Friday, July 08, 2005

Ljuset på Moderniteten

Modernitet uttryck för modern livsstil, för demokrati och alla friheter som där hör till som; religion, åsikts och tryckfrihet, möjligheten att resa och att mötas, fungerande rättsstat, tro på staden som idé och projekt, alla människors lika rätt till kärlek, kultur och utbildning oavsett ursprung.
Allt det där fick sig en rejäl törn den 11 september 2001. Magnituden på smällen var så häftig så att man speciellt i USA talar om före och efter den dagen. Det var som om själva grundvalarna för vår värld skakades om. 11 mars i Madrid och nu London var det dags igen. Den här gången med ett omfattande tunnelbaneattentat.
Vi som är äldre kommer ihåg när Kennedy och Palme mördades och hur vi fick besked om attentaten på dem. (Senare även Anna Lindh och nu i Madrid och London). När vi får meddelande om en för oss genomgripande politisk händelse så är det som att plats och sätt etsas fast i minnet och på näthinnan.
Min personliga lista i de här fallen ser ut enligt följande. John Kennedy muntlig budbärare, en av killarna i vårt pojkgäng, när vi satt på café. Palme när jag fiskar upp min morgon DN och World Trade Center katastrofen via SMS till elev, mamman till eleven skickade, under sen eftermiddagslektion. Meddelandet följdes upp av gemensam Internetsökning: ”Ett plan till har kört in i södra tornet!”
Sedan i bil på väg till ett möte på en annan skola, hör jag Cecilia Uddén i radio från Washington berätta om hur norra tornet kollapsar inför världens TV-kameror och inför chockade och förtvivlade New Yorkbor.
På mötet, som var en briefing för en resa till Sarajevo för några stockholmsskolor i stadsdelen Spånga/Tensta, så blev det svårt att hålla sig till ämnet, eftersom det var omöjligt att inte fundera på vad det var som hände i New York.
- Det måste vara Usama bin Laden! Det finns bara en som har ett så stort ego, amerikahat och han har de ekonomiska möjligheterna att genomföra en aktion av det här slaget sade vår bosniske deltagare bara någon timme efter attentatet utan att ha sett vare sig tevebilder eller hört någon officiell kommentar. Så sa vår vän med sina erfarenheter och djupa insikter från Sarajevo om var gränssnittet ligger i världen; mellan öst och väst, mellan fattig och rik, mellan kristendom och islam, mellan fanatism och demokrati.

