Friday, July 28, 2006

Gränsvakt

Kulturarbetare i rörelse - All along the watchtower

Gränsvakt
I dag ler livet utan ironier.
Det regnar bin och humlor från vår utblommade lind i Enerum.
Torka och hetta!
Likt den gode läraren drömmer jag om att ge något mer än detaljerade färdbeskrivningar för att nå mål och höga betyg.
- Kanske något om skönhet, oväntade samband, möten, fossilers hälsningar från Ordovicium och havets brus mot våra kalkstenshällar i Kalmarsund.
De goda samtalen istället för den uråldriga striden.
- Envist monterar jag en mobil hängmatta för studier av molnskockars formationer, den blå himlen och de mäktiga lindarnas gungande grenvalv.
- Givetvis till alla gränsvakters förtret.
Andra bloggar om Öland:

Copyright LarsThommy

Saturday, July 15, 2006

Five easy pieces

Ser om Five easy pieces, bandat från torsdagens sena visning i TV 2, en av mina favoriter från ungdomen. Filmen ingår i Filmklubbens serie Det Nya Amerika. Kul och se om en film som så där i början av sjuttiotalet gjorde ett starkt intryck.
- Kul och se om den håller.
Filmen spretar åt olika håll precis som filmens titel, fem lätta stycken, musikstycken eller kvinnliga erövringar eller rent av fem lätta kort hopfogade berättelser. Tycker mig kunna räkna ihop fem musikbitar mellan country och Chopin och möjligen, fantasifull uppfattning, fem erotiska möten.
Filmen börjar med scener från ett oljefält, en för Hollywood ovanlig miljö. Huvudpersonen Robert Eroica Dupea (Jack Nicholson) som arbetarklasshjälte, jobbande som oljeriggare. Tungt, farligt, skitigt men också dynamiskt. Hans flickvän är servitrisen Rayette (Karen Black). Ett par som skulle kunna vara hämtade från en ruffig kärlekssång av Bruce Springsten. Problemet är att Bobby Eroica inte är en workingclass hero utan en ung man som brutit upp från en kultiverad musikerfamilj, läs bara namnet, och nu tycks vara en sökare som inte hör hemma någonstans. Lika hudlös som sin servitris, om han än inte står ut med hennes musiksmak, känslosam country a la Tammy Winette, och hennes kuttrande.
De spelar utmärkt både Nicholson och Black.
En inte särskild sympatisk person växer fram i Nicholsons gestalt.
Filmen blir en roadmovie, som sagt filmen spretar och är inte förutsägbar, lustiga scener med ett udda kvinnligt par där. När de, Bobby och Rayette, är på väg norrut för att besöka Bobbys sjuka fader.
I en nyckelscen i filmen försöker Bobby tala med sin far, berätta om sitt liv, försöka förklara vad han söker. Fadern som har drabbats av en stroke kan varken svara eller ge bifall. Stum lyssnar han på Bobby. Något gensvar får han inte heller från en vacker kultiverad kvinna, Susan Anspach, som finns i kretsen kring hans musikerfamilj och som han uppvaktar.
I kontrasterna mellan Bobbys vänliga övre medelklassfamilj och servitrisen Rayette, mellan intellektuella diskussioner och TV-tittande, mellan country och Chopin och Anspachs avvisande växer Bobbys vilsenhet.
Uppbrottet, liften norrut, den schizofrena slutscenen ställer många frågor.

Karen Black som Rayette Stand by your man
- Har inte Bob Rafelson, regissören, skapat en stämning i sin film av de frustrationer och vilsenhet många unga kände i slutet av sextiotalet. De liberala värderingarna och livsstilen a la Kennedys var ingen väg. Flirten med arbetarklassen, de marxistiska upproren och hippierörelsen var över och en återvändsgränd.
- Vad återstod?
- En känslosam godhjärtat servitris och en vilsen klassisk musikant på väg?!
- Tja varför inte?
Bra film – håller än!
Copyright LarsThommy



Thursday, July 13, 2006

Stralsund


Stralsund

Lågprisflyg!

