inte riktigt kontrollerbara. Vilket kan vara klokt att inse för dynamiken i samhället finns i förorten. En mycket sympatisk tanke tycker Kistalights egenmäktigt utsände på seminarium i förorten.
Andra bloggar om Tensta: och Bo06

Copyright LarsThommy


Sunday, August 20, 2006

Tensta Bo-mässa 06


Trä rum och kök
Går på Glömmingegränd, solen skiner, språken surrar i luften, välansade rabatter, grönska och luft mellan de låga flerfamiljshusen. På ett balkongräcke hänger persiska mattor. Från ett öppet fönster hörs soft R&B.
Ghetto nej, miljonprogram javisst – här känns det som en lugn, trygg och levande miljö långt från alla rysarskildringar om betongghetton i media.

Är på promenad, som Kistalights egenmäktigt utsände, i Familjebostäders Tensta. Ser de i media omskrivna treorna som blivit en femma och en etta i trendig betong – kul idéer men mest fastnar jag för en trea med den fyndiga titeln Trä rum och kök. På Uppingegränd 17 har arkitekten Erik Stenberg inrett en lägenhet där furu dominerar. Hög golvpanel i furu med mindre hylla löper runt väggarna, bokhyllor och arbetsbord i samma material. I badrummet finns en furuvägg med hylla som kontrast till det övriga kaklet och i köket är skåp träinspirerade. Kul och inspirerande och något att ta med sig hem.
Vid Spiralhuset, Järingegränd, där Folkhem byggt nya spännande radhus träffar jag en gammal kompis från tiden som hockeyfarsa. Jan Erik Savela. Janke som han kallas är ackvisitör på SVT och på sin fritid var han en fantastisk fixare och organisatör i Kista HC.
- Jag bodde här när det var nybyggt på 60-talet och när jag var nyinflyttad till Stockholm från Norrland.
- Vi fick gå på spänger mellan husen och affärerna var provisoriska i baracker. Vi var pionjärer men något ghetto var det inte och sedan flyttade till Kista och byggde själva säger Janke.
- Själv skyndar jag vidare för mitt egentliga uppdrag som är att gå på föreläsning i Tensta träff om Skolan i förorten – har den en roll i framtiden?
Det vill vi ju tro på Kistalight i alla fall – förortsbor som vi är.
Andra bloggar om Tensta och Bo06
Copyright LarsThommy

Friday, August 18, 2006

Sommar...sommar Ikaros Light 72



Deidres samba
vinden svalkar solen bränns
här finns sorg som inte känns

Cornelis Wreesvijk

Oh mama, utanför mitt fönster flyger en drakseglare förbi. Utsikten genom fönstret är milsvid. I horisonten Mälaröarna med Äppelviken, Brommabornas egen riviera, i förgrunden Essingen och nedanför glittrar Trekanten i gamla Gröndal. Där förväntansfulla vattenskidåkare lekfulla dagar tar fart i sjöns vattenskidhopp för att få uppvindar och nå oanade höjder med sina draksegel. Kikar man mot norr har man Stockholm skyline i ett panorama. Fönstret är brett, Hötorgsskraporna på parad, Högalid skyrkans två torn i dubbel spaning, Västerbron med sitt välvda valv precis där JAS-planet havererade. Liljeholmsbadet som en gul liten humla vid Bergsundsstrand snett framför kvartersbiografen Rio där jag som liten parvel gick på matinéer.
- Magi i den blå timmen när solen var på väg ned över stan och trafiken var som ett pärlband av rosa ljuspunkter längs Essingeleden.
Oh mama, Nybohovsbacken i början av sjuttiotalet, liv i studentkorridor, studier, ensamma studenter från Storstan och inflyttade från landsorten. Här formades vi, läste spännande böcker, lyssnade och hängde med i dynamiken inom populärmusiken, snackade och drack thé nätterna igenom.
Något år tidigare hade jag äntligen tagit mod till mig tillsammans med min fransyska chica tjej C. som sen, nästan blev modell, och sökte upp dig. I all overklighet var det en lättnad och bekräftelse. Du visade sig vara en glad charmerande kvinna som arbetade på Högsta domstolen i Gamla Stan tidigare hade du jobbat på Statens rättskemiska laboratorium. Vid något tillfälle berättade du att du hade skrivit obduktionsprotokollet vid författaren Stig Dagermans död.
Dessutom fick jag vid 19 års ålder två bonussystrar - fantastiskt förstås.
Vi skrattade, umgicks, hade fest och jag frågade aldrig någonsin varför.
Så en dag klämtade klockorna igen. Den här gången för alltid och du var borta allt för ung. Jag var med de sista veckorna under en varm julimånad och jag vet bara att John Donnes fina vers var en tröst och gav en dimension.
I am involved in Mankinde; and therefore never send to know for whom the bell tolls; It tolls for thee.
I dag frågar jag ofta varför i andra frågor. Min ungdoms overklighet är antagligen en grund och ofta…ofta kan jag känna att tillvaron är ett gungfly om än jag har fötterna på jorden.
- Flyger det inte en drakseglare förbi mitt fönster?
Andra bloggar om sommarpratare:

Sommar...sommar
Copyright LarsThommy

Monday, August 14, 2006

Sommar...sommar del II


You were always on my mind
Oh mama du som var min mor och som försvann tidigt i min barndom. Du lyste som en sommardag i mitt unga liv.
- Men vem har sagt att sommarens äng alltid ska blomma?
Vad värre var! Det bemöttes med tystnad som om du aldrig hade funnits. Hur det var får vi berätta en annan gång. I dag blir det sommarskrönor.
Jag minns ditt smittande skratt, ditt ljusa leende, du var nästan alltid glad, och jag minns dina runda bröst, ditt kvinnliga söta väsen och din skrattgrop precis vid näsvingen.
- Min kusin tyckte du var en riktig snygging!
Kanske har jag ärvt ditt ljusa och glada sinne, lättheten att skratta - men sen min barndom har jag burit på ett tomrum, en melankoli som än driver mig och än passiviserar mig men som aldrig riktigt överger mig. Så bär jag saknaden med mig i tillvaron.
- Här i Sommar ska jag passa på att berätta något om min ungdom som vore det för dig.
Tonen är viktigare än handlingen; akvarell i stället för olja, ballad mer än hårdrock, kortprosa snarare än roman, sommar istället för höst. Som en flanör och iakttagare går jag genom tillvaron; ser, känner och upplever, är trevlig och lätt att få kontakt med – javisst.
Visst var jag som en i min generation med om Händelserna (generationsmarkörerna): Förebud om 68 i Paris, Kårhuset och studentrevolten, Almarna och Alternativ stad i Kungsan, Proggen och musikfesterna på Gärdet och förstås Vietnamdemonstrationerna när de blivit en sorts söndagsutflykter för vänstern.
Visst var jag där men ändå inte. Här kommer dock några mer vardagliga bitar från de här åren.
En upptäcksresa där man får tänka sig den mycket speciella dynamik som berättande texter ger tillsammans med personlig vald musik. Från en samling av mina bloggar får varje låt berätta en historia.
- Håll till godo mummy nu kör vi!

- Just klick! På låtlistan nedan så får du en berättelse. Ett vanligt sommarprogram består av ca 12 låtar - här kommer dom.

* Stand by me// John Lennon
* To be stuck inside of Mobile With the Memphis blues again//Bob Dylan
* It takes alot to laugh it takes a train to cry//Bloomfield, Kooper och Stills som sakta tonas och övergår i Triummarschen från Aida//Verdi
* What game shall we play today/Some time ago//Chick Corea
* Obsesion//Aventura
* Maya Nasri//Khallini Biljao
* Time after time//Miles Davis
* Nikita//Elton John
* Cauroso//Luciano Pavarotti tonas till You´re gonna make me lonesome//Madeleine Peyroux
* Samba triste//Anna de Hollanda tonas till All along the watchtower//Jimi Hendrix
Andra bloggar om sommarpratare

>Sommar...sommar
Copyright LarsThommy


Sunday, August 13, 2006

Sommar...sommar


Sommar… sommar
Varför inte göra sitt eget sommarprogram så här den sista skälvande sommarlovsdagen. Flera utmärkta berättelser i Sommar har jag märkt, genom idogt lyssnande under åren, handlar om mödrar. Mustafa Cans prisbelönta berättelse här om året om sin mycket närvarande mamma.
- Ändå berättar han en problematisk historia.
I år har det varit Jackie Jakubowski som berättar om sin frånvarande mamma. Ett program jag har missat men som jag just i dagens sändning upptäckte och som inspirerar till den här bloggen och kommande fyra bloggar. Jackies berättelse går kanske att ta del av via podradio?
Närvarande eller ej mödrar genomsyrar våra liv.
Andra bloggar om sommarprat:

Andra bloggar om bloggsommarprat:
Sommar...sommar
copyright LarsThommy

Saturday, August 12, 2006

Öländsk bygd


Bild Norra Öland: Med tillstånd sen tidigare av Walter Frylestam

Norra Öland
Ölandsbron i sommarljus, sundet glittrar, tärnor surfar på varma uppvindar och bilparaden klättrar över brokrönet. I etern Elton Johns Nikita Do You Count the Stars at Night.
Öland är något som inte är övriga Sverige likt ser vi, när vi når stranden vid brofästet, precis ovanför Färjestaden.
Vi åker norrut förbi hus med lummiga bersåer och kalkstensmurar likt lagda pussel.
- En vintergata.
Nätterna i augusti under norra Ölands klara himmel med sitt täcke av stjärnbilder illuminerade med extraordinära stjärnor.
- Varför räkna dem alla?
Copyright Thommy Sjöberg

Vi på Kistalight har samlat ihop ett antal alster från vår drygt ett år gamla blogg som vi kommer att skicka till Öländsk bygd en femtioårig publikation, årsskrift, om Norra Öland. Prosadikten ovan får stå som en modell för våra bidrag men som vanligt blandar vi högt och lågt.
Nedan följer en lista i kronologisk ordning för våra övriga tänkta bidrag.