Den 11 september - En berättelse om vår tid?
Planet som styr in i södra tornet, den mörka skuggan som dyker upp som en svart urtidssfågel på vår samtidshimmel, vad berättar den om vår tid?
Inte är det actionrullarnas story som berättas! Bilderna som matades timme efter timme den 11 september 2001 tyder inte bara på att nyhetsredaktionerna fått en serie dramatiska bilder att visa som vida överträffar vår fantasi utan också om en desperation:
- Vad var det egentligen som hände och varför?
Klart att magnituden av smällen är beroende av att världshistoriens mäktigaste nation angrips i sin inre kärna, WTC-tornen som den globala ekonomins främsta symboler, till synes försvarslösa. Ett hightech försvar knyts upp med pappersknivar som vapen, fungerande som små trojanska hästar, när en grupp fanatiska unga män är beredda att offra sina liv och andras för att passera en gräns för vad fantasin kan föreställa sig.
I Los Angeles Times berättas några dagar senare deras historia i ett detaljerat reportage om deras sista tid före attentatet och på radio och i tv varvas expertkommentarerna.
- Påminner inte ideologin hos dem om unga fascisters ideal från 1930-talet? Känns de inte igen från de ryska terrorister som gjorde livet livsfarligt för tsarens alla byråkrater åren före ryska revolutionen? Är de inte andliga kusiner till Baader-Meinhof och de italienska Röda brigaderna från 1970-talet som isolerade från omvärlden genomförde diverse meningslösa våldsdåd frågar vi historieintresserade oss?
När al-Qaida värvar sina proselyter (anhängare) i arabvärlden handlar det ofta om unga kränkta personer, kanske de första i en familjetradition som fått högre utbildning, men som tappat rotfäste i en korrupt värld där de härskande eliterna i Arabvärlden inte ger något utrymme för samhällsförändring eller ungdomliga drömmar om en bättre värld. Det vimlar av högutbildade tekniker och naturvetare hos al-Qaida. De som värvas i väst tycks snarare höra hemma bland en välförsedd medelklass med rötter i arabvärlden än bland fattiga och förtryckta människor från västbanken eller någon annan krisort. Grogrund för frustrationen är här snarare att de i möts av fördomsfulla attityder, rasism och att alienationens moras ligger på lur i deras studier på universitet och högskolor.
- Var inte han som styrde in planet i norra tornet doktorand i stadsplanering.
De tycks använda sina kunskaper i teknik för terror i samma utsträckning som de lockas av en enkel samhällssyn som hör hemma bland medeltida ideal och med ett Islam som det såg ut på Muhammeds tid.
- Ett islam i fascistisk skrud.
Bilderna av planen som styr in i tornen blir då en berättelse som vi har tagit del av förr. Berättelsen om hur teknik och utveckling går i spinn mellan känsloliv och intellekt. Fascism, anarkism och religiös fundamentalism som reaktion på det moderna livet; i form av mångkultur, demokrati, kvinnans frigörelse, globalisering och en komplex värld.
Kampen om civilisationen står då inte mellan islam och kristendom eller mer diffust (amerikansk politik) mellan det onda och det goda utan mer mellan modernitet och fanatiker med extrema föreställningar och ideal.
- Moderniseringen måste hanteras även av de muslimska länderna!
Detta tänker jag är förstås en synpunkt av många på 11 september 11 mars i Madrid. och nu i London.
I dag badar Kista Science Tower i medelhavsljus mer ett fråge än ett utropstecken. Pastellfärger skimrar från en klarblå sommarhimmel i glasfasaden när jag flanerar Helsingörsgatan fram. Tycks aldrig logga ut från webben den här sommaren.
- Modernitet och ett mänskligt samhälle är inte det en utveckling jämfört med medeltida ideal och ond terror undrar jag när jag kisar i motljuset mot skrapan.
- Kunskaper i historia, religion, psykologi och statskunskap, kunna känna empati och tro på en rättvisare värld, brukar jag säga till mina elever, är de bästa vapnen i kampen mot terrorism
LarsThommy

Källor och lästips
* Tidningsartiklar: Rader av intressanta artiklar, krönikor och ledare DN hösten 2001 Se t ex Göran Rosenberg "Fundamentalismens frestelse" DN 10/8 -01 där det även finns en osannolik bild på Usama Bin Laden på besök i Falun sittande i moderna västerländska kläder på ett amerikanskt vrålåk tillsammans med ett försvarligt antal syskon och kusiner.
* Översättningen från Los Angeles Times DN 5/10 -01 artikel av C J Williams, J T Dahlburg och H G Reza "Kaparnas väg /_ _ _/."
* DN 21/9 -01 "En fascism i religiösa kläder" artikel av den brittiske historikern Anatol Lieven som diskuterar islamska fundamentalismens psykologiska orsaker
* Litteratur: Ali Tariq Fundamentalisternas kamp
- " - Björn Kumm Terrorismens historia
- " - Tahar Ben Jelloun m.fl 11 september ett år efteråt