Almost on the ground precis utanför Hamburg.
Bokskogar och svalka, långsträckta vägar med hyrbil längs 105:an.
Gamla Hansastäder; Lübeck, Wismar, Rostock och Stralsund.
Ortnamn från svenska stormaktstiden!

Der alte Schwede, dofter av insjöhav, smaker av havsöring och rökt lax med bröd till lunch.
Alte stadte med klockspel, förnämliga brickstones och stränder utmed Östersjön.
Markt - marknadstorg med klapprande stenbeläggning.
Fiskebåtsdunk när trålarna tuffar in i hamnen.

Ljuset!


Från Domroese Atelier Stralsund

Ljus över Rügen
vattenspegling i hamnen
doft av fisksoppa

Känslans bastion

Hansastadens årsringar
ekon av sekler

Ave Maria
den röda rosens rispa
i der Alte stadt



© Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Wednesday, July 12, 2006

Tourist in Berlin


Oskar Kokoschka Brandenburger Tor från Pariser Platz

Blågul Turist i Berlin

Sitter på Café Paella, Wundtstrasse Charlottenburg, i Berlin. Högsommarvärme, dagen efter den stora finalen. VM i fotboll är över. Vi äter utmärkta lammkotletter, massor av grönsaker i smakfulla kombinationer och sippar Rioja. Riktigt skönt så där i skuggan. Nu gäller traditionellt turistande. Brandenburger Tor, Alexander och Potsdamer Platz, Tankeplatsen för Förintelsen och Gedächtnise kirke - här kommer vi.
Men varför inte stanna här på vårt caffe, titta på folk, vila våra sinnen, iaktta och fantisera.
Den ensamma unga kvinnan där i keps på boulevarden Neue Kantstrasse till exempel.
Varför cykla ensam på en tandem i den ruschiga kvällstrafiken.
Vart är hon på väg? Varifrån kommer hon?
Sällskapet som väller in för de dukade Tapasrätterna. IT-firma ute på brainstorming eller är de ute för att koppla av? Väluppfostrade och unga är de i alla fall. Mest män förstås.
De fyra vid bordet bredvid. Mannen i spansk matchtröja som då och då utbrister i hymnen Campiore. Han som bryter upp först och försvinner ensam sjungande sin sång, Campiore….i kvällen. Den äldre kvinnan blir hämtad av en man i bil. Hon som trodde vi hörde ihop med den gråhårige mannen som blir kvar vid bordet tillsammans med den leende unga bildsköna damen. De två försvinner tillsammans omslingrande bort mot boulevarden. Där de stannar diskuterar och går åt olika håll. Var kvartetten arbetskamrater talande om nya projekt eller intriger på jobbet eller var de bara vänner på väg hem?
Kan vi inte sitta här, göra en beställning till av den söta servitrisen med de vänliga ögonen - hon tycks se oss. Vi köper ett vykort av Brandenburger Tor. Vi har ju sett det i guideboken och så skriver vi som amerikanerna säger några bord bort.
Fabulous, marvellous, gorgeous and fantastic! Did the mauer really went trough that area?

