Wednesday, December 28, 2005

Kulturarbetare

Gott nytt år
Bright light
önskar vi
på Kistalight


Kulturarbetare
I dag blickar vi tillbaka på kulturåret 2005 och minns J. P. Sartre, 100 – årsjubilar och grundare av existentialismen. Där han hävdade vikten av att människan måste välja även om det är ångestfullt.
Kanske är det så att naturen ibland bara ska ha sin egen gång?
Varför grubbla och grunda filosofiska rörelser undrar vi på Kistalight?

 Faktiskt går vi mot ljusare tider och vi firar även med hågkomster från ungdomen då vi stundom agerade kulturarbetare samtidigt som vi drömde om konsten och …
Oh, Mama, can this really be the end,

To be stuck inside of Mobile
With the Memphis blues again


Slutet av sextiotalet, målarlärling på fjärde året, nyss muckat från lumpen och flyttat hemifrån och på väg att komma loss. Drömmer om kulturen, drömmer om att bli student – har läst några ämnen på Komvux men beslutat mig för att avsluta min lärlingstid som målare.
Första uppdrag efter lumpen, att måla, kritkalka, Den Gyldene Fredens källare i Gamla stan.
Platsen för de Adertons ärtsoppa och lärda samtal på torsdagarna.
Det är jag, lärlingen, som ska utföra jobbet, en arkitekt som väljer färgton, verkmästare Wellander som vet vilka ingredienser som behövs och en byggare, representant, från husägarna som råkar vara Svenska Akademin, samlas i källaren.
Krita som pulver, pigment, bindemedel och lättmjölk blandas. Jag rör, Wellander anvisar och arkitekten tonar och lättmjölken får vara vätskan för att färgen inte ska smeta när väl tak och väggar är målade.
Medan jag drömmer om kulturen, halsduk slängd över axeln på promenaden, Jean Paul Sartre och Frihetens vägar, Utrillo och impressionister, John Coltrane och A Love Supreme, böcker, konst och musik jag insupit på Haninge bibliotek i mina konstnärsdrömmar och i drömmen om att kasta loss från päronen därute i förorten så borstas tak och väggar.
- Apropå kultur:
Såg till och med Jean Paul Sartre och hans livskamrat Simone de Beauvoir framför Kungliga Slottet en sommardag gående på Norrbro – måste ha varit i samband med Russeltribunalen. Kände mig alltid befryndad med Sartre då hans ena öga liksom mitt pekade i zenit. Det förstod jag bättre än ångesten och friheten att varje människa måste välja och att existentialismen är en humanism.
När målningen ska till i Fredens källare är det inte palett och regnbågens färger som skimrar utan här gäller hårt jobb och slaskig kritfärg som rinner i hår, trots keps, och i armhålor och nedför ryggen. Dagarna går och jag gnetar på med borstning och kalkning av väggar. Under sensommaren blir det präktigt varmt i vårt källarvalv och lättmjölken surnar.
Oh Doften bröder och systrar!
- Inget val – här kan man prata ångest.
Så en vacker sensommardag kliver jag upp ur källare Freden. Uppdraget är slutfört och jag har flyttat hemifrån till ett studentrum på Nybohovsbacken med vacker utsikt över stan.
Härligt att kliva upp ur källaren.
Duscha kan anstå!
Finns inte i källare Freden.

But it doesn't matter.I want you, I want you
I want you so bad,

Honey, I want you


Där kommer hon – drömmen.
Strax nedanför Strömslussen, flickan med de gnistrande ögonen, den gungande gången och de svängande höfterna, det enkla linnet som inte döljer någonting!
Attribut med egna uppåtsträvade liv!
Så där rytmiskt befriade helt enligt tiden!
Mälaren glittrar, Saltsjön blänker, Djurgårdsfärjorna pilar av och ann, skylten med Stomatol finns på sin plats högt över Slusskarusellens livliga biltrafik.
Katarinahissen går upp och ner och i Strömslussen forsar vattnet och fylls på och salt blir sött, båtar slussas och allt verkar så möjligt.
- I det sena sextiotalet.