Thursday, July 07, 2005

Ljuset över Stora Alvaret

Bild: Stora Alvaret Per Ekström









Är på väg runt Stora Alvaret under några sommardagar.
Stora Alvaret är mer målarnas landskap än diktarnas. Linné skrev om det under sin Ölandsresa 1741 dock inte imponerad och i Karlfeldts Stagneliusdikter finns det med som en ljus fond till dikterna. Nej här är det målarna som gäller och vem har inte fångat Det Stora Alvaret och dess ljus bättre än solmålaren Per Ekström. Hans favoritmotiv var översvämningar under vår och höst då Segerstads malm svämmade över och bildade en egen Ocean av dis, vattenspeglingar och solskimmer. En mer nutida, ej så känd, alvars målare är Sven Svensson som även han fångat den speciella atmosfären; äppelträd i blom, Segerstads gamla malm i ruiner, färgerna, ljuset och en specialitet; sin böjda horisontlinje över alvaret.
Något av detta upplever jag när jag är på väg kring Det Stora Alvaret under några sommardagar.

Var tog vägen ”vägen”?
- Redan i starten vid Böda västra kustreservat dök den upp den gula skylten med Ölandsleden; svart cykel mot gul botten.
Under några sommardagar, med frikort från familjen, cyklar jag Öland runt. Skylten med Ölandsleden blir som en god vän, ibland är vi följeslagare och ibland skiljs våra vägar åt med fullt förtroende inför fortsatt gott samarbete. Kartan har jag i bakfickan – med min kännedom om Öland är jag inte alls så noggrann som de unga tyska cykelturisterna som jag ser på vandrarhemmet med cykelkartor i ställ på cykelstyret för turer med militär precision.
Sällskap av leden hade jag utmed steniga kalkstensbranter norr om Sandvik. De måleriska diset mot Borgholms slottsruin vid Bruddesta och Äleklinta. Alldeles utmärkt fungerade kompanjonskapet vid Mörbylångadalen. Där det blåste sned sydvästlig hård motvind och där flaggor och vimplar stod som raka vindflöjelstreck när jag cyklade nedre kustvägen. Yppig bördighet här, fälten ligger som färgmättade ockragula kubistiska rektanglar avklarnat mot Stora Alvarets cikoriablå himmelskupa. Och luften är stinn av ladugårdsdofter.
Fascinerande ljus var det utmed den gamla banvallen mellan Skärlöv och Penåsa; en stege mot Alvarshimlen.
Fantastiskt fina cykelvägar med svalka från hassel, lind och ek; det rika lövträdsbeståndet i Mittlandsskogen, upplevde jag under en het sommardag. Här skulle man haft en italiensk racercykel.
Olandsleden är en varierad led med intressanta variationer. Här har ledens skapare gjort ett fint arbete – tack för det och som en solvända lyser Ölandsleden under några sommardagar med den svarta cykeln mot gul botten.
- Möjligen brast jag i koncentrationen för en stund - ingen militär precision där, kanske var jag inte tillräckligt fokuserad och visst hade jag cyklat alldeles för många mil under dagen, men någonstans strax norr om Räpplinge på väg mot Borgholm när asfalten blev grusväg och vägen tog slut bakom, som jag tror ett svinhus, undrar jag var vägen tog ”vägen”?
- Ölandsleden alltså?
Back>< Just for fun
Copyright LarsThommy

Wednesday, July 06, 2005

Ljuset på dueOdde


dueOdde är Danmarks östligaste punkt strax söder om Nexö. Udden består av ett flygsandområde med långa dyner, känt för en finfördelad sand. En sand som förr i tiden var basvara i en småindustri för tillverkning av skrivdon och timglas.
I de här trakterna växte Martin Andersen Nexö upp. Han med Pelle erövraren ni vet. Boken som blev en så stor framgång när den filmades av Billy August.
Dueodde är också en populär badort för barnfamiljer från Öresundsområdet och norra Tyskland. Varma somrar utsätts Östersjön för kraftig algblomning här och det blir en förfärlig doft som efter några dagar blir outhärdlig.
Råkar man vara där då packar man gärna väskan och åker hem till Kista igen.