Ångest juni 27 2005
Jantelagen juni 28 2005
Utilism juli 01 och 02 2005
Haiku juli 04, 2005
Qvist augusti 08 2005
Yttersta udden september 16 2005
Gränsvakt juli 28 2006

Andra bloggar om Öland:

Thommy Sjöberg

Friday, August 11, 2006

Elsas fik vid Tokenäs - The meaning of life

Girls know - men don´t
I dag Lars i almanackan. Läs igår! Har lämnat platsen under linden för en fika på Elsas konditori vid Tokenäs på Norra Öland.
Molntussarna hänger som små höstackar över småländska fastlandet på andra sidan Kalmarsund och Oscar-reaktorerna avtecknar sig som klara marmorsarkofager vid Simpevarp. Mumsar på Ciabatabröd med prosciuto och mozzarellaost och tomater, dricker svart kaffe och läser dagens tidningar, Ölandsbladet, Östran, Barometern och DN. Kalmarsund blänker, solen skiner och livet ler mot oss här på norra Öland.
Dags för lite allmänsklig reflektion: Girls know - men don´t
- I know men säger vår tyska granntjej.
När vi (jag) kom och bad om ursäkt här om dagen för att vi inte kan komma och fika som vi hade avtalat för att jag skulle delta i en tennisturnering i Borgholm.
- They play golf, they going for tennismatches, they looking for younger women. Why can´t they accept that they are getting older.
Hm…hm säger jag som märker att det finns en hel del humor och distans i detta påstående. Vi bestämmer en fika nästa dag istället. Sommarlivet har sina konvenanser.
Lite senare tänker jag med ålderns rätt är man ju just lite äldre. Det tar sin tid att plocka fram idéer "and because you could get a little bit confused together with nice looking woman."
- The meaning of life I said.
- It´s too reproduce yourself
Men didn´t know that but they feel it and woman they know.
-That´s it!
En inte alltför djupsinnig tanke på Elsas fik vid Kalmarsund dagen när Lars har namnsdag.
- Kom det inte ett par droppar regn också.

Andra bloggar om Öland
Andra bloggar om meningen med livet
Copyright LarsThommy

Monday, August 07, 2006

Klassisk tennisvecka


Mr G i Borgholm - no!
Men väl en söderkis i exil! Bild: Ulla Kistalight

Klassisk tennisvecka
- Hur fick du reda på tennisveckan här i Borgholm frågas det när jag betalar min avgift i klassen för motionärer.
- Vore en god idé att försöka utöka den klassen säger vår funktionär.
- Tja, lite svävande, var det inte via Internet, klickande på Borgholm, så är jag gammal sommarölänning, brukade springa Victorialoppet men det är klart.
- Det är bättre att springa efter en boll.
Lite pinsamt säger jag till min fru, embarrassing till vår sportiga tyska granntjej, om mitt deltagande i turneringen. Fick möta två duktiga herrar Ivo Fronzaroli som så sent som förra säsongen deltog i division ett för herrar i 45-årsklassen och PG Åberg som spelat tennis i 18 år i Tyskland och som var prisutdelare under veckan. Två bollsäkra herrar som inte skänkte bort några onödiga bollar.
Här ett vykort på Gustav V när han spelar i Borgholm säger jag och visar för min fru.
- Nu har jag deltagit i klassiker från tiden när tennis representerade överklass och var badhusepok. Men jag ligger nog lite lågt med det här deltagandet.
- Fåfängt men stort för en söderkis i exil!
I dag är Borgholms tennisvecka framförallt en härlig ungdomsturnering. Det råder en charmig familjestämning kring matcherna i både sol och regn. Det vimlar av syskon som deltar och framförallt råder det en generös atmosfär i förhållande till spelet.
- Inga galna föräldrar på läktaren.
Märker som gammal idrottsförälder, hockey, fotboll och gymnastik, hur mycket jag saknar min tid som idrottsfarsa.
Någon timme efter matcherna bland snickarglada trähus. När jag beundrar ett vackert gult hus med stora röda stockrosor och andra blomster mittemot Borgholms utmärkta museum kommer jag på det.
Inbjudan till Borgholms tennisvecka såg jag bland affischer för sommarturneringar i min hemmaklubb Sundbybergs tennishall. Postern var naturligtvis vänd till våra juniorer men varför inte även till en gammal motionär?
- Fåfängt eller ej visst vore det kul med ett större antal deltagande i klassen motion.
Andra bloggar om tennis:
Copyright LarsThommy