Back>< Just for fun

Bägge citaten från Bob Dylan Blonde on blonde

©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,

Tuesday, December 27, 2005

Tsunami



Tsunamis vågfenomen, tidigare kunskaper på några oskyldiga bokrader i skolans geografibok. Där de återfinns framförallt i Stilla havet och då drabbar fattiga fiskarbyar på Papua och Nya Guinea och som då oftast blev en notis i tidningen. I dag har vi fått en förfärande kunskap om dessa vattenpelare burna av svall efter en jordbävning.

Vackra, fina och värdiga ceremonier förmedlade av tv igår för årsdagen av tsunamin och när orden inte räcker till länkar vi till Bodil i Finistere och hennes minnesdikt som tolkades så väl av Lena Endré från Khao Lak.

God fortsättning önskar LarsThommy på Kistalight

Thursday, December 22, 2005

Främling på tåg

God jul önskar vi på redaktionen för Kistalight till våra läsare.

Här med lästips från redaktionen. Under hösten har vi läst några begåvade tjejer som Judith Hermann, Joyce Carol Oates och Jenny Diski.
En novellist med knivsparka detaljer från en samling resor "Bara Spöken" - Hermann. En tegelstens romanskrivande litteraturlektor med "En Författares övertygelser" - Oates och en okonventionell reseskildrare med "Främling på tåg" - Diski.
- Läs dem tycker vi på Kistalight!
Nedan en liten bit om Diskis "främling".



Främling på tåg
- Do you spell Thommy with y (wai) or i (ai)? Frågar Jenny Diski som verkar vara en vaken och modig kvinna med mycket humor och ironi, mycket gråhårig och med ett intressant utseende.
Frågan ställs vid en boksignering på Kulturhuset efter en internationell författarkväll. Boken som signeras är Främling på tåg.
Främling på tåg är inte bara en berättelse om att resa med Armtracktåg runt Amerika utan också som alla goda reseskildringar en inre resa. Diski återvänder i sitt berättande till ungdomen då hon kunde fördriva tiden med att läsa och att åka Circle line runt i Londons tunnelbanenät. Allt för att hon inte skulle känna sig ensam och för att komma ifrån sina knepiga föräldrar. Nu gör hon en liknande resa i vuxen ålder för att sluta eller återvända till en helig cirkelrörelse.
- Eller är det berättandets egen magiska rörelse?
Diski använder rubriker för sina inledande kapitel som Only the lonely, Too much to ask och By the time I get to Phoenix från kända slagdängor. Sedan vrids tumskruven åt i berättandet och det blir titlar som Levande spår, Nervpåfrestande och Precis som i Lida och i den senare är det Stephen Kings Lida som åsyftas.
I Boktiteln Främling på tåg är det förstås en anspelning på Hitchcocks berömda film och när Diski reser genom delstater som Montana med sina grässlätter, Arizonas och New Mexicos med ökenområden spelas tusen västernfilmer upp och filmhjältarna rider fram i filmer som Diligensen, Mannen som sköt Liberty Valence, Red river och Det våras för sheriffen. Det amerikanska landskapet blir en filmkuliss och resan följer sin egen logik.
Säg mig vem du umgås med och jag ska säga vem du är skulle man kunna säga att Diski parafraserar med sin skildring av en rad udda karaktärer hon möter på resan. Resans kulmen blir när hon hamnar hemma hos ett par i Albuquerque och börjar misstänka att hon ska bli kidnappad. Då gungar tryggheten men berättelsen är för godmodig för att bli en skräckisrysare a la Hitchcock eller Stephen King men Diski visar ändå på att bräckligheten hos sin resehjältinna ligger nära Borderlinern när hon får lämna tryggheten i rökkupén på Amtraktågen.
Rökandet och bolmandet runt USA i kupéer där Diski i sin skildring firar naturalistiska triumfer är resans centrum och berättelsens nav.
Bakom eller är det inom rökkupéns os och dimridåer avslutar Diski sin reseberättelse och i kapitlet på frågan Var jag egentligen är visar hon att hon gillar sentimental country & western
- Ja varför inte? Säkert är i alla fall att Jenny Diski är en alldeles utmärkt reseskildrare, detaljerna, det precisa, mängder av fakta sitter där toppat med den personliga inre resan i tid och rum.
Kanske kan Bob Dylan tolka ressällskapets fråga från rökkupén.
-Äkta kärlek?