Algblomning - Dueodde tema med variationer

Dyn dyn våg våg i
skimrande Östersjöljus
sand för ett timglas


Lång vit strand, dyner och klitter, strandråg, fin pulveriserad vit sand med minimala korn, perfekt på sin tid för skrivdon och timglas till gamla skeppsklockor.
Tyngd och tidlöshet, vi går i klitterna, sanden gnisslar mot fötterna, nakna solbadare; blondisar som fröken Silvstedt i bland strandrågen.
Martin Andersen Nexö seglar en röd drake mot den pastellblåa himlen och på plagen spelar unga kroppsfixerade atleter volleyboll. Sol och lättja mitt på dagen strax före tolv.
Här har vind och vatten slipat sanden sedan istidens dagar; ett storslaget timglas.
Vi går utmed kusten, vi går i den vita sanden och i det skarpa ljuset; reflexer från havet och sanden. En stank av alg och bakterieblomning från Östersjön letar sig in i näsa och mun. Vågorna bildar ett brus, en ljudkakafoni som innehåller en tystnad.
- Här hörs inte snattret från vare sig tärna eller mås.

– Bara i en värld där det finns tärnor och tranor kan poesin överleva!
Vi skyndar mot den yttersta udden för en frisk fläkt.
Nästa dag packar vi en liten påse sand precis räckande till ett timglas.
Back><Just for fun
Copyright LarsThommy

Tuesday, July 05, 2005

Lätt om Romantiken



Romantiken mer känsla än förnuft, mer hjärta än tanke, här finns de brinnande konstnärspersonligheterna. Rörelsen har sina rötter i tidigt 1800-tal och i Sverige är, Erik Johan Stagnelius prästson från Gärdslösa på Öland, den oöverträffade poeten från den perioden.
– Makten att begära är det första – sorgen att försaka den andra skrev han i Suckarnes mystär, så sjöng också Ulf Lundell på sitt debutalbum Vargmåne i mitten av sjuttiotalet. Ulf är en modern företrädare för romantiken; mer en känslans och hjärtats revoltör än en ideolog. Något som berörde en hel generation när han debuterade litterärt med Jack. Boken som sålde i väldiga upplagor och undertecknad var nog inte ensam om att lacka som man säger om man är ung och tuff. "Här har vi grabben som gjort det många av oss drömt om; levt för att skriva sin bok, hankat sig fram, svirat, sökt efter sin drömtjej, men mest jobbat och slitit". Till slut fixat en debut med en generationsroman som var en utmärkt stockholmsskildring. Dessutom fått lysande kritik i DN.
- Inte illa och så kände man ju flera av personerna i de slingrande miljöerna i en generationsromanen från Stockholm.

Stagnelius, spenat, kameler och poesi – Vi är på väg till Gärdslösa
Sol, grönska, blå himmel, ännu inte riktigt utloggade från webben, Kalmarsund som skimrar i horisonten och lek med stilnivåer. Vi bilar förbi kameler i Alböke och alvarsmarker. Långt söderut men ändå Sverige och vi är på spaning efter romantikens själ och den svenska poesins rötter.
- Var han, Stagge alltså, sin tids punkare frågar vår tonåring som räddar dagen med kul frågor.
En fråga föranledd av föreläsande på väg mot Gärdslösa som är resans mål.
- Njaa, hm, för att göra en modern jämförelse skulle man kunna säga det, lite bildlikt så där. Ett romantiskt konstnärsöde, han levde hårt, missbrukade droger och alkohol, skrev massor av poesi, hade det svårt med motsatta könet och dog ung.
- Du vet ungefär som den där, han - hm, du vet i Sex Pistols.
- Men du farsan, även om han var körd på dope och booze, hade svårt och fixa en guzz som vi säger i Kista och att han mest fick ta det chill på kammaren och knåpa med versfötter och rim istället för att ha ihop det med de där Julia och Amanda, så förstår jag inte varför den där nudisten måste hoppa i böljan där i bäcken som rinner bakom kyrkan.
- Ja hm, nu var det ju inte direkt en nudist han beskrev där i dikten utan Näcken måste ses i ett vidare perspektiv. Man kan tänka sig en sammansatt tolkning. Näcken är en folklig symbol, en som förleder med sin musik, med mörka avgrunder och med sinnliga frestelser i sitt spelande. Du vet som, han - hm, i Sex Pistols. Och så finns det nog mycket av Stagnelius själv där i porträttet av Näcken, utanförskap och med massor av musikalitet. Ingen kunde skriva som han. Han var en mästare i ordmusik, med rim, versfötter och ljudklanger som få om än någon nått upp till i den svenska litteraturen.
- Hör här!