Friday, August 04, 2006

Gränsvakt del II - kanon med kanon


Kameler på norra Öland - är de svenska då?
Kanon med kanon
- Sitter under linden i Enerum på Norra Öland. I dag ler livet med ironier. Tar via DN del av Folkpartiets förslag om en svensk litterär kanon.
- Här några förslag på läsning i all enkelhet från en sommarledig lärare samtidigt som vi frågar.
- Hur svensk är egentligen den svenska litteraturen
Vi börjar med Stiernhielm och Hercules från den svenska stormaktstiden. Mustigt, massor av ryggrad på kärnfull gammaldags svenska. Men satt inte Stierhielm någonstans borta i Baltikum och skrev de här verserna. Ett verk av en svensk i exil alltså.
Varför inte något av Bellman från frihetstiden. Några bilder från Räntmästartrappan av hovpoeten som social reporter från1700-talets Stockholm. Känsligt öga, fina iakttagelser, rytm och rörligt sinne, lägg märke till utropen och dialogen. Här surrar de stora europeiska språken: Tyska, franska, något engelska och förstås svenska.
- Hur svenskt är det?
Från den sista skälvande tiden för ståndsriksdagen väljer vi ett verk av Carl Jonas Love Almqvist. Det går an. Från tiden för kampen om rösträttsreformer, tryck och yttrandefrihet, folkskolans införande och mer jämlikhet i lagstiftning mellan man och kvinna. Boken lever än i dag. Levande dialog, aktuell i jämlikhetsfrågor och en mycket fin miljöskildring från Stockholm, Mälaren och Hjälmarens stränder ned till Mariestad. Men Almqvist han slutade sina dagar i exil han - som amerikan.
Från representationsriksdagens tid måste vi bara ha med August Strindberg. Vi väljer Röda rummet. Den första moderna romanen i svensk litteratur där snarare staden är huvudperson än några romanhjältar och som Stockholm lever i Strindbergs text. Samtidigt kan vi inte låta bli att rekommendera kapitlet där Olle Montanus håller föredrag om svenska kungar. En drift med det svenska!?
En kanonkäring i berättandets konst som Selma Lagerlöf är naturligtvis ett absolut måste om man ska ha en svensk litterär kanon. Gösta Berlings saga, Nils Holgersson (världslitteratur), kejsaren av Portugalien och här väljer vi den något tunga Jerusalem. Återigen olyckliga svenskar i exil – typiskt svenskt?
Vilhem Moberg och hans utvandrarepos väljs ofta i omröstningar som den bästa svenska romanen (-erna) någonsin. Men temat är ju utvandring och exil – typiskt svenskt?
Vi måste ha med en poet. Vi väljer Gunnar Ekelöf (citerar fritt). Det som är främmande i dig är också främmande i andra.
- Varför inte även slå till med något av Tomas Tranströmer. Den ofta citerade Romanska bågar duger bra. Den dikten har både Göran Persson och Margot Wallström läst i allvarliga sammanhang. Men så särskilt svenska i sin ton är varken Ekelöf eller Tranströmer snarare internationella och förespråkande en sorts positiv moralisk globalisering om man så vill.
- Varför inte något från populärlitteraturens område? Vi slår till med Ulf Lundells Jack. Uffe som är så ursvensk att man kan ställa ut han på Skansen och Jack som är en så briljant tidsskildring, sextio och sjuttiotal, i en smidig glimrande miljöskildring i Bellmans anda från Stockholm. Problemet är bara att konceptet till boken är knyckt från Jack Kerouac och hans On the road. En amerikansk beatroman i svensk språkdräkt alltså.
- Hur svenskt är det?
- Varför inte avsluta med några unga nya svenskar. En prosaist och en poet. Jonas Khemeri som leker med svenskan, nya svenskaläraren alltså, i ett Öga rött och Johannes Anyru Det är bara gudarna som är nya. Hos den senare finns det ekon ända från Homeros Illiaden som klingar i den svenska förorten.
- Kanon säger vi på Kistalight.
Här under linden i Enerum har vi varken tillgång till litteraturlexikon eller Internet. Det kan alltså ha smugit sig in sakfel i förslagen ovan, källkritiska som vi är, men håll till godo med några förslag till en svensk kanon.
- Vi är svenska fans allihopa.
>Sommar...sommar kanon
Andra bloggar om kanon:

Copyright LarsThommy