Tell me, I've got to know.
Tell me, tell me before I go.
Does that flame still burn? Does that fire still glow?
Or has it died out and melted like the snow.
Tell me.

Copyright LarsThommy

Saturday, December 10, 2005

Dostojevskij i Kista kyrka

Hej Ulla!
I dag Nobeldagen, massor av briljanta tal och intervjuer och förstås fest från tv-sändningarna i Blå hallen i Stockholms stadshus. Härom kvällen Harold Pinters sylvassa Nobelföreläsning i sändning från tvstudio i London.
- Skarpt säger vi på Kistalight

Dostojevskij i Kista kyrka
I veckan som var hamnade vi på författarbesök i kryptan i Kista kyrka, den fina lilla arenateatern. Ove Wikström religionshistorikern och dito psykologen var på besök. Fjodor Michailov Dostojevskij den sjätte evangelisten är ämnet för dagen. Förutom våra fyra evangelister räknar Wikström med Johannes Sebastian Bach som den femte evangelisten. I Matteuspassionen finner han den musikaliska tolkningen av evangeliernas känslor och hos Dostojevskij, den sjätte evangelisten, finner han den litterära uttolkningen av evangelierna och då speciellt med de stora romanerna Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov.
Wikström delar in Dostojevskijs liv i tre faser i sin föreläsning.
1) 1821 – 1849 ungdom, ateism och nihilism, en period som innehåller den hyllade debuten Arma människor och Dubbelgångaren som pekar framåt mot de stora romanerna med sina själsligt psykologiskt inträngande porträtt. Den första fasen avslutas med Dostojevskijs fängslande och skenavrättning i S.t Petersburg 1849.
2) 1849 – 1859 är han straffånge i Sibirien. De fyra första åren i Omsk med fotboja och med Nya testamentet som enda läsning. De återstående i Semapalatinsk under friare förhållanden men nu med en mer from och kristen livshållning.
3) Från 1859 är Dostojevskij tillbaka i S:t Petersburg. Det är tid för de stora romanerna. Se ovan! Han ger ut en tidskrift, Tiden, han reser i Europa, han förlorar en dotter, gifter om sig, drabbas av spelmani – i dag skulle man säga spelberoende och 1866 skriver han Brott och straff i Firenze. Skapandet av den febriga heta miljön med vita nätter i S:t Petersburg i Brott och straff skedde alltså i Italien.
Dostojevskij är en polyfon författare. Huvudpersonerna i romanerna får representera olika livshållningar. Ateism, from och kristen, den kluvne och tvivlaren. Allt med syftet att lyfta fram den goda människan. Karaktärerna som Raskolnikov (den kluvne) och Sonja i Brott och straff, Aljosja och Ivan Karamazov i Bröderna Karamazov lever upp till och är allt igenom, till hundra procent, sina karaktärer. Dostojevskijs hjältar, egentligen mer en sorts antihjältar, beskriver ett sorts borderlinetillstånd mellan tro och tvivel.
Upplevelsen av de stora romanerna Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov blir att den religiösa känslan är större än det skeptiska intellektet. Skönheten och det gudomliga ska upplevas med hjärtat och inte intellektet allt enligt ortodoxin och Ove Wikström. Dostojevskij låter läsaren ta ställning, "gud är outgrundlig", och Dostojevskij är en kristen "antifundamentalist" och Dostojevskij får en roll som ikonerna. Läsaren dras in i bilden. Den som ser blir sedd. Ove Ekström avslutar sin varma och kunniga föreläsning med att besvara åhörarnas frågor om bilder (ikoner) - mina och passar på att citera Tranströmers Romanska bågar.
- Kanske talar Tranströmer tröstande till Dostojevskijs antihjältar och alla andra tvivlare.

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt

Copyright LarsThommy

Friday, December 09, 2005

Ondskan


I dag passar en gammal text om Jan Guillos Ondskan bra.
Hem till rättning, betyg och minsann måste inte hallen tapetseras.