Arma gubbe! Varför spela?
Kan det smärtorna fördela
Fritt du skog och mark må liva,
Skall Guds barn dock aldrig bliva!

/ _ _ _ /

Tårar gubbens anlet skölja,
Ned han dykar i sin bölja
Gigan tystnar. Aldrig näcken
Spelar mer i silverbäcken.

- Schyst farsan, men du, hade det inte varit bättre om Stagge hade fått ihop det med Julia eller Amanda istället, jag menar för honom själv?
- Jo, förresten heter han Stagnelius, men du har antagligen rätt.
Kanske har vi funnit den svenska poesins rötter funderar vi medan dofterna från Östersjöns strandängar ligger tunga över nejden.
- Riktig lantluft, om man så säger, mättad med växandets och förmultnelsens odörer.
Vi lyssnar av Stagnelius versrader och solen strilar genom spenaten vid bäcken bakom kyrkan i Gärdlösa.
- Porlar inte bäcken likt en Stagnelius versmelodi och är inte vindens sus i asp, al och lind likt lyckade rim frågar vi oss innan vi åter åker norrut mot kameler, alvarsmarker och ett skimrande Kalmarsund för ett dopp i böljan blå.
Back>< Just for fun
Copyright LarsThommy


.

Monday, July 04, 2005

Haiku Light








Haiku
Bild: Lennart Sjögren

Dags att ta itu med sommaren, kolla in läget på kalkflishällarna vid Kalmarsund, fälla upp solstolen, studera ljuset, plocka penslarna ur linoljetråget, rödfärga och olja verandan, packa ned böcker och anteckningar, koppla ned cybervärlden och logga ut från webben.