Tidigare under dagen har vi varit uppe kring Olympiastadion. Åkt upp i det 77 meter höga Glückenturm, som ligger i det gamla sportfältets ena ände, tillsammans med engelska skolbarn på skolresa, en pensionär och ackrediterad volontär från FIFA, Ferdi Karmejer från Frankfurt. Vi ser hela centrala Berlin i Panorama. Från TV-tornet i gamla Öst vid Alexander Platz som nästan ligger i linje utmed paradgatorna från Brandenburger Tor upp till Olympiastadion.
- Det finns en linje från Hitler och nazisterna OS 1936 fram till årets, 2006, VM i fotboll. Nazisternas olympiad som var en av den moderna historiens första exempel på hur idrott kan utnyttjas som propaganda i politiken. I Glückenturms entré finns en utställning om OS 1936 i Berlin och om tysk idrottsrörelses barndom. En idrottsrörelse som har besjälats av både nazistisk och marxistisk ideologi. Märkvärdigt att se Hitler på gamla journalfilmer. I estetiken kring arrangemangen finns skuggor och dagrar som speciellt märks när Hitler håller sitt avslutningstal i augusti 1936 när han skickar den olympiska elden vidare till Tokyo 1940. Ett OS som aldrig blev av. I de mörka dunkla bilderna finns en undergångsestetik som förebådar både andra världskriget och Förintelsen.
Visst det finns ondska och rasism hos andra regimer också men nazisternas grymheter och systematiserade organiserade förintande av människor trotsar fantasins föreställningar om hur onda människor och en regim kan vara. Modern historia gör sig ständigt påmind i Berlin.
Äldre som varit med kan knappast förtränga nazismen eller tysk efterkrigshistoria. Ser att vår följeslagare, farbrodern från FIFA – Ferdi, sitter med böjt huvud när vi ser filmerna. Han måste ha varit ett litet barn under kriget. Men barnen fick bära arvet efter ondskan.

Gestern, igår, satt vi på Herrstrasse två timmar före avspark fast i vansinniga bilköer. Bilar med franska, italienska och förstås tyska flaggor. Områdena kring Olympiastadion där vi hade bokat hotell var avspärrat av polisen och omöjligt att nå. Vi som hade tänkt se matchen i Waldbühne på storbildsskärm. Unga killar längs bilköerna, vill köpa matchbiljetter. Det ryktas att priset är uppe i 10 000 Euro.
Det är bara att bita ihop. Lite längre ner i Charlottenburg vid Messe Damm hotel Ibis lyssnar vi om rum.
Visst…visst finns det dubbelrum. Kostar just ikväll 262 Euro kommer ni i morgon blir det 70. (Något vi inom parentes kommer att göra.) Vi letar vidare. Hör vad ett anspråkslöst dubbelrum på mindre pension längre nere i Charlottenburg kostar.
- 900 euro svarar vår unge leende dam. En överenskommelse mellan hotellen här nere säger hon.Vi har ett rum kvar där gästerna ännu inte har kommit och som vi enligt reglerna måste hålla. Kan bli ert.
I morgon är priset 70 Euro
Bara att bita ihop. Blixtsnabbt bestämmer vi att åka norrut längs en av de stora genomfartslederna. En och en halvtimme till avspark. Uppe i trakterna kring Tegel, Eichborndamm, hittar vi en enkel pension, Hensel, dusch och wc för 70 Euro.
Helt okej.
Som vanligt hade vi varit tidsoptimister.
På förmiddagen gick vi och fotade i hamnen i Stralsund. Vi tog till och med en tur till Greifswald. Det var ju inte långt ner till Berlin. På vägen mot Berlin lyckades vi åka vilse längs 96:an. Plötsligt tog vägen slut, bom vid bro, såg ut som en gammal gränsstation, i trakterna av Fürstenburg. Sen bar det av längs småvägar. Några så gropiga med kullerstenar att det knappt var framkomliga. Vi passerade gamla östtyska kolchoser, jaktslott och jaktvillor för partikoryféer. Nåja gammalt var det och man kan ju fantisera och absolut var det ett snitt av gamla Östtyskland.
Matchen ser vi på en kroatisk familjerestaurang, Pula Grill, precis runt hörnet till vårt pensionat i Reinickendorf. Vi kommer precis till avspark. Familjen, som består av jag vet inte hur många generationer, håller på Italien och de sjunger med i deras nationalsång.

Fratelli d'Italia
L'Italia s'è desta,
Dell'elmo di
Scipio
S'è cinta la testa.
Dov'è la
Vittoria?
/_ _ _ /
FORZA ITALIA!!! FORZA PISA!!!