Ondskan roman av Jan Guillou som är mer ett flyhänt journalistiskt verk än en roman med djuplodande karaktärer. I skolans värld dyker Jan Guillous bok upp i olika skepnader. Romanen har fungerat väl i klassuppsättning och lästs av olika generationer högstadieelever och den är tacksam att diskutera. Vi har varit och sett den på teater i Benny Hagens tolkning och energiska enmansföreställning och i år åker vi med åttorna och ser filmen.

Det är tisdag första veckan i december. I dag går solen upp åtta och nitton och ned fjorton och femtiosju men det spelar faktiskt ingen större roll för solen tittar fram först på fredag skränar bilradion på väg till jobbet. Vid Rinkebykorset på E 18 på väg mot Spånga kan man för dagen inte se Kista Science Tower. Insvept i dimma ligger tornet fördolt för oss morgonpigga bilister.
Senare på dagen ser vi filmen på Saga. Som vanligt förväntansfulla elever, popcorn och cocacola, men med avstängda mobiltelefoner ser vi den lyckade filmen i regi av Mikael Håfström och med huvudrollsinnehavaren Andreas Wilson.
Det är mycket femtiotal, lyckat med kläder, bilar och miljöer och attityd och utseende a la James Dean hos huvudrollsinnehavaren, men berättartempot och våldsscenerna är omisskännlig nutida action.
Handlingen är enkel, ung kille med anpassningsproblem, placeras av sin mamma på skolinternatet Stjärnsberg (verklighetens Solbacka) för att klara av sitt sista skolår och få betyg för att komma in på gymnasiet. Möjligen gör hon även det för att skydda honom från den misshandlande styvfadern.
Eleverna lever med och reagerar med både stampningar och burop. Empatin finns där liksom som avskyn för pennalistiska "Skitenhielm", hans kompis, den misshandlande fadern och lärarna som inte bryr sig.
I diskussionen efter filmen har eleverna inga problem att identifiera de onda; historieläraren med sina demonstrationer av rasteorier, rektorn som har fullt upp att följa bestämmelser och regler, "utöva ondskans struktur"! De äldre eleverna som sköter elevrådet med det pennalistiska styret (kamratuppfostran). Den misshandlande styvfadern förstås och har inte hjälten Erik själv onda drag?
Vi tjusas av de goda människorna; den finska servitrisen Marja som det är absolut förbjudet att umgås med. Den hyggliga idrottsläraren som det ryktas ska vara socialdemokrat. Rumskompisen Pierre med det knivskarpa intellektet men hudlösa sättet som gör honom utsatt för det pennalistiska rådet. På väggen i sitt rum har han en bild på Gandhi godhetens egen ickevåld förespråkande filosof, men vad hjälper det när Skitenhielm och övriga mobbare drar igång. God är också den fågelskådande biologiläraren som sägs ha misslyckat med sin akademiska karriär. Det är också han som förmedlar filmens centrala budskap "man måste slå tillbaka", det gör han dock först efter att Pierre slutar på skolan och för att han är den mest begåvade elev han någonsin haft.
Saker ting ordnar upp sig till slut vår hjälte med James Dean looken följer den gode
biologilärarens råd och slår tillbaka mot pennalisterna i skolrådet, mot styvfadern och sätter rektorn på plats.
- Varför ingrep inte alla de goda frågar jag eleverna när de såg mobbing och misshandel?
- Det skulle bara vara så med "kamratuppfostran" på den tiden och ingen tänkte mer på det svarar kloka Joakim.
Men frågar vi oss är det inte ett uttryck för ondska även att inte göra något?
- Att inte ingripa när någon är förföljd och utsatt är inte det rent av den största ondskan?
När vi diskuterar denna insikt är det redan fredag och bestämt skymtar solen lite lågt bortom Spångavillornas vinterglesa fruktträdgårdar och på vägen hem kan man läsa GOD JUL på Kista Science Tower neonbelysta fasad.
Copyright LarsThommy