Sommarhaiku

Grönskande grönska
blåglittrande Kalmarsund
sommar ett tillstånd


Copyright LarsThommy

Sunday, July 03, 2005

Läsning Light


Lustläsning Foto: Bruce Chatwin
Botaniserar bland bokhyllorna i Akademibokhandeln i Kista.
- Välj fyra betala för tre! Vem kan motstå detta?
Grejen är att välja spontant och med lust. Sniffar och doftar på baksidestexter, slår upp sidor, läser för att se om jag kommer i rörelse. Hittar en klurig bit om Dylan i Nick Hornbys 31 låtar. Can you please crawl out your window skriver han om där. På ett fyndigt sätt visar Hornby hur mycket Dylan betyder för musikscenen i dag.
Han säger sig inte vara någon speciell Dylanfan som en god vän till exempel som har Expecting Rain som startsida. Men vid närmare eftertanke inser han har fler än 20 skivor och flera boxar av Dylan. Hans mamma har totalt ett par skivor i sin samling och hon skulle beskriva sonen som en fanatisk fan av Dylan med så många skivor. På ett lurigt sätt visar Hornby upp Dylans betydelse.
- Han får ut Dylan genom populärkulturens eget lilla fönster! Bra men Hornbys bok får vara i dag! Har ju smygläst det kapitel som intresserar mig.
Ser Bodil Malmstens jag får fortfarande ingen ordning på mina papper. Jag gillade hennes Finisterebok skarpt. En sådan bok skulle jag vilja skriva. Jag menar upplägget. Är man förresten omanlig om man faller pladask för en bok som handlar om att odla sin trädgård?
Slår upp Bodils får ingen ordning på mina papper fastnar på en sida som handlar om att i dag har jag inte, läs Bodil, heller fått något skrivet - skaparvånda för en arbetsmänniska alltså. Till Bodil vill jag berätta följande lilla skröna. Jag brukar berätta den för mina elever som får skrivkramp. En berättelse som jag har glömt källan till och som jag dragit ett antal gånger och jag vet faktiskt inte riktigt om den är sann. Nåja! Den store författaren James Joyce, han som var en av dem som skapade moderniteten i 1900-talets litteratur. Mannen som hade ett oöverträffat ordflöde och språkvariation när han skrev sin tegelsten Ulysses. Han led under långa perioder av oförmåga till skrivande. Det var då han rumlade runt i sin exiltillvaro i Trieste i Italien.
God vän dyker upp hemma hos Joyce.
- Nå James har du skrivit något i dag?
- Sex ord säger Joyce.
- Det är ju bra James säger den gode vännen som har insikter i Joyces skaparvånda.
- Problemet är säger Joyce att jag inte vet i vilken ordning de ska stå i.
Denna story brukar jag dra för mina elever och jag gnäggar förtjust när jag kommer till poängen. Det gör eleverna också, men ärligt talat, de skrattar mest åt att jag skrattar så mycket åt denna min lilla poäng.
Hittar en snuskgubbe bland hyllorna Charles Bukowski, visserligen en biografi skriven av Ronnie Haag, men ett kapitel är av Bukowski. Bukowski, the white trash röst i världen, rumlaren och brevbäraren som skrev och skrev om sin värld och till slut, får man lov och säga, fick ett välförtjänt genombrott och en stor skara läsare. Tuffa killar som Ulf Lundell brukar berömma Bukowski.
Ser att Robert Byrons Vägen till Oxanien numera finns i pocket. Ett fynd? En av mina favoriter alla kategorier, Bruce Chatwin, bar alltid ett slitet exemplar med sig av Byrons bok på sina resor. Till exempel när han skrev i Patagonien som inte bara var en reseskildring utan även gav uttryck åt ett tillstånd och en stämning. Hoppas nu bara Byron håller än i dag och att han inte är för mycket engelsk snobb och överklass.
Kan det här vara intressant? – Långt ner på hyllan! Rolf Enander och Vägen till Santiago de Compostella. En bok om en pilgrimsvandring från Linköping till nordvästra Spanien.
Enligt baksidestexten har Rolf Enander sysslat med undervisning, studier och vedhuggning när han inte är ute och vandrar förstås. En 500-milavandring kan vara något för mig att läsa om. Gå ner i varv liksom! Jag som älskar och dra ner i Europa med något lågprisflyg. Hyra en bil och köra på de snabba motorvägarna i tredje fil. Där man klarar av ett par länder på några timmar. Vi får se om det blir spännande läsning annars har jag spännande böcker valda vid tidigare erbjudanden - Välj fyra betala för tre som jag inte tänker räkna upp här.

Läsning - Mina sommarval

En yrhätta som brutit upp till Finistere i Bretagne
En biografi om en rumlare och snuskgubbe
En engelsk överklassnobb och resenär
En pilgrim och lärare som hävdar rätten att minska arbetstakt och standard

Säger dessa spontan och lust att läsa val något om undertecknad? Jag bara undrar.
Copyright LarsThommy