Matchen avnjuts med currywürst, french fries och öl. De kroatiska familjemedlemmarna rör sig ständigt kring tv-skärmen, de yngre bollar och de yngsta gråter. Zidane sätter stenhårt den orättvist dömda straffen och det känns rättvist att italienarna kvitterar. I andra halvlek blir vi bjudna på kroatisk plommonlikör. När Zidane blir utvisad för sin skallning i förlängningen känns det som en antiklimax och vi och den kroatiska familjen förstår att det ligger en förödmjukande provokation bakom. Hårfint vinner Italien straffarna och Coupio de Monde.
Redan när vi går hem smäller de första bomberna och raketerna. Djup blir sömnen om än vårt rum ligger vid en genomfartsled – med mindre "genomfartstrafik".

Kanske och i bästa fall har fotbolls-VM 2006 i Berlin varit en försoningsfest och på läktarna och kring Brandenburger Tor har det varit ett enda stort fotbollsparty där också tjejerna har gjort entré – kul.

Tjejerna har gjort entré - kul
Der Alte Schwede i ny tolkning?

Det tyska laget med Klingsmann i spetsen har även stått för en rolig och offensiv fotboll med Klingsmann som en intressant ledartyp. Engagerad, coachar och lever med i spelet, inte rädd för att göra omstridda byten och fantasifull i sitt sätt att leda fotboll – en demokratisk ledare?
Fint med liberal nationalism!
Det går bra att förena patriotism och kosmopolitism, så tolkar vi det i alla fall på Kistalight när det gäller Tysklands nyfunna nationella yra. Man kan älska sitt land och dess invånare till och med anse de som bäst utan att för den skull önska behärska andra grupper eller avskärma sig från utländska impulser. Det senare är ett citat från Fotboll förklarar världen av Franklin Foer. En bok om fotboll och politik som vi troligen kommer att skriva om här på bloggen.
Klart att vi bryter upp från vårt café och tar en tur till Brandenburger Tor, Alexander och Potsdamer Platz, Tankeplatsen för Förintelsen och Gedächtnise kirke och andra platser man bör besöka som turist.
- Heja Tyskland!

Andra bloggar om fotbolls vm:
Andra bloggar om Berlin:
Det kommer mera:
© Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

Thursday, July 06, 2006

Måltorka i de bästa av medier


Bara ett mål
Mygg, fästing och bromsbett
You have a price to pay.
På väg hem från norra Öland.
- Jämserum!
Strax norr om Oskarshamn
En viskning från Gladhammar
söder om Västervik
En skugga längs med vägen
Jag ser henne i jämnhöjd med bilen.
- Shit en älgko!
Jag lovar.
Hon måste ha varit den bästa av fartdämpare.
Tutar på mina mötande bröder och systrar
trafikanter på väg mot söder.
- Älg på vägen!
- Lagerbäck i reinkarnation?
Vem ringer man då?
- Här finns inte radio Stockholm.
Katten jamar i Söderköping.
Frankrike tar ledning på straff.
Zinidine Zedane klämmer dit den.
Men det fick inte vi höra
för då var det tillfälligt avbrott
i det bästa av medier.
Kistalight Fotbolls - VM 2006
Copyright LarsThommy

Tuesday, July 04, 2006

Eu sou brasiliero


Koboltblå matchtröja
- Tycks inte räcka med dubbelt medborgarskap i fotbolls-VM.
- Vad gör det i globaliseringens tidevarv?
Nu har VM blivit EM och en europeisk historia. "Gammal är äldst."
- Stämmer bra för Zidane som visade briljans och karaktär i Brasilienmatchen. Stämmer mindre bra på de stora stjärnorna i Brasilien och England.
Det är Europas stora klubbar, Juventus, Milan, Chelsea, Manchester United, Benfica, Lyon, Bayern München och deras spelare som finns kvar i matchen.
- Symptomatiskt?
- Spelare från uppköpta fotbollslag där några av Europas oligarker får odla sin hobby.
- Blir det betongförsvar a la den gamla italienska catenaccio-stilen i semifinalerna.
I kväll får vi se.
Tror att jag packar min koboltblå svenska matchtröja.
Den som matchar de grå lockarna.
- Gammal är äldst.
Ich habe noch einen koffer in Berlin.
Kistalight Fotbolls - VM 2006
Copyright LarsThommy