Saturday, December 03, 2005

Ett öga rött


Ett öga rött
Snöbollskrig, mulningar och tumult på skolgården. De första dagarna med snö så där i början av december. På S:t Jacobi gymnasium i skolans vackra aula är det författarbesök för högstadiets åttor och nior. Utmärkt ordnat av skolans bibliotekarie Per.
Jonas Khemeri heter författaren och tillsammans med en frågepanel av goda läsare från årskurs åtta och nio ska vi guidas genom hans författarskap. Jonas visar på ett fint handlag när det gäller kontakten med eleverna och speciellt med panelen. Vi har riktigt roligt när han svarar på elevernas frågor. Kanske skulle han bli en bra lärare om han tröttnar på författarskapet.
Jonas berättar om sin bok, om huvudpersonen, den femton år gamla, Halim och hans uppdrag att som stolt arab skriva en bok. Att hans mamma är död skymtar förbi och han oroar sig för sin pappas begynnande Svennefiering som tar sig uttryck i vinpimplande och tittande på Bengt Magnusson i Vem vill bli miljonär och att Skärholmen har bytts ut mot det nästan vita Zinkensdamm.
Halim beslutar sig för att bli tankesultan för att göra motstånd mot den stora integrationsplanen och glider in i ett rollspel omkring detta. Språket blir bruten svenska med sin raka ordföljd. Han delar in världen i svennar och blattar. Högt bland svennar står de med exklusiva märkeskläder och bland blattar Iranier som pluggar och vill gå på tandläkare. Halim, Khemeri, har en fin näsa för nyanser och detaljer i tonårskulturen och med den brutna svenskan genereras massor av humor. Annars säger Jonas att han är trött på det här att kallas invandrare.
- Invandrare säger han är det någon som vandrar in och aldrig kommer på plats?
Jonas Khemeri nämner tiden kring 1991 när Lasermannen spred skräck och ångest som en viktig tid för han begynnande skrivande annars var det rappen som gällde. Under högstadiet skrev han noveller och på gymnasiet fortsatte han med att skriva en roman. En roman som senare refuserades och tur var det säger Khemeri. Förutom rappen nämner han Nabokov som inspirationskälla.
Språket är viktigt för Halim som äkta revolutionsblatte arbetar han hårt mot den stora integrationsplanen ändå ljuger han för den brutna svenskan är mer en konstruktion än ett talat språk. Ett faktum som visas i hans förhållande till drömguzzen Marit.
- Jävla psyko säger Marit till Halim. Halim som är avståndsförälskad i Marit och kallar henne i fantasin för sin egen guzzilago medan han i verkligheten just inte har någon kontakt med henne. Faktiskt är det Marits enda replik i boken till Halim.
Språket och dess nyanser är viktigt för Khemeri och man förstår när han talar om boken och när han svarar på elevernas frågor att han har haft riktigt roligt när han skrev Ett öga rött. Ett öga rött som kan ses som en symbol för gråt, ilska eller rökigt rus.
En elev undrar hur Jonas själv står i förhållande till Halim.
- Är Jonas Khemeri lika med Halim?
Nej svarar Jonas och refererar till en av slutscenerna i boken. Scenen där Halim ser Jonas Khemeri som en svennefierad iranier hemma hos Bengt Magnusson när han kikar in genom brevlådan i dennes lägenhet vid Zinkensdamm.
- Spännande med författarbesök tycker vi lärare och elever och vi ser fram emot att läsa Jonas Khemeris nästa bok Tigrarna med underrubriken 10 regler för svenska språket innan vi försvinner ut på skolgården för begivenheter med årets första snöfall.
- Vilka som kastar snöboll på vem kan man få gissa efter att ha tagit del av Khemeris författarskap.
Copyright LarsThommy

Friday, December 02, 2005

Skolans viktigaste ämne


Varför inte sluta arbetsveckan med en gammal prisbelönt artikel (Fryshuset). Kan kännas bra när Kistaskrapan står i decemberdis, man är mör på jobbet, katten har varit hos veterinären och bilen är underkänd på besiktningen.
- Håll till godo!