Saturday, July 02, 2005

Utilism Light Del II


Utilism (nyttotro ) och golf
Jag mötte honom vid grindstolpen nära sjätte hålet vid den nyöppnade golfbanan i Enerum. Han var klädd i slät skinnrock, lite uppknäppt i sommarvärmen, och bar en trekantig hatt. I handen höll han en spatserkäpp och i bakgrunden stod hans resesällskap en grupp på sex studenter och diskuterade och antecknade. Han såg trött ut men stötte då och då med käppen och tittade fascinerad på utslagen från sjätte Tee. Jag berättade om mitt projekt som författare av kulturbitar från Järvafältet till Norra Öland. Det ligger i tiden att skriva lättsamt och lite fragmentariskt förklarade jag mig ursäktande och för övrigt har ju ni Herr professor i botanik och medicin redan upptecknat allt nyttigt av värde om trakten i er reseberättelse om Öland.
- Slår de längre än ett bysseskott undrade han och tillägger att han som ung student i Nederländerna hört talas om spelet av en ung studiekamrat från Scotland som roade sig på liknande sätt i sina hemtrakter.
- Visst, men är ryktet sant herr livmedikus att det riktiga Neptuni åkrar ligger här vid strandlinjen nedanför golfbanan? Och inte vid det i dag naturskyddade kalkflisfältet som ni gav namn åt norr om Byxelkrok?
- Kan det vara någon nytta med att slå ut bollar mot en så rar rund gräsmatta med ett hål i utbrister tropliktigeste medicine och botaniske professor innan han skyndar vidare med sitt följe. De ivrigt antecknande och resonerande unga adepterna.Totalt ointresserad av den mycket akademiska frågan om den egentliga platsen för Neptuni åkrar. Och strängt taget har det ju ingen som helst betydelse tänkte jag när jag såg hans sällskap lösas upp i kvällssolen bortom Enerums alvar.
Back>< Just for fun
Copyright LarsThommy

Friday, July 01, 2005

Utilism Light


Knappast Utilism men långa utslag på driving rangen är vad många golfare brukar ägna sig åt. Något jag ägnat minimal tid åt i mitt eget nymornande golfintresse. Sedan några år bor jag granne med en golfbana på norra Öland. På morgnarna kan jag vakna till morgontidiga golfares ”Fore” på andra sidan vägen.
- Nej, personligen gillar jag och föredrar närspelet i golf. Chippar, picth och puttar är min melodi. Bunkrar ser jag överhuvudtaget inte. Jag vill inte säga att jag blivit biten ännu och en sommartorpare har mycket att stå i men visst försöker jag ta några rundor på banan när det blir några timmar över. Grönt kort finnes men jakten på att sänka handikappen får vara. Ibland har jag passat på att hoppa in direkt på banan med start vid hål nummer sex. Vid ett sådant tillfälle prickade jag enbuskar med mina utslag. Golfbollen fastnade bland de stickiga barren.
- Vad göra? Visst det var bara att dundra på med järnfemman. En klenod i den påvra utrustningen. Bakom mig hade fyra förgrymmade herrar dykt upp. Förtörnade över mitt uppträdande på banan och hanterande av järnfemman och behandlingen av enbusken. Fyra golf wanna bees i rätta skor och rätta kläder är dessutom präktigt irriterade på min inbrytning på hål nummer sex. Nej här gäller regelboken och jag blir vederbörligen uppläxad av de fyras ledare om vad som anstår en gentleman på golfbanan.
Sagt och gjort släpper förbi de fyra i de rätta kläderna och förhör mig med nästa grupp om det är okej med en liten inbrytning.
- Bor här på andra sidan vägen är det okej om jag börjar här?
- Visst, visst inga problem. Börjar om med ett nytt artilleri från tee, provar faktiskt några bollar, då den första inte gick något vidare. Nu är det så att mina fyra golf wanna bees har svårt med närspelet och inte kommit förbi greenen på hål sex när jag utsätter dem för mina spridda utslag. Ny kritik nu från de efterföljande.
- Hörru man måste faktiskt vänta till de framförande är klara vid greenen med sitt spel. Du utsätter dem faktiskt för livsfarliga bollar.
- Vad ska man säga? Det här är trakter med kulturella anor tröstar jag mig med så lär till exempel den verkliga platsen för Neptuni åkrar som Linné namngav 1741 vara kalkflisvallarna precis nedanför golfbanan och platsen vid grindstolpen där dagens bana passerar är beskriven i Linnés Öländska resa.
- Det ni era golfsnobbar!
- Fore förresten!
Back>< to be continued
Copyright LarsThommy