Skolans viktigaste ämne?
Spånga gymnasiums högstadium, temadag för årskurs 9 i millenniets sista skälvande månad.
- Ämne? Diskutera, skapa en dialog, kring etniska och sociala skillnader med hjälp av föredrag, film och värderingsövningar.
Bakgrunden är att det förekommit rasistiska tillmälen på skolan och att ett gäng killar som inte tillhör skolan kommit för att som det heter göra upp. Ett besök som slutade med att en elev helt oprovocerat utsattes för misshandel, näsbenet avslaget. Spånga gymnasium har annars de senaste åren varit förskonade från den här typen av allvarliga uppgörelser. Tvärtom, även om det inte varit en helt integrerad skola, vilken skola är det med identitetssökande ungdomar? Så har Spånga i det stora hela varit en skola med mjuk framtoning med elever från de flesta av världens hörn.
Skolans läge är även intressant där det ligger som en liten villaö mellan betongarkipelagen på södra Järvafältet och förortsfrustrationernas radhustundra i Hässelby och Vällingby. Kärnan av elever kommer ju från solhemsområdet i Spånga och de får kanske oförtjänt agera symbolen för det svenska etablerade samhället. Det hör även till saken att det under sommaren och hösten förekommit en hel del personrån av framförallt mobiltelefoner i trakterna kring Spånga station. Offren är oftast ungdomar från området och förövarna är oftast ungdomar med s.k. invandrarbakgrund. Denna "heta potatis" skall alltså lärare, poliser och vuxna hantera så att inte ungdomarna hemfaller åt rasism och enkla lösningar. Naturligtvis är inte alla ungdomar med invandrarbakgrund potentiella mobilrånare men det är inte alltid självklart enkelt att förklara för en kränkt rånad kille eller tjej från Solhem.
Värderingsövningarna tar fäste i begreppen respekt och tolerans:
Nog med exempel. RESPEKT detta slitna och missbrukade begrepp i ungdomsvärlden
gavs en enkel och tydlig innebörd. Det är frågan om aktning, hänsyn och vördnad, kan även vara fruktan men är då inget som leder framåt i mänskliga kontakter.
TOLERANT är man när man visar fördragsamhet, tolerans, överseende med, tillåter och faktiskt visar tålamod. Ironiskt nog trodde flera elever att tolerant är lika med att man tål mycket. Ett exempel kunde vara att lärare är toleranta människor eftersom de tål så mycket.
En viktig distinktion här är att jag, diskussionsledaren, respekterar alla men tolererar inte vilka åsikter och vilka handlingar som helst t ex rasism och våld.
Värderingsövningarna genomfördes med ca tio deltagare i varje grupp (idealet var åtta stycken) under två timmar. De bestod av en linjeövningar; vad tycker du bäst om etc. rangordningsexempel; vem får jobbet. En bussövning där eleverna fick välja placering i en buss med ett antal olika medpassagerare. En fyra hörnövning som även kunde utföras som rangordningsexempel: Hur skulle du vilja bli behandlad om du kom till ett främmande land som flykting.
Linjeövning; oskyldiga argument som är grönt den vackraste färgen varvas med ska vem som helst få köpa hus i Sverige och ska det tillåtas moskébyggen. Svaren ger i mitt tycke något överraskande resultat. Kille för dagen iklädd t-shirt med Sverigeflagga, här kallad nationalisten, flaggan retar inom parentes sagt ett antal kvinnliga lärare under dagen, och en punkare och övriga visar här förbluffande samstämmighet i sina val: Tummen ned för moskébygge men inga invändningar mot husköp för icke svenskar. Punkaren som på sin fritid även fungerar som konfirmationsledare får frågan om han inte tycker att tolerans är viktigt i all religionsutövning.
- All religion ska ifrågasättas och kritiseras om man är en punkare tycker han.
Passagerare på buss; att välja medresenär. Typer att välja på: Äldre svensk onykter man, onykter kvinna, skinhead i 20-årsåldern, punktjej i 15-årsåldern, tatuerad yngling, mamma med ett barn i knät, pensionärsdam med liten hund, svart man med rastaflätor, pensionärsfarbror med käpp, muslimsk kvinna med sjal, kille med Downs syndrom och tjej i 20-årsåldern.
Eleverna får en egen bricka och en busskiss där de olika typerna är placerade. Uppgiften är sedan att välja var man sätter sig. Uppgiften kan göras i flera omgångar, först i halva grupper, sedan i hel grupp.
Sämst status alla kategorier har svensk onykter man honom vill absolut ingen sätta sig vid. Sedan varierar det en hel del. Några mindre elever väljer mamma med barn i knät, punkaren känner sig inte främmande för att sätta sig bredvid skinheaden, några flickor tycker det verkar spännande med muslimsk kvinna med sjal. En kille med latinamerikansk bakgrund skulle gärna sätta sig bredvid pensionärsdamen..
- Du Thommy jag gillar gamla tanter men jag har lite mörkt hår och det kan oroa och då får jag höra massa saker som jag helst vill slippa höra och som gör mig ledsen. - Nej jag väljer istället svart man med rastaflätor för jag är även fan av Bob Marley.
Bussövningen är bra för här har man chansen och få syn på eleverna, liksom att de får lära känna varandra, motverkar ju på sitt sätt, i all enkelhet, fördomar, och rasism.
Hur skulle du vilja bli behandlad som flykting utföll utan överraskningar och hög status hade utbildningsmöjligheter, rent vatten och hygien (miljömedvetande) och inte bli diskriminerad som svensk. Det senare ger en viss fingervisning om att diskriminering förekommer även i vårt samhälle.
Vem får jobbet? Och lika rättigheter Värderingsövningar där eleverna med överraskande stor samstämmighet har klart för sig det finmaskiga nät av trådar som vävs och styrs av våra fördomar , revirtänkande och för den delen vanligt egoistiskt gruppbeteende när det gäller tillsättningen av ett arbete. Och där även nationellt ursprung går före utbildning och kompetens. Helst bör man inte vara ensamstående småbarnsförälder, ej rullstolsbunden, pollenallergiker, f.d. fängelsekund, öppet homosexuell, kollektivist och aktiv i miljörörelsen, eller för den delen invandrare från något icke västinriktat land för att få ett eftersökt arbete. En begränsad arbetsmarknad och där de attraktiva utbildningsmöjligheterna oftast bara är möjliga för ett privilegierat fåtal skapar spänningar i samhället. Just att eleverna verkar så medvetna om de här frågorna var för mig den stora överraskningen under temadagen Insikten formar sig till en tanke:
- Viktigt att lyssna och ta ungdomarna på allvar, ofta är de rätt ute!
Avslutningsvis gäller, tror jag, att när det är konflikter på en skola i dag gäller det att använda en stor portion förnuft. Ofta har ju eleverna olika etnisk bakgrund, men konflikter kan ju mer vara av typen ungdomligt strul än uttryck för rasism. Samtidigt finns det alltid behov hos en tonåring att höra till; man väljer en grupp, man vill ha en förståelig världsbild (svart och vit) och man vill ha enkla lösningar och inte minst: Man är i opposition mot vuxenvärlden. Det senare kan ju även innebära en lockelse om det är en förbjuden och fördömd organisation.
Vi vuxna i skolan (lärare och annan personal) måste dock, tycker jag, jobba tålmodigt, långsiktigt, nyanserat, undvika enkla lösningar. Kort sagt uppträda vuxet med medkännande demokratiska värderingar. Uttrycket måste vara resonerande, dialog istället för brasklappar, kunskap istället för fördomar. Många sociologer i dag anser ju att rasismen kommer att vara ett av de stora samhällsproblemen i Europa under 2000-talet.

Ett litet anspråkslöst förslag att arbeta med de problemen kan vara värderingsövningar. Konkreta, lätta att arbeta med, kräver inga stora apparater, skapar kontakt, ger möjlighet att lära känna eleverna, kan ingå i temadagar och under vanliga lektioner. Se där några möjliga uppgifter med värderingsövningar. Vi lär oss och får övning i att respektera varandra men att vi inte tolererar vilka åsikter och vilka handlingar som helst som t ex rasism och våld.

©Thommy Sjöberg


Tips Källor

Litteratur: Födda fria kompendium med värderingsövningar utgivet av Amnesty
Internationell, MOD, Röda korset och Utbildningsradion (UR)
”MOD” (Mångfald och Dialog) kompendium med instruktioner och
värderingsövningar utgivet av SKR, SKS, KFUK/KFUM m.fl.
Emerich Roth Jude, En berättelse om kärlek och hat och vägen till ett nytt liv
Emerich Roth Varför just han, och vägen ut ur hatet
Emerich Roth Emerich är mitt namn

Labels: ,